Henrik Häggblad, en 42-årig lantbrukare bosatt i blekingska Asarum, har just tagit en paus från snöskottandet, sitter nu och andas ut i sin traktor. Han är en nötköttsproducent i den mindre skalan, är i besittning av ungefär 120 kossor och tjurar, han är inte helt säker på det exakta antalet. I likhet med många andra svenska lantbrukare har 2023 för honom varit ett år präglat av få professionella ljusglimtar. 

Dessa är för hans del följande:

— Gödningspriserna har ju varit lägre nu. Så det har gått att köpa in gödning till lägre pris än förra året. Det är fortfarande inte billigt, det är en väldigt hög utgiftspost. Och dieseln har ju krupit ner lite grann också.

En slopad reduktionsplikt för diesel ser Henrik Häggblad på som ett hägrande löfte. Man kommer ju inte runt det faktum, säger han, att man som lantbrukare är så illa tvungen att hålla sig till just diesel om verksamheten inte helt ska avstanna på lantbruket, och det är en rejäl utgiftskälla vi talar om.

— Det finns ju inga eltraktorer som vi kan köra runt med. Och situationen just nu är tuff. Det är lätt att känna sig less på allt. Det betyder inte att jag inte älskar mitt jobb, och jag ger inte upp så lätt. Men man måste förhålla sig till rena fakta.

Räntan har gjort sitt

Lantbrukarnas riksförbund (LRF) har nyligen utkommit med årets sista Grönt näringslivsindex, en konjunkturmätare i vilken tillståndet för landets livsmedelsproducenter och skogsägare bland företagarna inom det gröna näringslivet sammanfattas. 

Det är en dyster bild som tecknas. Bortsett från skogsbruket – där indexet visar på en uppgång till följd av bland annat stigande virkespriser och ett obefintligt importutbud av virke från Ryssland och Belarus – visar LRF att alla de analyserade sektorerna har tampats med inkomstbortfall under det år som passerat. 

LRF:s vd och koncernchef AnnaKarin Hatt är bekymrad.

”Gröpt otroligt stora ekonomiska hål.”

— Framför allt för växtodlarna men också för animalieproducenterna så kommer 2023 gå till historien som ett väldigt tufft år som gröpt otroligt stora ekonomiska hål för många lantbrukare. Lantbrukare är vana att hantera risker, men detta år har varit exceptionellt.

En orsak till detta är ränteläget. 

— På kort tid har styrräntan höjts väldigt mycket och det får stort genomslag i lantbruket där man har en hög belåning, och där ganska många ligger med en betydande del i rörlig ränta. Vilket innebär att de snabba räntehöjningarna får genomslag i lantbruket väldigt snabbt. 

Först torka, sedan översvämning

Sedan har det inte direkt heller varit ett toppenår för de svenska skördarna. Först kom värmen med medföljande torka under de tidiga sommarmånaderna, sedan kom regn och översvämningar i juli och augusti. Detta har haft en rejäl inverkan på livsmedelsproduktionen. 

I LRF:s index konstateras det att skördarna av spannmål kraftigt sjunkit och att stora delar av det spannmål som ändå producerats klassats ner från brödsäd till djurfoder och i vissa fall till biobränsle. Det har lett till sämre betalning och lägre intäkter för producenterna. Samtidigt har kilopriset för foder ändå stigit, vilket ökat kostnaderna för animalieproducenter. Även trädgårdsproducenter har påverkats av nederbörden under slutet av sommaren, i synnerhet bär- och frilandsodlare.    

Anna-Karin Hatt säger att många lantbrukare, i synnerhet växtodlingsföretagen, kommer att ha problem med likviditeten framöver. 

– De kommer att behöva stöttning för att klara sig. Det här är ett mycket allvarligt läge.

Vad är det för typ av stöttning de behöver?

— Det är otroligt viktigt att banker och finansieringsinstitut nu ligger nära sina lantbrukskunder. Bankerna behöver ha en nära dialog med dem, förstå deras behov och hjälpa till så att i grunden sunda lantbruksföretag kan klara sig genom en exceptionellt tuff tid, säger hon och fortsätter:

— Det vore väldigt olyckligt om det här leder till att sunda företag som kommer att behövas för att öka vår livsmedelsproduktion slås ut, bara för att vi just nu gått igenom ett väldigt tufft år. 

Han kämpar med kalkylen

Henrik Häggblad har – de bistra tiderna till trots – inga tankar på att ge upp sin verksamhet. Men han känner sig en aning demoraliserad av att de ökande priserna gjort det svårt för honom att genomföra investeringar eller nysatsningar inom ramen för företaget. 

— Vi har ju hur mycket maskiner som helst, det är alltid något som behöver bytas. Traktorerna till exempel. Det blir att man inte riktigt vågar göra de satsningarna. Vi har även funderat på att bygga ut, bygga ut ett nytt stall för korna, det har vi haft lite i tankarna. Men det är omöjligt när räntorna sticker iväg, att få ihop kalkylen med köttdjuren, då är man inte så sugen kan jag säga. 

Från politikens håll, vad tror du är det viktigaste man skulle kunna göra för att stötta lantbruket?

— Det är frågan hur mycket politiken kan påverka. Givetvis ser jag gärna att de trycker på om det här med reduktionsplikten. Men också att man stöttar oss på andra sätt. Den offentliga sektorn kan ju till att börja med upphandla svenskproducerad mat så långt det går. Där kan väl stat och framför allt kommun vara med och hjälpa till. 

— De vill ju att vi ska sköta det enligt höga djurskyddsnormer, och det gör jag jättegärna, men det kostar mer och då är det bra till exempel om de handlar svenskt. Och det gäller gemene man med. 

Klimatet kräver omställning

Det är förvisso inte bara i Sverige som skördarna slagit fel under året. På många håll i Europa har lantbrukssektorn gått med stora förluster som en följd av extremväder, och Anna-Karin Hatt säger att man på LRF jobbar med att ta fram strategier för hur det svenska lantbruket på sikt ska klara av fler somrar i stil med den närmast föregående. Till exempel säger hon att ökade investeringar i dränering och bevattningslösningar kommer att bli allt viktigare för att hantera ökad nederbörd i Sverige. 

Samtidigt betonar hon att den svenska lantbrukssektorn relativt sett väntas ha bättre odlingsförutsättningar framåt, än lantbruket i södra Europa. 

— Det innebär att vi kommer kunna producera mer livsmedel i Sverige både för inhemskt bruk men även för ökad export till andra länder.  

— Vi behöver investera betydligt mer både för att klimatanpassa svenskt livsmedelsproduktion och öka vår livsmedelsproduktion, och då krävs det en ökad lönsamhet. Gör vi rätt saker nu kommer Sverige kunna få en allt viktigare roll inom den internationella livsmedelsförsörjningen, säger Anna-Karin Hatt.