Bostadskriser ger bankkriser vilket ger börskriser. Faktum är att det enda vi kan vara riktigt säkra på är att börskrascher kommer i den alltmer kaotiska ekonomi som skapas. Det syns tydligt i kurvorna här ovan. Diagrammet visar skillnaden mellan börsen och vår gemensamma ekonomi. BNP. Sverige, precis som de flesta länder, har en stadigt ökande BNP, det vill säga summan av vårt arbete, produktion av varor och tjänster ökar i takt med att vi blir fler, vi blir duktigare och vår produktion och forskning utvecklas. Det är en långsam trend, du ser den i de gröna staplarna. Vi har valt år 1996 som det år vi räknar utifrån, då var börsens utveckling 100 och BNP 100 om man gör en jämförelse. Åren innan växte BNP mer än börsen. Men så händer något dramatiskt.
I slutet på 90-talet beslutade riksdagen att de offentliga pensionsfonderna skulle sluta spara hos staten och istället flytta pengarna till börsen. Det här samverkade med att börserna steg i många länder och vi fick en oerhört snabb utveckling där börsens värde steg mycket snabbare än BNP.
Sen kraschade det. Börsen föll i några år och tog ny fart 2003. Kraschade 2008 och tog ny fart åren därefter. Fick en krasch 2015 som dock placerarna nu hoppas bara är en liten svacka, kurvan ska upp igen. Vi tror det är mycket svårt för någon att se detta diagram och sen förneka att börsen är en återkommande bubbla utan verklig förankring i vår reala ekonomi. För börsens utveckling verkar inte handla om kraftiga BNP förändringar, det är inte en ny jättemarknad som öppnats eller en ny produktion som tagit fart. Istället stiger börsen till synes utan anledning alls. Kurvorna pekar upp och sen pekar de ner. Alla köper aktier tills alla säljer aktier. Det här är naturligtvis illa för ett samhälle. Det betyder nämligen att våra pengar inte investeras i framtiden. Bara i ett spelande.
Läs också: Vad är egentligen en spekulationsbubbla?
Men varför stiger då börsen?
Om du ser diagrammet med de stora uppgångarna finns det egentligen bara en förklaring.
Väldigt mycket pengar flyttas in på börsen. Det kan vara pensionspengar, offentliga pengar, privata pengar. Någonstans ifrån strömmar det in kapital som placeras på börsen, utan annan förklaring än att det finns väldigt mycket pengar som behöver placeras. Ju fler miljarder som kommer till en börs, desto mer stiger den. Så länge det är fler som köper än som säljer. Det är i det här ljuset dagens ekonomiska politik faktiskt kan anklagas för att vara börsens fånge. Istället för att samhället investerar stort i infrastruktur, klimatomställning eller forskning, så investeras alltmer i kortsiktiga värdepapper på börsen. Och det blir allt svårare för någon att agera på annat sätt.
Förut erbjöd staterna ett säkert sparande (i Sverige hette det bland annat realräntefonder) men idag är det borta. Den politik riksbanken för, med minusränta innebär också att det kommer vara i stort sett omöjligt att få en avkastning på kapital genom att spara i offentlig sektor. Miljarderna får bara en väg att gå i en värld med minusräntor. Till börsen. Det är därför vi sett en så våldsam börsuppgång de senare åren, samtidigt som ekonomin stått stilla och massarbetslöshet blivit vår vardag. Börskurvan har blivit extrem, När BNP fördubblats har börsvärdet fyrdubblats. Den politik Västeuropas stater satsar på är enkelspårig. regeringarna och riksbankerna tar beslut som syftar till ännu högre börskurser, det vanliga talet om ”sparande” eller ”stöd till företagande” handlar i själva verket om stöd till en gigantisk börsutveckling som man hoppas ska driva ekonomin framåt. Men börsbubblor har en baksida som ingen minusränta i världen kan lösa.
När de kraschar uppstår panik och värden för miljarder förstörs i den verkliga ekonomin. Börssparande är det enda som erbjuds idag. Att skriva att vi kommer få en krasch är därför rätt meningslöst. Frågan är när kraschen kommer och vilka slutsatser politiken då drar. Försöker man pumpa upp spekulationen igen med ännu mer pengar? Eller vågar man titta på den verkliga ekonomin? Offentliga investeringar, forskning och bekämpad massarbetslöshet?
