Debatt: Vilka fler löften är du villig att kasta överbord?

För fyra år sedan besökte du – Ulf Kristersson – Förintelseöverlevaren Hédi Fried och lovade att aldrig någonsin samarbeta med Sverige­demokraterna. Samma år beslutade ditt parti, tillsammans med Kristdemokraterna och Liberalerna, att ett regeringssamarbete med Sverigedemokraterna var uteslutet. Fyra år har gått sedan dess, vilket är försvinnande lite tid och många med mig förundras över vad som lett fram till att du tvärvänt och övergett vad vi trodde var djupt förankrade värderingar?

Mycket annat är nämligen sig likt. Sverigedemokraterna är samma parti som det alltid varit. Ett parti, vars egen vitbok redovisar partiets nazistiska och rasistiska rötter. Rötter som med all tydlighet är långt ifrån kapade när 214 av kandidaterna i årets val har kopplingar till nazism eller högerextremism. SD:s förslag om att utvisa familjemedlemmar till kriminella och ­förnedringstraffa nioåringar, ­varvas med utspel om att riva broar till utsatta områden och skicka tillbaka flickor och pojkar med enkel­biljett till talibanernas Kabul.

Nej, SD har inte förändrats under de senaste fyra åren, utan bedriver exakt samma människofientliga politik, baserat på samma unkna värderingar, som du nyss tog avstånd emot. Förändringen ligger hos dig och ditt parti.

Från att ha kritiserat SD för att porträttera invandrare som belastning, sitter du själv på bästa sändningstid och delar felaktiga siffror om antalet invandrare som inte försörjer sig själva. Det som började med dina hyllningar till SD för att de har stått upp för sin människofientliga politik, har snabbt blivit löften om att SD ska ha seriöst inflytande i din potentiella regering.

Din företrädare kommer bli ihågkommen för uppmaningen att vi ska öppna våra hjärtan. Du riskerar att bli ihågkommen som den som öppnade dörren för rasismen i Sveriges regering.

Därför vänder jag mig direkt till dig, Ulf Kristersson. Hur känns det? Tror du på det du säger i morgonsoffor och radioutfrågningar? Är det verkligen det här du vill?

För jag vill inte tro att du är bekväm med det hyckleri ditt parti gjort till sin paradgren.

Jag vill tro att du, ett tidigare socialborgaråd och socialförsäkringsminister, någonstans har ett socialkonservativt samvete och vet att att vårt samhälle inte blir tryggare eller starkare av att ställa grupper mot grupper.

Jag vill tro att du är väl medveten om att vi lever i ett klimatnödläge och jag förutsätter att du besitter kunskap om att vi måste ta stora, och i viss mån smärtsamma, beslut om vi ska lyckas vända utvecklingen.

Därför misstänker jag att det gör förbannat ont varje gång du sväljer dina nya lekkamraters högljudda klimatförnekande utspel om att utsläppsminskningar inte behövs och främlingsfientliga påståenden om att invandrare har förstört Sverige.

Men än finns det tid, Ulf. Du kan fortfarande välja att klippa banden med Sverigedemokraterna. Du kan välja att påminna dig själv om de löften du gett till Förintelseöverlevaren Hédi Fried och svenska folket. Du kan välja bort rasismen och misstron mot vetenskapen. Du kan fortfarande välja anständighet och ärlighet.

Men kanske har jag fel. Kanske är du beredd att fortsätta slakta principer och offra allt för att få makt? I så fall är min stilla undran - om du till och med sviker ditt löfte till en Förintelseöverlevare, vilka fler löften är du villig att kasta överbord?