Alla andra biltillverkare är långt efter.

Alla andra har behövt år på sig att ens presentera de första elbilsmodellerna.

Och alla andra fortsätter att göra elbilar som helt enkelt är sämre än Teslas och som forfarande saknar det som är elbilarnas akilleshäl, billiga laddare.

Hur går det till?

Här är ett försök till förklaring.

Den som härskar blir konservativ

Mångmiljardföretag är världens mest stelbenta byråkratier. Ja, det finns forskning på stora organisationer och de riktigt stora kolosserna är inte kommuner eller statliga verk, utan det är privata storföretag. Och störst bland alla har bilföretagen varit ända sedan Henry Ford lyckades ta fram dåtidens folkbil T-ford på 1920-talet.

Sedan dess har kombinationen oljebolag (som gör bränslet) bilindustrin (som gör fordonen) och bankerna (som lånar ut till bilköpen) varit världens ekonomiska härskare.

Men när man härskar blir man också konservativ.

Varje förändring inom marknaden är ett hot om den inte initieras utifrån de egna jättekoncernernas behov. Varje utveckling, vi pratar säkerhet, bränsleekonomi eller digitalisering, har gjorts utifrån företagens behov av marknadskontroll, inte verklig förändring av produkterna eller produktionen.

Företagen har samma produktionsmetoder, samma utvecklingssystem och samma säljsystem.

En koncerns framgång handlar inte om stora, nya förbättringar eller utmaningar för de andra. Alla putsar på samma plattformar som man kontinuerligt producerar nästan samma bilar på, med en viss uppgradering.

Beroende på vilket ingenjörsgäng bolaget har (och vilken frihet de får) kan en koncern få ett litet försprång – som Volvo hade på säkerhet och Toyota haft på bensindrivna bilar med batteridrift i några kilometer. Design och marknadsföring är mer avgörande än verklig förändring i denna stelbenta bilbransch som med decennierna allt mer började likna modebranschen. Man gör samma sak varje år fast med designändringar i ”tidens anda”. Alla följer John och alla är samtidigt John.

Misslyckats med enda politiska kravet

Bilbranschen misslyckande kan man enklast illustrera med två exempel.

Det ena är SUV:ar, alltså stora bilar utan annan mening än att de drar mer bränsle och kostar mer för köparen. Deras storlek har gjort att effektivisering av motorer och bränsleförbrukning ätits upp av allt större plåtschabrak. Bilbranschen har därmed misslyckats med det enda krav som politik och miljökrafter ställde redan på 90-talet. Minska förbrukningen av olja och gas.

Det andra är dieselgate där samtliga stora europeiska biljättar fuskade med utsläppen för att gå runt de politiskt fattade besluten (som var alldeles för svaga även de) från EU. Det här fuskandet gör bara en bransch som är sjuk.

Branschen vägrade satsa

Det har funnits elbilar i många år. De första bilarna som gjordes för drygt 120 år sen var faktiskt elbilar. Men på den tiden var el dyrt så när bensinbilen kom vann den över den renare bilen. Genom årtiondena har elbilar dock envist återkommit, på fyrtiotalet, på femtiotalet och nittiotalet dök det upp udda bilar, antingen från de stora bolagen eller från små entusiastiska tillverkare. Men ingen blev stor av den enkla anledningen att bilbranschen vägrade satsa på utvecklingen. Det handlar inte om teknik i sig – elbilar är enkla jämfört med en dieselbil – utan om marknadskontroll. En riktig eldriven Volvo slår nämligen mot den egna bilförsäljningen av de redan färdiga bensin och dieslarna. Det finns inget ekonomiskt motiv att konkurrera ut sina egna modeller. Den enda gång något hänt var när politiker tvingade fram det – som när Kalifornien i praktiken tvingade fram elbilar på 90-talet. När biljättarna sen vann i domstol mot Kaliforniens utsläppsregler så la man snabbt ner elbilarna, fast de både fungerade bra och hade en efterfrågan.

Lägg till att propagandan runt bilar (det är en jätteindustri i sig) varit förändringens fiende så kan man förstå att bromsen på utveckling bort från oljan var enorm. Ingen av de etablerade maktföretagen hade intresse av att utmana sig själv. Och bankfinansiärerna har inget intresse av att andrahandsvärdet på de belånade bilarna skulle rasera. Bara för några år sedan sa fortfarande alla biljättarna att framtiden var fossil.

Så vad hände?

Jag har kört elbil sen 2008. Först en italiensk mopedbil jag glömt namnet på, sen en ombyggd Citroën som gick 6 mil, sedan Tazzari, en italiensk bil utan värmesystem som klarade 15 mil. Därefter kom den första massproduktionen i form av Nissan Leaf (med räckvidd på max 15 mil) sedan BMW i3, Renault Zoe och så slutligen en Tesla för att kunna nå hela landet med turnén 2016. För den intresserade har det alltså funnits riktiga alternativ ända sedan 2012, men först nu börjar elbilarna storsäljas.

I klimatpolitiken har vi förlorat minst tjugo år på bilindustrins agerande.

Ja, vad hände?

Svaret är Tesla. Ett bolag som faktiskt förändrat marknaden vare sig man vill eller ej.

Tesla hotar fossila bilindustrin

Historien om Elon Musk och Tesla är i grunden en falsk pojkberättelse om den geniala utvecklaren som utmanar och utmanar, men om man struntar i propagandan och bara diskuterar fakta så finns det några viktiga saker som gör att Tesla idag är det stora hotet mot hela den fossila bilindustrin. Och det kommer att bli svårt för dessa pengamonster att faktiskt ”hinna ikapp”.

För det första började Tesla uppifrån och har gått neråt. Det betyder att man fått utvecklingspengar från de med mycket pengar genom först ”Roadster” (som ingen vuxen människa kan sitta i), sedan Tesla S som är en dyr bil men bättre i prestanda än alla andra. Därefter kom ”familjebilen” Model X, om man med familj menar de absolut rikaste inkomsttagarna och slutligen Model 3 som först säljs i dyr version (+ 700 000 kr) och nästa år ska säljas i ”folkversion” för mindre än halva summan. Värt att notera är att den bilen förbeställdes och delbetalades av 450 000 människor när den släpptes som nyhet för två år sedan.

Det här är egentligen en omöjlig ekvation. Ingenstans förrän på slutet finns den massproduktion som gör att en bil kan betala sina produktionskostnader. Men det finns väldigt många rika män i EU och USA så nischmarknaden av lyxbilar har varit en väg in.

Men Teslas position bygger inte på bilarna enbart.

För det andra har Tesla sålt bilarna själv, inte via bilmarknadens återförsäljare. Det här är så enkelt och utmanande att de senare försökt stoppa det via domstol (och ibland lyckats) men i stort har Tesla kunnat avskaffa det onödiga mellanledet som är bilhandlarna.

För det tredje har man skapat infrastrukturen för bilen, alltså de snabba Tesla-laddarna, som gör att de som skaffat bilen idag kan åka utan problem och ladda över en fikarast var fjärde timma. De här laddarna är troligen den stora inkomstkällan för bolaget i framtiden. I början var de gratis för att locka bilköpare, i takt med att bilarna blir billigare blir laddningen en viktig intäkt.

För det fjärde har man själva byggt (ihop med Panasonic) det som är elbilars svaga punkt, batterierna. De egna batterifabrikerna gör att bolaget kan garantera produktion där andra hotas av brist.

Nu finns utmanare

Allt det här tillsammans har skapat en finansiering av en utmanare genom extrema börsuppgångar. Tesla värderas på börsen likvärdigt med General Motors, vilket är absurt produktionsmässigt men logiskt om man tänker på spekulanters behov av att inte missa förändringens vind. GM har pratat elbilar, men fortsatt försöka leva på fossila bilar. Och det har inte gått. Vem ska spekulanten satsa på?

Nu finns ”utmanare” av Tesla. Audi gör en elbil, Jaguar gör en elbil och nästa år (eller troligen nästnästa) ska Volvos elbil via märket Polestar säljas.

Alla är lyxbilar men alla är ändå lite sämre än den Tesla som togs fram redan 2015. Bilföretagen står med problemet att både hålla uppe den fossila försäljningen och samtidigt få in egna elbilar. Det går sådär.

När Iphone kom och utmanade mobilbranschen så tog det bara några månader innan konkurrenterna började lansera egna smartphones. De som tvekade försvann (som Nokia).

När Tesla kom använde bilbranschen och dess följsamma motorsidor i media, den mesta kraften till att förklara att det var en omöjlig ekvation. Bolaget skulle gå i konkurs.

Nu kommer Elon Musk framöver att beskrivas som den geniala utmanaren (och man glömmer att det inte är han som utvecklar det hela) eftersom myten om kapitalismens framgång är så lockande. Därmed kan man glömma både skandalerna kring arbetsmiljö på Tesla, synen på facken och hoten mot de som säger emot. Men sanningen bakom Teslas framgång är inte något unikt tekniskt eller företagsekonomiskt. Framgången beror mest på den konservatism som styr ekonomi och utveckling i ett privatägt monopoliserat multinationellt system.

Den stora berättelsen om elbilsrevolutionen som nu kommer är att den fördröjts av girighet och dumhet.

En förfärlig kombination i en tid då vi har brått.