Inte på hundra år har löntagare i Sverige fått så lite lön för det jobb de faktiskt utför, samtidigt har vinster och aktieutdelningar i företagen där de är anställda skjutit i höjden. Det kunde filmaren Erik Sandberg visa i dokumentären Lönesänkarna.
Genomslaget blev enormt. På bara några dagar blev dokumentären det program på SVT Play som delats flest gånger på Facebook. Erik Sandberg tror att uppmärksamheten beror på att han satte fingret på något som många hade på känn.
– Man går med en känsla av att levnadsstandarden inte har utvecklats för sin egen generation som för ens föräldrar och farföräldrar. Man har lärt sig att det är så utan att reflektera över det. När det kommer en film som försöker ge en förklaring av det här så finns det ett jäkla sug. Jag får känslan av att folk nästan har törstat efter en förklaringsmodell att lägga in sina egna erfarenheter i, säger han.
I Pikettys anda
Ämnet ligger dessutom i tiden. Efter många år av tystnad har debatten om ojämlikhet när det gäller inkomstfördelning tagit fart. Den franske ekonomen Thomas Piketty är kanske det mest kända namnet, men debatten finns på flera håll i Europa och USA. Erik Sandberg menar att finanskrisen har skakat om ekonomerna och tvingat fram en debatt om alternativen till idén om höga vinster som garant för ett blomstrande samhälle.
– En massa nationalekonomer har blivit tagna på sängen och det blev en allmän kritik mot hela kåren för att man inte förutsett krisen. Det ledde till att man började vända på en massa stenar och flera forskare som haft avvikande idéer lyftes fram, samtidigt som det som varit mainstream blev ifrågasatt, säger Erik Sandberg.
Boken Lönesänkarna kom i början av augusti och tar vid där entimmesformatet i SVT:s Dokument inifrån satte stopp. Under arbetet med dokumentären blev det allt mer tydligt för Erik Sandberg att det långt ifrån bara var lobbygrupper och ekonomiforskare som drev frågan.
Politiken var involverad
Även den politiska makten var djupt involverad i att hålla lönerna tillbaka. Men trots att det handlar om en av de största samhällsförändringarna i vår tid har den politiska debatten uteblivit.
– Det har varit frågor som har varit känsliga, både gentemot väljararna men också inom enskilda partier. På central politisk nivå tror jag att man är medveten om att man varit så pass insyltad som man varit. Då är det svårt att förhålla sig, även om man tror att återhållsamheten har varit bra så har man inte kunnat säga utåt att ”vi är partiet som ger lägst löneökningar”, säger han.
För att få en bild av hur det gick till när lönesänkarretoriken letade sig in i den svenska politiken har Erik Sandberg gått igenom buntvis med politiska handlingar från både höger och vänster under slutet av 70-talet. En genomgång som bland annat visar att Socialdemokraterna under 80-talet skrev i sitt ”Program för Sverige” att vinsternas andel av ekonomin måste öka. Men det är inte enskilda skrivningar eller beslut som har huvudrollen i Erik Sandbergs berättelse. Istället handlar det om helheten. Hur i princip hela den svenska riksdagen på relativt kort tid övertygades om att lönerna måste hållas tillbaka. Som vore det en naturlag.
– Det är fascinerande hur snabbt idéerna om vad som är rätt ekonomisk politik kan förändras. Och hur sådana förändringar plötsligt skär genom hela det politiska landskapet och verkligen vänder pendeln. Det är spännande att läsa hur öppet det var när idén om att det är bra att hålla nere lönerna bröt igenom i slutet av 70-talet. Det är inget man outar mot väljare eller partimedlemmar, men det finns med i det politiska arbetet och i utredningar från departement.
Med facit i hand häpnar han också över hur tankegångarna kring tillbakapressandet av lönerna såg ut när de först tog form. Då hette det att det var nödvändigt med en period med övervinster för att återställa balansen i de krisande företagen.
– Att nu veta att det som man då kallade övervinster skulle bli större än man föreställde sig och sedan bli ett permanent tillstånd i flera decennier, det är fascinerande, säger han.
Allt fler pratar omfördelning
Men kanske håller pendeln på att svänga tillbaka. Allt fler ekonomiska forskare pratar i dag om återreglering och när forskarna tidigare bytt fot har politiken ofta följt efter, men med några års eftersläpning.
– När ekonomerna på 80-talet började tala sig varma för avreglering och mindre politisk styrning så dröjde det 5–10 år innan det slagit igenom inom politiken. På liknade sätt ser vi nu att de pratar om att återreglera och att det krävs en politisk demokratisk kontrollapparat över ekonomin. Men det har ännu inte kommit in i politiken och blivit förslag, säger Erik Sandberg.
Samtidigt menar han att hans viktigaste slutsats är att ingenting är givet. Just därför spelar politiken roll, säger han.
– Det gör ju att vi har större möjlighet i våra händer än vad vi kanske har trott under en tid. Lärdomen av det här är att världen inte står still. Sverige är och förblir inte vad det var, som nationalsången säger. Utan vi är i ständig förändring. Det måste man ju rimligen se som något hoppfullt, att saker och ting går att ändra på. Jag tror inte att framtiden är ödesbestämd, den påverkas hela tiden av de val vi gör.
