Begreppet delandeekonomin dök upp omkring 2005 och hade till en början vissa kopplingar till open source-kulturen, en löst sammansatt internetrörelse som förespråkar en reducering eller totalt avskaffande av immaterialrätt för programmeringskod.
Numera beskrivs delandeekonomin som ett slags eget universum för utbyte av varor och tjänster. Om du har en bil, låna ut den de timmar du inte använder den. Ska du åka till Gävle? Se om någon vill åka med så kan ni dela fordon. Behöver du en borrmaskin? Köp ingen, låna grannens.
I praktiken innefattar begreppet en uppsjö av olika affärsmodeller och verksamheter, både vinstdrivande och ideella, med en sak gemensamt: kärnverksamheten är digitala förmedlingsplattformar där de som säljer något – en tjänst eller (uthyrning av) en vara – kopplas ihop med den som önskar köpa.
Övertogs av vinstdrivande
De första förmedlingsplattformarna var avgiftsfria: de tog varken ut förmedlingsavgift eller lät uthyrarna ta ut en avgift för själva tjänsten i sig. En av de mest använda plattformarna, Couchsurfing.org (som startade ideell men senare bolagiserades), kopplade ihop backpackers som letade gratis sovplats med människor som tyckte det var kul att ha främlingar från andra länder på besök. Ungefär samtidigt öppnade andra avgiftsfria plattformar för bland annat bilskjuts och cykelutlåning.
Men så hände något. De som skulle resa någonstans förstod att det fanns folk som erbjöd en gratis bilresa, vilket på sikt ledde till att de som erbjöd resor klargjorde att de inte tänkte ta med sig någon som åtminstone inte ville betala för bensin. På det sättet försköts verksamheten på dessa plattformar från att vara skjuts till att vara samåkning och i vissa fall avgiftsbelagd.
På samma sätt började man se möjligheter att profitera på att hyra ut de där sovplatserna i folks hem som tycktes så eftertraktade. Förmedlingsplattformen Airbnb, ett vinstdrivande bolag, grundades 2008 och deras affärsidé är mycket enkel: koppla ihop människor som vill hyra ut ett utrymme med dem som vill hyra. Alla som på något sätt har tillgång till en lägenhet eller hus, kan hyra ut hela eller delar av bostaden via Airbnb hemsida.
Många följde efter
Tjänsten öppnade dörrar för många liknande, bolagiserade förmedlingsplattformar där vissa både tar ut en förmedlingsavgift och tillåter plattformens säljare att ta ut en avgift för själva utförandet. Uber och Lyft möjliggör för bilägare att sälja bilresor till för säljarna okända människor och Postmates kopplar ihop cykel-, scooter- och bilägare med dem som vill köpa en budtjänst. Dogvacay ser till att privatpersoner kan ta hand om andra privatpersoners hundar mot betalning. Taskrabbit, Tidyapp och grannar.se fixar så att den som vill köpa städning, bakning eller barnpassning kan göra det.
Och förmedlingen av andras tjänster har blivit extremt lönsam. Förra året omsatte Airbnb 7 miljarder kronor medan Uber omsatte 12 miljarder kronor.
Tröttnat på att spara dina pengar hos giriga banker som tar ut miljardvinster?
Spara dina pengar i ETC Sol och låt pengarna göra nytta för klimatet!
Oklart arbetsgivaransvar
I Sverige innebär delningstjänsterna att arbetstagaren i praktiken också blir arbetsgivare – hen ska ansvara för skatteinbetalningar, pensionssparande och försäkringar.
Att både arbetsgivare och arbetstagare är privatpersoner under taxifärden innebär också att arbetsrätten inte längre är tillämpbar. I en prövning skulle utbytet antagligen falla under köplagen, där fackförbund har nästan obefintliga möjligheter att driva en process.
Svårigheten att döma personer som förmedlat illegal verksamhet via liknande tjänster ger samtidigt en indikation på att företagen som äger förmedlingsplattformar inte juridiskt kan betraktas som arbetsgivare.
2014 meddelade Uber att priserna för Uberpop (den del av Ubers verksamhet som möjliggör för privatpersoner att sälja resor till andra privatpersoner) skulle bli uppemot 60 procent lägre än priserna för traditionell taxi. Bland annat eftersom den som arbetar via Uberpop måste hålla sig med egen bil med allt vad det innebär i underhåll samt även själv betala trafikförsäkring och så vidare.
Tyst från fackförbunden
Men företagen som börjat profitera på verksamheten möts nu av allt hårdare kritik från traditionella branscher som tvingas förhålla sig till ökad konkurrens och prispress. I höstas tillsatte regeringen också en utredning om hur den nya delningsekonomin bör fungera och regleras, som ska vara klar i mars 2017. I och med Ubers intåg på den svenska marknaden är Taxiförbundets medlemmar i ett utsatt läge och förbundet har på olika sätt försökt bromsa och reglera verksamheten. Från övriga fackförbund har det dock varit tyst än så länge.
Samtidigt går delandeekonomin allt längre bort från grundtanken och istället mot en allt mer kapitalistisk uppdelning mellan arbetsgivare, arbetstagare, arbetsförmedlare och ägare av tillgångar. En person som äger en cykel eller en lägenhet kan hyra ut den och i vissa fall göra en vinst. För en person utan tillgångar innebär arbetstagarrollen i delandeekonomin bara att sälja sitt arbete på en osäker arbetsmarknad. Förmedlingsplattformarna har på så sätt blivit arbetsförmedlare – som tar betalt för transaktionen mellan köpare och säljare – men utan arbetsgivaransvar.
