Fastigheter flyttar inte utomlands. Fastigheter är svårt att skattefuska med.

Att återinföra en fastighetsskatt är därför både en vettig lösning på lång sikt, men också en utjämnade här och nu i bostadsspekulationens Sverige.

Eftersom man samtidigt som fastighetsskatten togs bort fick en allt lägre ränta – det har ju varit en medveten politik – gynnas fastighetsägarna dubbelt.

Det enda skydd som funnits för dem som tvingas betala lägenheter för att få någonstans att bo har varit ränteavdragen. När man nu diskuterar att ta bort dem blir det alltså ytterligare omfördelning. Till de rika som äger och inte har stora lån.

Från de fattiga som inte äger och från de som tvingas belåna sig livet ut för att få någonstans att bo.

Det här är sammantaget den kanske största omfördelningen från offentlig sektor till de rika vi har sett.

Det märkliga är att alla ekonomer, alla politiker, alla skatteexperter samtidigt hela tiden insett att det är galet. Fastighetsskatter är den bas alla stater kommer behöva när vi går från allt mer skatt på produktion, konsumtion och ägande och allt mindre på inkomst.

Skattebasen är framtidens grund för välfärden.

Ändå togs den bort.

Det finns en obehaglig slutsats av det här. Och en parallell till idag.

Idag diskuterar svenska partier tillfälliga uppehållstillstånd fast alla vet att det varken minskar de flyendes behov eller underlättar mottagning och integration.

En åtgärd görs för att det ska verka som att man gör något.

Skatteförändringen 2007 var på samma sätt en åtgärd finansminister Borg insåg problemet med. Men trycket på att få det att se ut som att man ”gör något” var större än viljan att göra det rätta.

Lobbyismen vann.

Återinför fastighetsskatten. Gör den progressiv så de stora energislösande husen betalar mer än de små och smarta. Eller koppla ihop den med skattesubvention för nybyggande. Men återinför. Det är det enda raka!