De är övertygade om att arbetsmarknadens parter är bäst lämpade att hitta ”rätt” löneläge. För låga löneökningar riskerar att driva upp inflationen och öka klyftorna – men det finns även en tanke om att för höga löneökningar riskerar svensk konkurrenskraft och leder till högre arbetslöshet.

Risken är stor att en modell med minimilöner leder till sämre reallöneökningar än de vi har idag. En granskning som Dagens ETC gjorde förra året visar att den nordiska modellen lett till de högsta lägstalönerna i genomsnitt, när vi jämförde löneläget i EU-länderna.”Vi är bäst i klassen”, som LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson uttryckte saken i en intervju i Arbetet om varför han är kritisk mot minimilöner.

Samtidigt finns en kritik från vänster som innebär att facket inte alls hittat ”rätt” löneläge, i och med att löneandelen av företagens kostnader sjunker och att vinsterna är så stora. Det är dock en utveckling som inte bara sker i Sverige och som till stor del har att göra med att företagen hotar med att flytta utomlands om lönekostnaderna ökar, vilket försvagat facket.

2. Varför vill EU ha minimilöner?

De senaste åren har EU allt mer inriktat sig på sociala frågor. Unionen har också öppnat ett nytt område för EU-politik i och med överenskommelsen om den sociala pelaren.

Tanken är i grunden sympatisk, att minimilönen ska ”göra det möjligt att leva ett värdigt liv oavsett var man arbetar”.

Bakgrunden är den sociala oron över utbredningen av oseriösa företag som låter människor arbeta för svältlöner, vilket man söker vägar för att komma åt.

3. Vad menas med att den svenska arbetsmarknadsmodellen hotas?

I Sverige har vi inga minimilöner där nivån sätts av politiker, för att vi har traditionen att arbetsmarknadens parter kommer överens i stället och att de förhandlingarna resulterar i kollektivavtal. Tack vare att människor är med i facket och att företag är med i arbetsgivarorganisationer omfattas de flesta arbetstagare i Sverige av kollektivavtal. Cirka 70 procent av de anställda i Sverige är med i en facklig organisation, men 90 procent omfattas ändå av kollektivavtal. Det beror på att arbetsgivare som har ett kollektivavtal måste tillämpa det på sina anställda, oavsett om de är medlemmar i ett fackförbund eller inte. Därför omfattas de flesta alltså ändå av lägstalöner eller inträdeslöner, reglerade i kollektivavtal.

Om politikerna i stället sätter nivåer på minimilöner finns en risk att både fack och arbetsgivarorganisationer försvagas, eftersom viljan att bli medlem i både fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer minskar, och då hotas den svenska modellen som visat sig förmögen att kombinera höjda reallöner, få konflikter och samtidigt en stark internationell konkurrenskraft.

Även i Sverige breder arbetslivskriminaliteten ut sig i flera branscher och människor, framför allt migranter, utnyttjas hänsynslöst utan att facket och myndigheterna rått på situationen. Men anledningen till att minimilöner inte uppfattas som rätt väg att gå för att komma åt problemet är, som sagt, att det riskerar att slå sönder en i övrigt framgångsrik modell.

4. Kommer det att bli av?

Allt talar för att kommissionen – trots att artikel 153.5 i fördraget om den Europeiska unionens funktionssätt uttryckligen undantar ”löneförhållande, föreningsrätt, strejkrätt eller lockout” från EU:s lagstiftningskompetens inom det socialpolitiska området – kommer att presentera ett rättsligt initiativ i februari 2020.

Men kritiken, från bland annat Sverige, är hård. Troligt är dock att länder som Sverige, om det rättsliga initiativet för minimilön klubbas igenom, kommer att få igenom någon form av undantag.

5. Hur påverkas löneläget för de länder som har minimilöner?

Det ser olika ut i olika länder. Högst lägstalön i EU har Luxemburg, med cirka 20 600 kronor per månad. Lägst har Bulgarien, med cirka 3 100 kronor. I mitten finns länder som Grekland och Portugal där de ligger på cirka 7 300 kronor.

Ambitionen är att minimilöner ska vara lägstanivåer och att avtal om högre löner ska komplettera. Men i vissa länder, som till exempel Frankrike, ligger genomsnittslönerna väldigt nära minimilönerna. Frankrike är det EU-land som har de femte högsta minimilönerna, på drygt motsvarande 15 000 kronor i månaden. Det kan jämföras med att vi i Sverige har genomsnittslöner på drygt 34 000 kronor.

Ingen tror att det är möjligt för EU att hitta en gemensam minimilönenivå för alla unionens länder i nuläget, eftersom de skiljer sig så kraftigt åt.