Bankernas listräntor ligger oftast en bra bit över vad det går att få ner sin egen ränta till. Det går bland annat att se i den jämförelse mellan snitträntan och listräntan som bankerna numera är skyldiga att publicera.
Men det är långtifrån alla kunder som känner sig bekväma med att gå in på en bank och börja förhandla. Det menar Jakob König som är expert på finansiella tjänster hos Sveriges Konsumenter.
– Många har ett underläge redan när de kommer till banken, då känner man sig kanske inte bekväm med att sätta ordentlig press. Det blir vissa grupper i samhället som kan göra detta. Det är klart att det finns en stor orättvisa i det, säger han.
Jakob König håller ändå med om det generella rådet att det är viktigt att försöka påverka räntan, och att det faktiskt går att spara mycket pengar där. Boendekostnaden är ju en stor del av människors ekonomi och bara en tiondels procentenhet kan påverka ekonomin mycket över ett helt år. Men han påpekar att alla inte har kompetens att göra detta.
– Det blir lite en klassfråga också. För de som har pengar, rätt resurser och kunskap är det lättare att sätta den press som behövs för att förhandla ner räntan, säger han.
Ändå är det just det rådet som ofta återkommer, hur ser du på det?
– Jag tycker att det blir orättvist. Branschen utnyttjar konsumenternas underläge.
Banker som torghandel
Annika Creutzer är privat-ekonomisk expert och förekommer ofta i rådgivningssammanhang i både Sveriges Radios program Plånboken och med egen kolumn i Svenska Dagbladet. Hon har ofta gett rådet att konsumenterna själva ska ta ansvar och pruta på boräntor, hon ser det som en naturlig del av den fria marknaden för bankerna.
– Bankerna är ju inga samhällsinstitutioner. Det är aktiebolag med ägare som vill ha vinster. Då vill de tjäna så mycket pengar som möjligt. I princip är det ingen skillnad på en bank och på en torghandel, säger hon.
Hur ser du på att det här rådet ofta ges ganska okritiskt till konsumenterna?
– Som samhället ser ut idag så måste man vara rätt tuff. Om man tycker att det är obehagligt själv att försöka pruta så tycker jag att man kan ta med sig någon, eller öva sig innan. Men visst, de som inte prutar får betala mer.
Vissa banker vägrar pruta
På det statliga bolåneinstitutet SBAB har man ränta som inte går att förhandla om. Presschef Erik Wennergren förklarar varför man valt modellen:
– Vi tycker att det ska vara transparent, att det ska gå att se vad man får för ränta. Och att det inte ska avgöras av hur duktig du är på att förhandla. Det blir en skev marknad när den som är bäst på att förhandla får bäst pris, säger han.
Och det finns fler banker som har valt att inte ha någon prutmån. Skandiabanken har olika fasta räntor, men dock kan en låntagare få fördel om hen flyttar över sin pension eller andra tjänster till banken.
Även SBAB har en modell som innebär att räntan kan bli olika, men hos dem är räntan beroende av hur hög belåningsgraden är. En kund med låg andel av sin bostad belånad får mer fördelaktig ränta. Erik Wennergren på SBAB ser ingen orättvisa i det.
– Man ser de olika räntorna direkt i kalkylen. Det är ingenting som är hemligt.
Du tycker inte att det blir en orättvisa, att den med mest kapital får bäst ränta?
– Nej, det har att göra med andra faktorer som risk. Det är lite annorlunda, säger han.
Motiverad skillnad
Jakob König på Sveriges Konsumenter ser också en större logik i att banken tar högre ränta av en kund med högre belåningsgrad.
– Den typen av ränteskillnaden är mer motiverad tycker jag. Det blir en högre risk för banken när en person har högre belåning. Så det har jag lättare att förstå. Alternativet kanske skulle vara att man inte ger bolån alls till dem, säger Jakob König.
Han tycker att det skulle behövas fler banker som likt Skandiabanken och SBAB har fasta villkor, utan prutmån. Han efterlyser också ett system för rådgivning som inte görs av tjänstemän på den bank som försöker sälja produkterna samt att förbjuda provision som betalning för den här typen rådgivning.
– Det borde finnas oberoende finansiell rådgivning där man får träffa oberoende aktörer som inte har ett säljuppdrag när de ger råd, och som inte riskerar att ge råd som är bäst för banken och inte kunden. Idag finns det knappt.
