Debatt: Vi ska inte begränsa människors sexualitet

Gerda, jag uppskattar att Dagens ETC har gett dig platsen att uttrycka dina åsikter, som kritiserar en tidigare debattartikel. Ditt debattinlägg gör mig dock mycket upprörd, för att du på så många punkter har så otroligt fel.

Men först, en punkt där jag håller med dig. Du skriver, "Det är skrämmande att just psykologer vill "normalisera" att en man har ett extremt kontrollbehov, är svartsjuk, får plötsliga utbrott, manipulerar, förnedrar kvinnan med ord, inte lyssnar på henne, inte svarar, visar ägandebehov och använder sexuellt våld" och syftar då på bok- och filmserien 50 Shades of Gray. Du framhäver 50 Shades som en inkörsport till kvinnoförakt och misshandel. Vet du att majoriteten av BDSM-världen håller med? Det finns inte många andra som har varit så kritiska mot 50 Shades-serien som vi kinksters. Redan från början har vi uttryckt ett ogillande för den trasiga relation som avbildas i böckerna och filmerna. 50 Shades kan inte anses visa någon form av vettig eller vanlig BDSM; förhållandet som beskrivs i böckerna och filmerna är inte ett förhållande som bygger på samtycke. 

Om det finns psykologer som vill normalisera det beteende du beskriver, så har vi absolut ett problem. För det är motsatsen till vad ett förhållande med BDSM bör innehålla. BDSM baseras ovillkorligt på samtycke och förståelse. Maktförskjutnings-förhållanden där förhållandet är medvetet ojämlikt skapas genom trygghet och kommunikation, inte rädsla och hot.

Det du beskriver är misshandel och våld, inte BDSM, oavsett vilket namn deltagarna vid tillfället ger det. Samma mönster som du beskriver i misshandelsförhållanden finns inom andra grupper i samhället, exempelvis djupt troende kristna grupper, och grupper som tror på gamla könsroller, och även i vanliga vanilj-Sverige.

Sedan skriver du att BDSM-världen är starkt könad, med många dominanta män och undergivna kvinnor, och där ett fåtal är både undergivna och dominanta. Det märks här att du inte har någon vidare information eller erfarenhet av BDSM-världen. Du har helt missat att det finns en otrolig mängd undergivna män och en hel del dominanta kvinnor; att det är fullt av icke-binära individer; att samkönade förhållanden finns. Så ja, dominanta män och undergivna kvinnor existerar. Om det är någon form av majoritet... det ställer jag mig mycket frågande till.

Du anser att normalisera BDSM är att normalisera våld, och det är här jag verkligen inte håller med dig. Att normalisera BDSM är att tillåta individen att bestämma vad de mår bra av, och att säga att det inte är normalt att tända på undergivenhet, dominans och så vidare, är att skambelägga de individer som gör det.

Ponera att det finns kvinnor som på allvar tänder på att underkasta sig, på smärta och förödmjukelse. Om vi säger att detta är ett uttryck för patriarkatet; att den svenska kulturen och det svenska patriarkatet har format kvinnor som anammat de budskap du säger att exempelvis porrindustrin (männen) sprider, ska dessa kvinnor då skuldbeläggas för det? Ska vi ses som skadade, trasiga, sjuka? Anser du att vi behöver rehabiliteras? Till vad? Vad får dig att tro att du har en korrekt syn av vad som är hälsosamt eller inte för mig? 

Min åsikt är att det vi framför allt bör belysa är de mönster som används av misshandlare (oavsett misshandlarens könstillhörighet), och de sociala normer som skapar dem. Mäns våld mot kvinnor ska ifrågasättas och diskuteras, vilket effektivt gjordes under #MeToo-rörelsen (du måste ha missat #ViSägerRött). De sociala och kulturella mönster som patriarkatet har skapat, bör ifrågasättas. Ja, även BDSM:s företeelser och konsekvenser bör diskuteras och ifrågasättas. Låt oss också samtidigt ifrågasätta heteronormativiteten, tvåsamheten, monogamin, alla tabun, all stigma och alla sätt som relationer och sexualitet har begränsats och moraliserats över. 

Vi kan inte och bör inte begränsa en individs uttryck av sin sexualitet, så länge allt sker med samtycke och för allas njutning. Att vården öppnar upp för att bemöta människor som utövar BDSM med öppenhet och acceptans är en vinst, inte en förlust. Det är att motverka och ifrågasätta patriarkatet och de kulturella resterna från ett heteronormativt kristet samhälle, inte att bejaka det.