– Borttagandet av tjänstepensionen gör dansaryrket betydligt osäkrare än vad det är idag och förmodligen kommer unga att tänka både en och två gånger om det är värt att lägga så mycket tid på att försöka bli dansare, säger Nikolaus Fotiadis.

Han har arbetat på Kungliga Operan sedan han var 18 år. År 2000 utnämndes han till förste solistdansare och har gjort många stora roller och solistframträdanden. Konkurrensen i dansvärlden är stenhård, och för att få ett jobb på Kungliga Operan krävs många års skolning och hängivenhet till dansen. Nikolaus började dansa balett vid 10 års ålder, och utbildade sig fram tills han var 18 år gammal.

– Jag började jobba här direkt efter skolan, och har varit det här huset trogen i 20 år. Det känns i kroppen. Man börjar bli sliten och stel, men mycket blir bättre med åren också. Man blir uthålligare och starkare, och därmed säkrare som dansare, men man är inte lika vig som man var vid 19 års ålder, säger han.

Höjs med 24 år

Systemet för främst dansarnas tjänstepension har bland arbetsgivarna setts som ohållbart och svårplanerat, medan facket menar att pensionsnivåerna är för låga. I dagsläget kan svenska dansare gå i pension vid 41 års ålder. Regeringen menar att detta kostar mycket pengar, och vill därför se att fler jobbar längre. Med de nya reglerna får svenska scenkonstarbetare ta ut sin tjänstepension först vid 65 års ålder, en höjning med 24 år för dansarna. Alla intjänade pengar skjuts fram till den tidpunkten. Det gäller för alla, utom de personer som har fem år eller kortare kvar till sin pension när ändringen träder i kraft.

– Du har jobbat som dansare i 20 år och detta motsvarar 65 procent av din lön, den här tjänstepensionen får du fram till du är 65 år. Det är en värdefull peng du får, du kan omskola dig utan att behöva ta studielån till exempel. Vi har jobbat sedan vi var 18 år, vi har aldrig haft chansen att ta ett sabbatsår eller liknande utan kastades in i arbetslivet på en gång. Nu har vi den chansen med tjänstepensionen, men när regeringen drar in den tar de bort en säkerhet för dansarna, säger Nikolaus.

Ett plåster på såren

Med nuvarande system betalar arbetsgivaren, i Nikolaus fall Kungliga Operan, stora summor för varje dansares tjänstepension. Lönerna bland scenkonstarbetare är låga sett till den kompetens de sitter på. Då fungerar tjänstepensionen som ett plåster på såren, det är en bonus som tillfaller dansarna när deras kroppar inte längre orkar med den fysiska ansträngningen dansen innebär. Osäkerheten märks nu hos många dansare, menar Nikolaus.

– Pengarna teatern inte behöver betala in till tjänstepensionen kanske går till löneförhöjningar eller omställningsgaranti, det är ingen som vet. Teatrarna är ju arbetsgivare, de vill använda pengarna som de vill. Vi anser att det här är våra pengar, det är vår uppskjutna lön. De har alltid sagt till oss under löneförhandlingar att de inte kan ge oss löneförhöjning på grund av att pensionerna är så dyra. Om de nu tänker slopa det här, då försvinner det argumentet, då borde de höja våra löner. Men de kommer de nog aldrig höja lönerna i den omfattningen som vi vill, säger Nikolaus.

Ohållbart system

Att pensionsåldern bland dansare är låg beror på de förslitningar kroppen utsätts för i arbetet. En vanlig arbetsdag kan bestå av över fem timmars fysisk aktivitet. När dansarna är över 40 år ses de som gamla, och möjligheten att fortsätta som dansare på samma nivå som tidigare försvinner mer eller mindre. Även om oron är stor bland främst unga dansare står det klart för många att nuvarande system inte är hållbart i längden. Men regeringens förslag ger snarare fler frågor än svar.

– Systemet är ohållbart för teatrarna också, de betalar enorma summor för varje dansare varje år. För att sedan få ut den här tjänstepensionen måste du jobba här när du är 41 år, men det finns dansare som jobbar i kanske sex år och sedan sticker iväg någon annanstans. Då har Operan betalt hur mycket som helst för den här dansarens pension som bara försvann i ett svart hål – varken operan eller dansaren får se de här pengarna igen, säger Nikolaus.

Det som oroar dansarna är vad som händer med de tjänstepensioner som redan har betalats in och som alltså inte kommer gå till de dansare som har mer än fem år kvar till pension. Det vill säga, vad som kommer att hända med pengarna som frigörs när systemet ändras från och med första januari 2015.

– Regeringen verkar tro att vi går i pension och lägger av att jobba. Tjänstepensionen är inte pensionsgrundande, den är hälften av din grundlön. Dansarnas löner är urusla kan jag säga. Det är inget jobb man väljer för att tjäna pengar. Alla dansare vill fortsätta jobba efter 41 år ålder, men vi kan inte jobba fysiskt med dans på samma sätt, därför finns den här tjäntepensionen. 

Redan kritiserats

Regeringens förslag har redan kritiserats av Socialdemokraterna och Miljöpartiet för att det skapa förvirring. Enligt regeringen ska det nya pensionssystemet fokusera på längre sysselsättning och uppmana scenkonstarbetare att omskola sig. Men det dröjer innan detaljer kan presenteras för hur de planerade omskolningarna ska gå till. 

– Det är en framgång att Svensk Scenkonsts och fackens arbete för att säkra redan inbetalda premier har gett resultat. Däremot är det oklart om de ramar som ges för omställning är tillräckliga för att säkra den framtida konstnärliga kvaliteten inom scenkonstområdet, säger Svensk Scenkonsts ordförande Stefan Forsberg i ett pressmeddelande.

– Kulturen kommer alltid i sista rummet känns det som. Jag hoppas verkligen, för främst de yngre dansarnas skull och även för dem som ännu inte arbetar som dansare, att det blir ett bra system och ett attraktivt yrke, att det löser sig så det kan locka unga människor, säger Nikolaus Fotiadis.