Vi förfasas när vi får höra av Oxfam att de 80 rikaste personerna på jorden äger lika mycket som halva mänskligheten. Vi blir förfärade över att en procent av USA:s befolkning äger hela 38 procent av förmögenheten som jättelandet skapat (det här är siffror som bara diktaturer brukar kunna visa upp), och vi blir upprörda när vi får se kurvor på hur inkomstojämlikheten ökar i land efter land. Men allra mest upprörda blir vi när Nordea hotar staten med flytt på grund av en liten bankavgift medan man samtidigt – 17 mars – släpps ifrån Finansinspektionens kontroll efter Panamaskandalen, där Nordea var bland de värre. 

Banken har nämligen ”sett över sina rutiner”. Och den 21 mars får vi sedan höra hur samma bank deltagit i penningtvätt åt kriminella i Ryssland, via ett fiffigt upplägg med skalbolag på skalbolag. Och vad säger banken då? Att de ska se över sina rutiner.

Ericsson, som deltar i penningtvätten, är förvånade över vad som kan ha gått fel, och sedan tar det bara några dagar och vi får nästa skandal med mutor och kriminalitet runt miljardbygget av Nya Karolinska sjukhuset.

Men inget händer.

Jo, det vidriga pensionskojarbolaget Allra (som i praktiken stulit PPM-pengar) blir stoppade. Småfifflande miljonärer brukar åka dit, de riktigt rika glider dock undan. Det är för att vi aldrig diskuterar dem. De är bara ägare av jordens förmögenheter och de är inte ansvariga när någon som sitter på vd-kontoren många våningar under dem agerar.

De är aldrig ansvariga för de gör inget, de bara äger och placerar.

Så sjukt är det. Äger du ett småföretag som lagar cyklar så är du ansvarig för allt, äger du en miljardkoncern är det inget som du har med att göra när något ruttet flyter upp. Och äger du en bank så är inte ens brottsligt omoraliskt agerande något som kan få mer än några rubriker och kanske rentav ett argt uttalande av en finansminister.

Men det är ju precis så det går till.

Självklart ska vi kräva lag och rätt även för miljardärer, självklart borde vi ha gemensamt ägda banker istället, självklart ska bolag som mutar läggas ner. Det måste drabba ägaren.

Men vi måste också lyfta blicken för att förstå varför systemet är så korrumperat.

Vad är det alla länder har gemensamt?

Världens ägs av några få människor. Det här gäller i alla länder, i de värsta diktaturerna och i de största demokratierna. Världens rika verkar klara sig lika bra oberoende av om de äger miljarder i Indien, Mexiko eller Sverige. Även i fattiga länder som är i krig, som Syrien och Irak, finns det superrika som äger och vars förmögenhet trots förstörelsen växer.

Dessa rika har mer gemensamt med varandra än med resten av mänskligheten.

Det påverkar ditt liv.

För att ta ett enkelt exempel: Världens stora utmaning är idag klimathotet, och världens politiker och forskare diskuterar hur man ska ställa om. Goda förslag finns om ren energi, annorlunda produktion och annorlunda konsumtion. Men det är den rika procenten som äger den fossila energin, de stora bankerna och de stora industrierna och skapar de klimatutsläpp alla andra måste minska.

Det finns ett egenintresse, en liten minoritet förlorar kortsiktigt på den omställning hela mänskligheten behöver få genomförd.

Det här globala minoritetsstyret, en procent mot alla andra, är vår tids hisnande stora omoraliska berättelse. Panamaskandaler och penningstvättande svenska banker är en liten del i en berättelse om en elit utan moral som gynnar sig själv på alla andras bekostnad.

Att vi över huvud taget kan ha en procent som seglar över alla andra, med egna regler, egna lagar och egna omoraliska system, är den stora skandalen.