De bytte stadsliv mot utedass och vedspis

På en gård på landsbygden i Mölnbo i Södertälje kommun bor Stephanie och Oskar i ett så kallat mikrohus med tre barn. De har delvis själva byggt sitt flyttbara hus, en vagn som står på ett gammalt Schenkersläp. På gården står även andra vagnar och man delar på markhyran, 2 000 kronor per vuxen. Paret har gjort ett medvetet val att skala ner sin livsstil mot en mer hållbar, utan stressigt heltidsjobbande. En ekonomisk grundplåt fanns efter Stephanies skilsmässa från de två äldsta barnens pappa och en försäljning av ett radhus.

Smarta lösningar

Skalet på huset har en erfaren byggare gjort, därefter har Oskar snickrat insidan på huset.

– Vi har väl lagt en halv miljon på huset. Köksinredningen, frys och gasspis har vi hittat via Blocket, berättar Oskar.

När man kliver in i vagnen så slås man av takhöjden och bredden som gör att det känns som ett modernt hus. Smarta lösningar har gjorts, en sovrumstrappa fungerar även som förvaringsutrymme för barnens leksaker. Oskar som tidigare bott i tält och vagn har alltid levt avskalat med få prylar.

– Det är jag som tvingats göra mig av med saker som inte är livsnödvändiga, både kläder och möbler. Att bo så här har även lärt mig att värdesätta dricksvatten och inte bara ta det för givet, säger Stephanie.

Utan rinnande vatten och tvättmaskin gav de upp projektet med tygblöjor. De tvättar hos Sofias mamma i Södertälje. De bär vatten till bastun när de ska duscha.

Att bo med barnen på en trång yta kräver även en hel del förhållningsregler.

– Närheten till varandra är det bästa med att bo så här. Man måste ta hänsyn och inte bara skrika rakt ut, säger Oskar.

Nu i sommar rullar dock vagnen vidare till parets egna nyinköpta tomtmark med borrad brunn. Det blir även närmare Järna, där barnen går i skolan.

– Snart kanske de kan cykla själva till skolan så slipper man skjutsa med bil, hoppas Stephanie.

Stephanie Lillo Rivera och Oskar Rosengren

Ålder: 36 och 37 år.

Gör: Hon är HR-strateg och han studerar till lärare.

Boende: I ett mikrohus med tre barn: fyra månader, sju och nio år.

Sofia ångrar inte flytten  från förorten: ”Drömt om landet”

I en tid när bilpendling snarare är regel än undantag för landsorten, så är Sofia Nykvist och hennes sambo rätt unika eftersom båda saknar körkort.

I ett vackert boningshus omgivet av flera uthus och en lada bor Sofia Nykvist och hennes sambo tillsammans med får, höns, ankor och katter. Huset ägs av en bonde som hyr ut sina hus och torp i trakten. När Sofia som 21-åring flyttade in med sin dåvarande pojkvän vintern 2011 hade hon aldrig tidigare bott i hus.

– Vi eldade med riktigt sur ved i vedspisen och hade inte många grader i köket på morgonen. Det var inte mycket jag visste om ved, men jag hade en romantisk dröm om att bo på landet, säger Sofia som växt upp i Orminge utanför Stockholm.

Årstidsväxlingarna ger energi

Vikten av torr ved har hon lärt sig efter flitigt eldande i kamin och vedspis. Utedass året runt har blivit en vana. Med indraget vatten har man ett litet duschrum i huset.

I början var Sofia ovan vid mörkret och knarrandet i huset men det har hon vant sig vid. Att följa årstidsväxlingarna i naturen ger henne energi. Kanske är det därför hon inte bryter ihop när det plötsligt regnar in vatten.

– För det är ju inte så att någon snabbt kommer och fixar felen - man får nog en större acceptans för sånt när man bor på landsbygden. 

”Man vänjer sig”

Att sambon är snickare och att Sofia även har en praktisk sida har underlättat. En sak skiljer paret från de flesta andra som bor på landet. Båda saknar körkort och bil.

– När det är ishalka och man kopplar på lådvagnen för att cykla och köpa djurfoder, så kan man ibland längta efter bil. Eller när man kommer med sista tåget till Gnesta vid midnatt och ska börja gå åtta kilometer hem i mörkret.

Men man vänjer sig, konstaterar Sofia. Och om de skulle bli tvungna att flytta så skulle de nog med stor sannolikhet leta hus i glesbygden – stadsliv är inget för dem.

Sofia Nykvist

Ålder: 31 år.

Gör: Studerar till bild- och slöjdlärare på Konstfack.

Boende: Hyr med sambon ett gammalt enkelt boningshus byggt 1911 med en ”väldigt låg” månadshyra.

Perurban: ”Om jag blir uppsagd skulle jag flytta ut i skogen”

Perurban hyr den lilla enkla backstugan som redan på 1800-talet beboddes av fattigt folk. Precis som då är det utedass och vedspis året om som gäller.

1999 tog Perurban och hans dåvarande flickvän steget till att hyra den klassiska sörmländska torpidyllen, omgivet av ett böljande kulturlandskap med betande kossor runt husknuten. Ett hus med vedspis och kakelugn är enda värmekällan. 2011 blev huset permanentbostad för Perurban då han förlorade jobbet som vårdare i Stockholms stad efter att tjänsten privatiserats.

– När jag blev arbetslös fick jag tillfälle att lämna lådan jag bodde i då, säger Perurban som länge längtat efter en enklare livsstil med fågelsång och odling på landsbygden.

Kräver tid och planering

På bottenvåningen i den lilla stugan tävlar tavlor, böcker och möbler om utrymmet på 35 kvadratmeter. I några få köksskåp trängs tallrikar och andra köksprylar. Trots en del reumatiska besvär så saknar han inte komforten med elvärme.

– Jag eldar nästan året om och har ofta 25 grader här inne. Så det är faktiskt en skön värme att landa i efter ett dassbesök en kulen novembermorgon.

Elen används mest till datorn. Maten lagas på den gamla spisen, vilket ibland kräver planering. Att bo enkelt kräver tid.

– Att hugga och hämta ved och vatten, det krävs mer tid än folk förstår.

På tomten finns en borrad brunn med en vattenslang dragen in till bastun. Under en presenning och några pallkragar står en tvättmaskin under bar himmel. Elledningar är väl skyddade och att det finns en jordfelsbrytare av brandsäkerhetsskäl, säger Perurban. Enligt hyreskontraktet som löper på fem år så har hyresgästen ett visst invändigt underhållsansvar, medan hyresvärden står för det utvändiga.

– Jag har en bra hyresvärd, även om det tar tid att få saker fixade. Men jag vet att han kanske vill mer än han hinner och klarar av.

På frågan var han skulle ta vägen om han sägs upp, svarar han:

– Då skulle jag flytta ut i skogen, om den finns kvar då. Jag skulle antagligen bli hemlös, för i dag finns inget skyddsnät för en gubbe utan inkomst.

Perurban

Ålder: 61 år.

Gör: Sjukskriven.

Boende: Lämnade en hyrestvåa i Solberga 2011 och bor numera permanent i en stuga för 2 500 kronor i månaden.