Debatt: Vi patienter vill att psykiatrin lyssnar mer

En psykiatri med mindre vinstintresse och ett bättre helhetsperspektiv skulle hjälpa oss bättre än dagens psykiatri, skriver Ulf Brink och Fredrik Gothnier från Riksförbundet för social och mental hälsa i Stockholm.

ETC Stockholm har i sin artikelserie belyst en del av de tråkiga konsekvenser för patienterna inom psykiatrin som ersättningssystemet skapar. 

Det så kallade pinnsystemet skapar allvarlig stress i vårdarbetarnas prioriteringar av vad man ska göra för patienterna. Det som ger ersättning är att sätta diagnos och leverera symtomlindrande behandlingar. I kontakten med en ny patient inleds jakten på symtom som går att klassificera och som ger en direkt vink om medicinförskrivning och eller symtominriktad psykologisk behandling.  

För många diagnoser finns vårdprogram som föreskriver hur patienten ska behandlas. Framväxten av vårdprogram har lett till organisationsförändringar. Heldygnsvården, men kanske främst öppenvårdens mottagningar, håller på att specialiseras på diagnoser och vårdprogram. Men som psykiskt lidande har man inte bara en avgränsad depression, ångest, social fobi eller tvångshandlingar. Det är vanligt att flera symtom uppträder samtidigt och det kallas för samsjuklighet.

Vilken specialiserad enhet ska man då skickas till? Först till en och sedan en annan? Besvikelsen brer ut sig över att KBT-behandlingen inte har hjälpt. Detta beror på att bevisen för behandlingens effekt grundar sig på att man haft en renodlad diagnos, utan inslag av andra psykiska problem. Patienten känner sig dålig som varken passar in eller får hjälp. 

Psykiskt lidande innefattar så mycket mer än poängsummorna i de frågeformulär vi allt oftare först bemöts med. När man är ledsen, nedstämd eller har ångest handlar det alltid om mycket mer än själva symtomet. Återverkningarna finns i relationerna till familj, i kärleksrelationer, med vänner och hur det är på jobbet. Centralt är också problem i hur man upplever sig själv, värderingen av sig själv och synen på sina möjligheter för framtiden. Ofta är behovet av att få tala om dessa saker med en professionell person kanske den viktigaste orsaken till att man söker hjälp. 

Det fordras då en helhetssyn hos den som tar emot förtroenden där den strikt naturvetenskapliga infallsvinkeln är för trång. Många patienter efterlyser i dag mer tid för lyssnande från personalen, där sociala och psykologiska bekymmer får ett mer humanistiskt bemötande.

Frågan om valfrihet är komplicerad för människor med psykiska problem. När man mår dåligt och inte har någon etablerad vårdkontakt är man sällan i skick att aktivt informera sig om olika möjligheter. Slumpen avgör var man hamnar om man inte går efter närhetsprincipen.

I Stockholms läns landsting har det skett en omfattande privatisering av den psykiatriska öppenvården och vårdcentralerna, sannolikheten är stor att man kommer till ett vinstdrivande bolag. Där är kraven på personalen att ha många patienter och korta symtominriktade behandlingar särskilt uttalad. 

Ett alternativ till de landstingsdrivna enheterna som många brukare skulle vilja se mer av är idéburen vård. Sådana verksamheter kan drivas i stiftelseform utan de vinstintressen riskkapitalbolag har. Idéburen vård kan innebära att sociala och psykologiska perspektiv blir ett förtecken i det individuella omhändertagandet.

Ulf Brinck

Fredrik Gothnier

RSMH Stockholms läns distrikt