Debatt: Vi måste prata om 40-timmarsnormen

214 procent. Så stor är ökningen av de sjukfall med diagnoskod F43 som Försäkringskassan registrerade i Västra Götalandsregionen 2015 jämfört med 2011. Bakom koden döljer sig beskrivningen ”Reaktioner på svår stress och anpassningsstörningar” och som beskrivits i ETC:s artiklar är det övervägande kvinnor som drabbas. Hela 73 procent på nationell nivå. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det är svårt att värja sig mot siffrorna. Svårt att inte se att situationen på arbetsmarknaden är ohållbar. Den gör oss sjuka. Den gör oss 214 procent mer sjuka än för bara fem år sedan. 

Den rödgrönrosa ledningen i Göteborg vill bryta utvecklingen av den försämrade psykosociala arbetsmiljön och har i budgeten för 2017 formulerat en rad insatser för att främja ett hållbart arbetsliv. En viktig åtgärd är att staden ska inleda ett arbete för att avlasta de yrkesgrupper som i dag utsätts för hög belastning. Staden ska ha som norm att erbjuda trygga avtal – tillsvidareanställning och heltid – och en viktig reform är att finna olika arbetstidsinnovationer. 

Låt oss dröja kvar vid arbetstid. Pilotprojekten med sex timmars arbetsdag på Svartedalens äldreboende och avdelningen Operation 1 vid Mölndals sjukhus har pågått länge nog för att utvärderas. På båda arbetsplatserna har arbetstidsförkortningen inneburit minskade sjukskrivningar, fler anställda och förbättrad arbetsmiljö. På Toyota Center i Mölndal har sextimmarsdagen – med bibehållen lön – varit standard sedan 2002 och det har varit bra för både personalhälsa och lönsamhet. 

Över hela Sverige initieras liknande projekt med goda resultat. Arbetsmiljön förbättras och fler personer får jobb. Och när det totala övertidsuttaget i landet motsvarar mellan 117 000 och 150 000 heltidsjobb per år (TCO:s siffror för 2014) samtidigt som många går arbetslösa är det nästan absurt att inte börja tänka på en omfördelning av timmarna. 

När 40-timmarsveckan blev norm på 70-talet var samtliga partier utom Moderaterna överens om att fortsätta korta arbetstiden. En långtidsutredning visade att 30-timmarsveckan kunde vara genomförd år 2010. Så vad hände? Sex år senare fortsätter antalet övertidstimmar att öka och det kryllar av arbetsmarknadspolitiska lösningar i form av trainee- och extratjänster. 

Många daglönare, sms-anställda och vikarier utan fast anställning vet inte om månadsinkomsten kommer att räcka för att täcka utgifterna. Det skapar oro och har visat sig leda till stressrelaterade sjukdomar. Därför är det inte längre hållbart att ha kvar allmän visstidsanställning i lagen om anställningsskydd (Las). En varaktig arbetsmarknad ska inte laborera med tidsbegränsade anställningar. Vi måste se fler lösningar som förhindrar stress och som förbättrar den psykosociala arbetsmiljön. 

Den uppkopplade tillvaron är också ett skäl att återuppta samtalet om och utmana 40-timmarsnormen. Att ständigt vara tillgänglig gör att gränsen mellan arbete och fritid suddas ut och många tar med sig jobbet hem, med ökad risk för utmattning som följd. Precis som var fallet var med Helena, som ETC berättade om i förra numret. 

Att hitta tillbaka till en långsiktig generell arbetstidsförkortning där 30-timmarsveckan blir norm har aldrig varit viktigare. De som redan har testat är eniga: vi mår bättre med mer tid i plånboken.