– Partiordförande Nooshi Dadgostar ringde mig helt enkelt och berättade hur hon såg på de politiska utmaningar och förändringar hon ser och vill genomföra inom V och jag kunde konstatera att vi hade en väldigt stor samsyn kring vilka problem och vilka lösningar som finns och vad som behöver göras inom den ekonomiska politiken i Sverige, säger han.

Med tanke på din bakgrund inom socialdemokratin, är det du och din syn på ekonomi som kommit närmare V eller deras som kommit närmare dig?

– Jag kan bara uttala mig för min egen del, och jag har sedan jag jobbade hos LO och på regeringskansliet inte förändrat mig på något särskilt radikalt sätt, inte på hur jag ser på ekonomisk tillväxt och inte på offentliga investeringar.

Men har något hänt som gjort att steget in i V har blivit enklare att ta?

– Det som skett är att S i praktiken rört sig högerut, av vad de själva skulle formulera som politiskt nödtvång, med tanke på det parlamentariska läget och januariöverenskommelsen. Det har gjort att ett flertal institutionella och centrala politiska frågor har flyttats högerut. Och så delar jag V:s syn på till exempel las och marknadshyror, samtidigt som de deklarerat att de vill bli bredare och att de vill ha en mer utvecklad syn på ekonomisk politik.

Så nu är du inte socialdemokrat längre?

– Jag är vad jag alltid har varit och ser inte mig själv som annorlunda för att jag nu jobbar hos V istället för hos S. Jag tror på en demokratisk, reformistisk vänsterrörelse som strider för de idéer som jag själv alltid stridit för och jag känner inte att den vision som Nooshi Dadgostar har är en förskjutning därifrån.

Vad hoppas du kunna bidra med hos V?

– Framför allt i frågor kring synen på hur man kan skapa starkare jobbtillväxt men också i synen på grön omställning.

Är dessa också de mest brännande frågorna just nu?

– Jobben och den gröna omställningen är helt avgörande för den ekonomiska politikens hållbarhet. Vi har enorma utmaningar framför oss, till exempel när det gäller den otroligt snabba skuldtillväxten hos hushållen som inte är hållbar. Vi måste få ekonomin att hitta ett normalläge igen, med positiva räntor, med en stark jobbtillväxt och där hushållen lever på lön, inte på lån.

Du är nu chefsekonom och Ulla Andersson fortsätter vara ekonomisk-politisk talesperson. Vad blir skillnaden mellan er?

– Det här är väldigt viktigt att hålla isär. Jag är anställd tjänsteman, inte politiker och förtroendevald som Ulla Andersson. Min roll blir mer rådgivande. Jag kommer att ta fram rapporter och policyunderlag och delta i interna diskussioner om vilken som är rätt väg att gå. Beslut om dessa vägar framåt är det de andra som tar. Men jag skulle naturligtvis inte ha tagit uppdraget om jag inte kände att det fanns en vilja inom V att lyssna på mina råd.

Tillbaka till S. Vad skiljer dina analyser från finansminister Magdalena Anderssons?

– Vad hon egentligen tänker kan jag inte svara för. I praktisk politik skiljer sig en hel del däremot åt mellan de beslut S tagit och de jag skulle ta, oavsett om man tvingas till dem eller inte. Men jag har jobbat med Magdalena på kansliet på 1990-talet och jag har inte annat än respekt för henne. Jag tycker det saknas en hel del hos S vad gäller den politik som förs, men som sagt, vad hon tänker vet jag inte, men jag ser ju vad hon gör.