Debatt: Vi måste riva stadsdelsmurarna

Under Alliansstyret har segregationen fortsatt öka inom storstäderna. De skenande ekonomiska klyftorna och ogenomträngliga sociala barriärerna, som skapar skyhöga murar mellan stadsdelarna, är en mer påtaglig verklighet nu än på mycket länge. Länge har politiker diskuterat, debatterat och lovat att lösa dessa problem. Lika länge har politiker handfallet, trots murbräcksförsedda händer, sett på när stadsdelsmurarna vuxit. Att riva murarna kräver, förutom ökad materiell jämlikhet, en fördomsradering där kommuner bland annat verkar för mer fördomsbaserad normkritik i skolan och för fler möten mellan skolor på olika sidor om murarna. Det är dags för Miljöpartiet greppa murbräckan och prioritera rivandet av stadsdelsmurarna.

Att leva i miljonprogram innebär relativt begränsade möjligheter att hitta arbete och att göra karriär med hjälp av bekantskapskretsen. Bortom detta sociala kapitalets fängelse väntar hinder i form av brist på kulturellt privilegium. Förutom den faktiska bristen på kulturellt privilegium är den överdrivna uppfattningen av densamma också djupt problematisk men sällan diskuterad. Enligt en studie utförd på uppdrag av Hyresgästföreningen (Hugosson-Maandi, 2008) målar media upp destruktiva attityder, vanor och jargonger som dominerande kulturella koder i miljonprogrammen. Den självuppfyllande profetiaeffekten blir smärtsamt uppenbar; ofta innebär förnimmelsen av miljonprogram som förpestade av destruktiva attityder skapandet av demsamma. Att riva upp bilden av miljonprogram som förpestade är därför, vid sidan om bekämpandet av vissa reella attityder, vitalt.

Miljöpartiet driver i sak en innovativ linje kring utmaningarna miljonprogrammen står inför. Att rusta upp byggnader med hjälp av lokal arbetskraft är en god idé. Det är dessutom bra att skapa förutsättningar för myndigheter och företag att flytta ut i dessa områden. Men för att riva stadsdelsmurarna är det inte nog. Sedan tidigare finns flera kommunala satsningar på projekt för att få människor i arbete. Inga av dessa har visat sig vara lyckade. Räcker det då med nya sådana projekt? Eller är det dags för Miljöpartiet att inse att fördomarna som finns om miljonprogrammen runtom staden behöver brytas? Att bryta fördomarna som politiker görs, förutom de skolrelaterade insatserna, bäst genom att på kommunal nivå främja integrationsprojekt likt det somaliska bandylaget i Dalarna och likt Grön ungdom i Stockholms satsning på större inkludering av och fler möten med miljonprogramområden.

Nu har vi chansen att förändra. Nu, när Miljöpartiet för första gången sitter i regering, har vi större möjlighet än någonsin att göra skillnad. Nu måste vi ta tag i murbräckan och riva stadsdelsmurarna. Grön ungdom har visat initiativ till ansvarstagande. Nu förväntar vi oss att Miljöpartiet gör detsamma!

Manuel Cortez Azero,Ordförande Grön ungdom Stockholms stad

Tiemon Okojevoh, f.d. ordförande Grön ungdom Stockholms stad

Mona Hagi, Ordförande Grön ungdom Sjuhärad

Job Larsson Språkrör Grön ungdom Värmland