Debatt: "Vi supportrar känner igen hatet från ovan – varenda 'skandal' utnyttjas såhär"

Vi är fyllda av sorg och chock och vet knappt vad vi ska tänka. Samtidigt tvingas vi ser hur folk som inte alls vet hur det är att vara fotbollssupporter försöker plocka billiga poäng, skriver Djurgårdssupportern Elliot Baron.

Vi hade längtat i månader. Det var äntligen dags för fotbollspremiär. Vi skulle möta Helsingborg på bortaplan. Bussresan ner från Stockholm tog nio timmar. Förväntningarna, nervositeten och all glädje. Ramsor, blårandiga halsdukar, vänner, nyköpta trainers och brända cd-skivor. Det här är det bästa vi fotbollssupportrar vet. Det är alltid svårt att förklara för dem som inte förstår. Ofta känns det som att jag lever för det här.

Det blev helt tyst på vår läktare när vi möttes av beskedet att en supporter hade avlidit. Det är väldigt speciellt när tusentals supportrar plötsligt blir helt knäpptysta. Från att ha sjungit hela dagen. Tårar, chock, ilska och frustration blandades på ett sätt som jag aldrig har upplevt tidigare. Beslutet om att avbryta matchen togs av supportrarna själva. Det här var ingen vanlig planstormning. Utan en konsekvens av att fotboll inte ska spelas efter ett sådant här besked.

Sedan väntade nio timmars bussresa tillbaka till Stockholm. Det var nästan som om alla timmarna kändes som en massa tysta minuter. Inga ramsor, ingen musik. En av oss kom aldrig tillbaka till Stockholm.

Vi supportrar är fyllda av sorg och chock. Vi vet knappt vad vi ska tänka. Samtidigt tvingas vi läsa mängder av rader från människor som inte alls vet hur det är att vara fotbollssupporter. Bara minuter efter beskedet så har personer och politiker börjat försöka plocka billiga poäng och slå in öppna dörrar.

Justitieminister Beatrice Ask gick ut och skyller på hela supporterkulturen och menar att ”problemet” ligger där. Samtidigt vill idrottsministern Lena Adelsohn Liljeroth motverka våldet genom att helt och hållet porta bortafans. På Twitter kunde man läsa rader som ”kasta ut dräggen”. Även artiklar med liknande hyllningar till hårdhandskar och batonger publicerades. Problemet med sådana här ministeruttalanden och förslag från debattörer är att de väljer att utnyttja en tragisk våldshändelse och lägga fokus på vår supporterkultur istället. Därför träffar det så fel. Vår passion skuldbeläggs. Alla vi som vecka efter vecka, i ur och skur, står kvar på våra ståplatsläktare. Allt det som gör att svensk fotboll trots allt är så levande.

Vi känner igen det här supporterhatet från ovan. Nästan varje ”skandal” utnyttjas på det här sättet. Men skillnaden är att dessa populistiska uttalanden blir ännu mer läskiga och obehagliga när de sker mitt i all sorg och chock. Vår sorg och chock.

Djurgårdsfamiljen och hela fotbolls-Sverige har förlorat en medlem. Vi vet knappt vad vi ska tänka eller säga. Alla känner tomhet. Men en sak vet vi. Att supporterkultur är det som kommer att manifesteras de närmaste dagarna. De tysta minuterna, banderollerna och alla halsdukar som kommer att knytas fast på Stockholms Stadions staket. Det vet vi själva om. Oavsett vad en minister påstår.

Situationen är extrem. Chocken och sorgen blir värre av massa personer, helt utan koppling till supporterkultur eller fotboll, försöker slå in öppna dörrar och plocka billiga poäng. Låt folk som lever med fotbollen, som är engagerade supportrar, ta plats istället. Svensk fotboll är ingenting utan oss. Däremot klarar vi oss väldigt bra utan er. Speciellt dagar som dessa.