Enligt en ny rapport från FN:s barnfond Unicef — som studerat data från EU:s och OECD:s medlemsländer — minskade antalet barn i fattigdom med sex miljoner under perioden 2014 till 2021. Allt som allt lever drygt 69 miljoner barn i fattigdom i dessa länder.

Men samtidigt som man på sina håll under de här åren har skördat stora framgångar vad beträffar bekämpandet av barnfattigdomen, som exempelvis i Polen och Slovenien, har utvecklingen i några av världens rikaste länder gått i rakt motsatt riktning. I Norge, Schweiz och Frankrike har barnfattigdomen på senare år ökat med tio procent; i Storbritannien med det dubbla. 

För Sveriges del, visar Unicef, har situationen förbättrats, om än blygsamt. Barnfattigdomen minskade från 2014 till 2021 med två procent, vilket innebär att en knapp femtedel, eller 18 procent, av alla barn i Sverige i dag lever i inkomstfattigdom. Trots det försiktiga ljusningen i statistiken innebär detta att Sverige fortfarande har den högsta nivån av barnfattigdom av de nordiska länderna. I Danmark, som har minst andel barn i världen som lever i fattigdom, är motsvarande siffra 9,9 procent. 

Bidrag gör skillnad

Lotta Sylwander, chef för program och påverkan på svenska Unicef, säger att de faktorer som väger tyngst när det kommer till huruvida barnfattigdomen ökar eller minskar inte är ett enskilt lands generella rikedom eller ekonomiska tillväxt. 

— Rapporten visar att utvecklingen egentligen inte har något med bruttonationalprodukten att göra. Om man tar ett land som Schweiz som har ett högt BNP så ser man att barnfattigdomen är högre där än i Sverige. Vad vi däremot kan sluta oss till av rapporten är att de länder som ligger bra till i tabellen är de som satsat på att ge bidrag till familjer med barn. 

Nyckeln till framgångarna, menar Lotta Sylwander, är att länder som Polen i hög grad investerat i stödbidrag för familjer som lever under fattigdomsgränsen. I motsats till Storbritannien där det sociala skyddsnätet i snabb takt luckrats upp. Unicefs rekommendation är också att regeringar bör avsätta mer resurser för bidrag baserade på enskilda familjers behov, vid sidan om exempelvis universalistiska barnbidrag. Lotta Sylwander ser med kritiska ögon på regeringens förslag om att dra tillbaka det svenska flerbarnstillägget. 

— Regeringen har ju varit tydlig med att man vill prioritera barn som lever i utsatthet och då är det här fel väg att gå. Att sättet att komma tillrätta med barnfattigdom är just riktade bidrag eller cash transfers är i dag relativt känt över hela världen. Om något bör man expandera de sociala program som redan finns, säger hon.

Absolut fattiga ökar

Enligt Unicef hade andelen barn som lever i fattigdom i Sverige varit ungefär dubbelt så hög om det inte vore för landets bidragssystem. Organisationen konstaterar också att svenska barn som lever med en ensamstående förälder löper fem gånger så hög risk att hamna i fattigdom än de som bor med två vuxna.

När Unicef slår fast att 18 procent av alla svenska barn lever i fattigdom syftar man på relativ fattigdom. Det vill säga, de lever i familjer vars inkomster ligger under 60 procent av medianinkomsten i det aktuella landet. I absolut fattigdom – att inkomsterna inte räcker till nödvändiga levnadsomkostnader – lever 1.7 procent av barnen, en ökning med 0,5 procent sedan 2015. Andelen svenskar som lever i relativ fattigdom är betydligt högre bland utrikes födda än bland personer födda i Sverige. 

Klarar skolan sämre

Lotta Sylwander anser att frågan om barnfattigdomen i Sverige ofta inte tas på det allvar som frågan förtjänar. Hon säger att ett skäl är att det finns en utspridd uppfattning om att relativ fattigdom är ett tillstånd som man så att säga kan glida in och ut ur. I själva verket handlar det om ett permanent tillstånd för många barn i Sverige.  

— De barn som växer upp i relativ fattigdom i Sverige får bland annat i sig betydligt sämre nutrition än andra barn, den allra billigaste maten, och det gör det svårare för dem att koncentrera sig eller hänga med i skolan. Och man kan se att de barn som växer upp i fattigdom överlag klarar av skolan betydligt sämre än de som inte gör det.

Barn som växer upp under sådana förhållanden får också sämre hälsa. 

– Barn som växer upp under sådana förhållanden får sämre hälsa. Och faktorer som att de inte har råd att köpa nya kläder eller följa med på skolutflykter föder en känsla av förnedring som riskerar att följa med dem genom livet. Det skapar ett utanförskap som gör vissa barn utåtagerande och får andra barn att försvinna in i sig själva.

Vilka åtgärder bör man i första hand prioritera i Sverige för att hantera barnfattigdomen?

— Som det ser ut nu saknar väldigt många barn adekvat boende. Så där måste vi öka våra ansträngningar. Problemet är ju att så få vill bygga bostäder just nu, säger Lotta Sylwander.