Ägarna röstade nämligen emot ett förslag om att låta vinsten gå till att införa så kallade levnadslöner för de som syr modeföretagets kläder. Motionen kom från nätverket Clean Clothes Campaign som äger totalt fem aktier i H&M. Enligt deras kartläggning tjänar inte en enda av de fabriksarbetare som jobbar i leverantörsledet åt H&M tillräckligt för att täcka de dagliga behoven. Detta trots att H&M har hög svansföring i frågan om att ta en ledande roll i just detta arbete. Det är inte någon nyhet att ägarna vill ha vinstutdelning och inte eller någonting unikt för H&M – men förslaget satte saken på sin spets och tvingade ägarna att blotta sin prioriteringslista.
Detta väcker frågan om vems intresse aktiebolagens verksamhet ska bedrivas i. I dag framgår det i aktiebolagslagens 3 kapitel 3 § att verksamhet bedriven i aktiebolag har till syfte att ge vinst till aktieägarna (om inget annat anges i bolagsordningen). Syftet har en handlingsdirigerande funktion.
Det innebär i korthet att en styrelse, vd eller bolagsstämma alltid ska välja det alternativ som ger störst avkastning till aktieägarna och ingenting annat. Tanken är att varje bolag självständigt ska sträva efter att maximera sin nytta och egenintresset antas sedan gynna samhället i stort. En av de som visat mest förbehållslöst stöd för denna uppfattning är Milton Friedman, vilket inte minst kommit till uttryck i den ofta refererade texten med den tillspetsade titeln The Social Responsibility of Business is to Increase its Profits. Andra intressenter som direkt påverkas av de beslut som tas i bolaget, såsom kunder, leverantörer, anställda, lokalbefolkning och intresseföreningar, får då stå tillbaka om det inte är lönsamt för bolaget att ta hänsyn till dessa.
Aktiebolagets roll har dock inte alltid betraktats på det här viset. Exempelvis skrev ekonomipristagaren och den dåvarande folkpartistiske partiordföranden Bertil Ohlin år 1948 att det rådde enighet om att ledningen i ett företag bör ”betrakta sig såsom förvaltare av ett viktigt produktionsmedel i ägarnas, de anställdas och samhällets intresse. Tanken att ledningen blott skulle eftersträva att på kort sikt ge ägarna största möjliga vinst framstår numera lyckligtvis såsom orimlig.” Liknande tankar är nu återigen på tapeten. Till och med inom storbolagen hörs det röster som poängterar att vinstsyftet lägger krokben för hållbarhetsarbetet.
En handfull av börsbolagens företrädare går så långt att de tycker att lagen bör skrivas om, visar Dagens Industris enkät. Sussi Kvart, styrelseproffs och ledamot i kommittén som utarbetade gällande lag, har konstaterat ”Att aktiebolagslagen öppnar för en tolkning där vinst och ansvar står i motsatsställning till varandra håller inte längre.”
Den norska juristprofessorn Beate Sjåfjell har arbetat fram olika förslag för att vidga bolagens samhällsfunktion. Hennes idé är bland annat att vinstsyftet i aktiebolagslagen byts ut mot en ny skrivning, som istället skulle lyda ungefär såhär: ”Syftet med ett företag är att skapa hållbart värde genom att balansera intresset hos investerare och andra berörda parter inom planetens gränser.”
Uttrycket ”planetens gränser” och hur det ska bedömas har Sjåfjell hämtat från den svenska miljöprofessorn Johan Rockström, som tillsammans med en grupp forskare har tagit fram nio olika miljöproblem och dess gränsvärden. Förutom mängden koldioxid i atmosfären omfattas också bland annat mått på markanvändning, havsförsurning och färskvattenmängd. Sjåfjell menar att riktlinjer för olika branscher ska utformas och att varje företag sedan ska kunna redovisa att affärsplanen håller sig inom dessa gränser.
Detta skulle kunna öppna upp för en ordning där näringslivets makthavare inte är bundna av kravet på att kvartalsvis leverera vinst endast till aktieägarna, utan istället förväntas styra bolagen i en riktning som tar hänsyn till olika samhällsintressen och som värnar om vårt existensunderlag. •
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
