Den gör att jag åker tre mil utan att bli övertrött och svettig och förstå känslan när jag är ute och cyklar med min son som har en racercykel. Och så kommer vi till Västerbrons enorma backe och vi trampar på och jag cyklar om honom och det är precis den känslan som gör det värt att satsa 10 000 kronor på eldriften.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

De som lyssnar brukar tycka det är en rolig bild. Givetvis är den inte sann, min trettioårige son spöar den gamla elcykeln, men drömmen finns där… Känslan av att åter få fara fram på gatorna som i ungdomen, utan att det ska vara så tungt.

Nästan som när man var 16 år och cyklade fyra mil tur och retur för att få dansa en kväll.

Alla miljökämpar är självklart för cykel. De flesta politiker talar om den, de stora budfirmorna har börjat ta fram lådcyklar med eldrift och det körs både soffor och andra möblemang med cyklar på innerstadens asfalterade gator.

Ändå är cyklister något som vi ska bli bara av sig självt.

Men om vi vill öka cyklandet snabbt, kanske dubblera det på några år, hur gör vi då?

Betala cyklisten såklart!

Cyklisten får tjugo kronor

En liten ersättning för pendlandet och dess möda. Eftersom de stora städerna har trängselskatt är det enkelt. När en bil far in i staden så betalar föraren några tior för trängseln som uppstår.

Dessa pengar kan då gå till de som i stället cyklar. När de passerar gränsen så blippar det till i mobilen och så har cyklisten fått tjugo kronor. Håll med om att cyklandet skulle öka.

Det finns en djupare anledning till att den som gör rätt ska få betalt.

När någon åker i en bil som drivs av smutsig energi så förstörs luften för oss alla. Tiotusentals dör för tidigt bara för bilistens behov av att komma fram. När någon cyklar så händer motsatsen. De förbättrar luften och miljön för alla.

Så självklart är det cyklisten som ska ha betalt och bilisten som ska betala.

Precis som förnybar energi ska ha stöd medan fossilenergi ska betala.

Vi kan utveckla resonemanget. Självklart ska bensindrift kosta mycket mer medan den som laddar sin elbil eller elmoped ska få göra det gratis.

Självklart ska det vara gratis att åka kollektivt men kosta att åka i en bil. Samåkning kan innebära lägre kostnad. Fylls bilen blir den kollektivtrafik.

Visst ska vi få stöd om vi gör rätt.

Gratis kollektivtrafik är inte en ekonomisk fråga i grunden. Vi betalar redan upptill 80 procent av alla resor via skattsedeln. Biljetten är ekonomiskt onödig, den har bara en funktion för att minska åkandet bland de grupper som har ont om pengar. Och vad är poängen med det?

När man inför gratis kollektivtrafik så tjänar de allra flesta i en kommun på det, det är bara en del höginkomsttagare som kör bil som blir direkta förlorare. Orsaken är att de får högre skatt när biljetterna betalas via kommunalskatten.

Det kan man ogilla precis som en del ogillar förslag om att sjukvården ska vara gratis för medborgarna.

Ingen extra kostnad

Men klimatpolitiskt skulle gratis kollektivtrafik vara en snabb omställning bort från fossila bilar, det krävs självklart en rejäl utbyggnad av tåg, bussar, linbanor, elfärjor och… ja det mesta som många kan åka och som kan drivas rent. Det dummaste argument mot gratis kollektivtrafik jag hört kommer från Örebro. Där provade man biljettfria bussar, men några klagade eftersom det blev trångt på bussarna när allt fler började pendla med dem. Kommunen valde då att avsluta pilotprojetet. Man kan säga att det stoppades för att det gick för bra.

Men är det inte dyrt? Nej, det kostar faktiskt inget alls. Att bygga cykelbanor är finansierat genom att inte bygga ut vägarna. Och när cyklisten betalas av bilisten är det bara en omfördelning, ingen extra kostnad. Kollektivtrafiken betalas av medborgarna via skatt i stället för biljett, det är inte dyrare, snarare billigare och så kan biljettpersonalen få jobba med människor och visa vägen i trafiken i stället. Att cykla, köra elbil och åka kollektivt är ett enkelt sätt att göra städerna klimatrena. Elvägar är sättet att snabbt göra trafiken ren mellan städerna.

Och sedan finns det där onämnbara som kan få partier att stelna i rörelsen.

Det där märkliga som gör att man tillsätter utredning på utredning och aldrig kommer fram.

Jag skriver förstås om järnvägen.

Järnväg i stället för börsen

I Hoppets föreläsningar (jo, jag håller sådana) så har jag kokat ihop hela den trista debatten om järnvägen till en enda bild, med en enda mening. ”BYGG DE SATANS TÅGEN”.

1 224 miljarder.

Det är det finansiella överskott offentliga sektorn har enligt senaste statsbudgeten. (Den som Magdalena Andersson presenterade våren 2018.) Det betyder att staten kan bygga tåg utan att låna utanför den offentliga sektorn. Vi lånar av oss själva! Eller för att uttrycka det enkelt. Vi bygger järnväg i stället för att skicka mer pengar från statliga fonder till börsen. För det är dit de flyttas när de inte används till investeringar.

Det finns inga intelligenta argument för varför en rik stat inte skulle bygga ut sina järnvägar och dessutom utveckla helt nya. Det finns gott om undanflykter och falska påståenden, men inga verkliga argument som håller över tid. Järnvägar är inte dyrare än motorvägar, järnvägar skapar bättre städer jämfört med motor­vägar (som drar ut staden till allt större yta), järnvägar är billigare i drift än alla bilar och om de bara går tillräckligt ofta ger de mer resefrihet än bilen.

Att ställa renoverade landsbygdståg eller pendeltåg mot snabba mellan-städerna-tåg är en sådan där falsk motsättning som politiken tar till för att man saknar argument.

Självklart har vi råd med bägge, ja det ena förutsätter faktiskt det andra.

(Ursäkta en parantes: Jag är medveten om att detta budskap inte riktigt stämmer med det du får höra från riksdagsdebatter eller utspel från ledarsidor. Men det är inte jag som tar fram dessa siffror, utan finansdepartementet och de finns med i alla budgetar under bilagan tabellsamlingar. Senaste versionen hittar du här: Tabell 22, sida 17 bilaga 1 Tabellsammanställning. Näst sista raden – Netto­ställning. Att det här inte sprids så ofta beror på att den som vill skära ner – eller ”spara” som det heter – självklart är mer intresserad av att visa vad vi lånat – skulden – och inte vad vi samtidigt har – egna pengar. Den offentliga sektorn har mycket mer pengar än den lånat. Vilket gör att hela diskussionen om kostnader för en investering blir rätt absurd.)

Om vi vill

Men sedan då? När snabbtågen åker över Europa, när elbilar laddas på vägen, när cyklarna tagit tillbaka städerna och människorna låter bilarna köra själv så de får mer tid till kreativ verksamhet. Vi kanske rentav lär oss titta upp från mobilerna och se ut över staden.

Men vad behövs mer?

Ja det är klart att det kommer komma flygande ”bilar” som går på el, men bara om vi vill det.

Men innan dess kommer vi elektrifiera båtarna, inte bara de där privata som nu får stöd när de byter till elmotor, utan färjorna, fraktbåtarna och de stora pråmarna. I Norge finns redan elfärjor. Ja de åker också mellan Helsingborg och Helsingör.

Och med kombinationen vind och solsegel kan ett stort fraktfartyg faktiskt gå över världshaven i samma takt som dagens oljedrivna monster.

Allt kommer att bli eldrivet. För att det är billigast och enklast och renast.

Men det kommer inte att ske av sig själv. Det system vi har idag betyder att miljarder är bundna vid fossildriven trafik och ägarna flyttar inte på sig bara sådär.

Men om tillräckligt många börjar skapa alternativ så kommer deras ekonomi att erodera av sig själv.

För det går inte att förlänga förstörelsen i evighet när alternativet är billigare och skapar en trafik med nästan noll i marginalkostnad.

Tänk dig tågbanorna, gatorna och skeppen fyllda med solceller.

Det blir en verkligt cirkulär ekonomi. Verkligt hållbar. Och inte bara en slogan för konferenstalen.

Det kostar alltid att resa. Det kostar energi.

Men när vi gör den själva och tillsammans blir resan nästan gratis.

Ja, lika billigt som att cykla.

För även kroppen behöver ju energi efter tre mil…