Det finns nu en växande kunskap kring Coronaviruset. Inkubationstiden kan vara upp till en månad. Den smittade kan smitta under inkubationstiden.
Vi vet att av 100 personer som får viruset så har omkring 80 personer symptom som går från nästan ingenting till influensa. Det är både bra och dåligt, nästan symptomfria smittbärare kan gå runt och sprida viruset vidare. Omkring 14 av de hundra blir så sjuka att de måste få sjukhusvård. Det är det här som knäcker sjukhusen.
Sjukdomen växer snabbt i ett område, antalet fall som kräver sjukhusvård växer lavinartat, sjukhusen blir överfulla. Med så många svårt sjuka samtidigt börjar ändå arbetsplatserna att tömmas på människor, dels sjuka och dels personer som inte vill gå till jobbet och bli smittade. Paniken sprider sig. Nu måste myndigheterna göra något för att återställa ordningen, i Kina byggs jättesjukhus på några veckor för att visa handlingskraft. Men det enda som kan sakta ned, eller möjligen stoppa viruset, är karantäner.
Produktionen avstannar
Coronaviruset möts med karantäner. Först i Kina. Men allt eftersom viruset fått nya utbrottscentrum så sprider sig karantänerna: Sydkorea, Japan och norra Italien. Men samtidigt som karantänerna åtminstone saktar ned spridningen och därmed ger sjukhusen en bättre chans att hinna med så lamslås ekonomin.
Karantän är lika med en stillastående ekonomi. Produktionen avstannar inom vissa områden helt. Konsumtionen inom vissa områden avstannar också. I Kina såldes till exempel under första halvan av februari 92 procent färre bilar än normalt. Men det finns andra sätt att mäta den ekonomiska aktiviteten på. En är åtgången på elektricitet. Förbrukningen gick ner som vanligt kring nyårsfirandet när Kina tog ledigt och fabrikerna är stängda. Men elförbrukningen har inte gått upp igen under 2020 utan ligger kvar på semesternivå. Samma kurvor finns för transporter av kol, resor och förbrukning av stål. Den kinesiska ekonomin står still.
Massiv ekonomisk effekt
Den ekonomiska effekten av Coronaviruset på världens ekonomi är redan nu massiv. De globala försörjningslederna av produkter och insatsvaror med ursprung i Kina bryts. Med tanke på hur viruset fungerar är det svårt att se en snabb återhämtning i Kina.
Samtidigt sprids karantänerna vidare över världen och stoppar den ekonomiska aktiviteten på plats efter plats. Ny oreda och avbrott skapas kontinuerligt i den sammanlänkade globala ekonomin.
På den finansiella sidan vet vi att världens finanser ända sedan finanskrisen varit beroende av nollräntor och nya penningsprutor för att rulla vidare. Skulderna som idag ska hanteras och bäras av den reala ekonomin har därför aldrig varit större. Kinas skulder ligger på runt 300 procent av BNP, vilket är bara lite högre än det normala för den industrialiserade delen av världen.
Nya pengar räcker inte
Det främsta verktyget för att hantera världens ständigt växande och alltmer instabila skuldberg har sedan finanskrisen varit nya injektioner av pengar. Flödet av billiga pengar har pressat upp ”värdet” på aktier och fastigheter vilket varit nödvändigt för att få den finansiella sektorn att fungera.
Men vid en viss gräns kan inte heller penninginjektioner förmå investerare och spekulanter på världens börser att ignorera att ekonomin i hela världen hotar att stanna. Börserna börjar rasa. Värdet på fastigheter börjar rasa. Det största finansiella hotet är om skulderna i ekonomin börjar klassas om, från tillgångar till värdelösa. Det var det som hände i en mindre del av skuldkomplexet i finanskrisen. Subprime-lånen/ skulderna i den amerikanska fastighetssektorn realiserades som värdelösa vilket utlöste en våg av konkurser i banksektorn, fastighetssektorn och försäkringssektorn.
Finanskris 2.0 made in China
Vi känner till banker som, Deutsche bank, Nordea, Barclays och Goldman Sachs. Men ingen av de bankerna tar sig ens in på topp tio listan över banker räknat i tillgångar. De fyra största bankerna i världen heter istället: Industrial & Commercial Bank of China, China Construction Bank Corp, Agricultural Bank of China och Bank of China. Kinas finanssystem består av världens största banker och 4 000 andra banker. Ovanpå det finns ett oöverskådligt shadowbanking-system som ordnar billån och annat.
Coronaviruset hotar alltså världens finanser på samma vis som finanskrisen men den här gången med start i Kina och i större skala. Det kinesiska banksystemet är beroende av att deras utlånade pengar klassas som tillgångar och inte förvandlas till ”giftiga tillgångar”. De är beroende av att deras låntagare kan betala räntor och amorteringar.
Att sätta den kinesiska ekonomin i karantän medför stora risker för världsekonomin men också för världens finanssystem. Det finns en uppenbar risk för en ny finanskris, made in China, den här gången.
