Debatt: Vi måste få fler statyer av svenskar som inte är vita

Vi måste styra om debatten. Istället för att prata om statyer föreställande rasismens förövare, borde vi istället diskutera rasismens offer.

Protesterna i USA och Storbritannien mot polisvåld mot svarta personer, har lett till vandalisering av statyer. Det var oundvikligt att frågan skulle komma till Sverige. En namninsamling startades i juni för att ta ner Humlegårdens Linnémonument i Stockholm. I dagsläget har den fått kring 2 000 underskrifter.

Responsen har nu varit nästintill enad. Svt fick representanter från sex av åtta riksdagspartier att ta avstånd från tanken att Carl von Linné ska bort. Faktum är att det är svårt att hitta exempel på vem som faktiskt vill ta bort statyn. Om det är en stark åsikt borde namninsamlingen hade varit populärare.

Att Carl von Linné skapade en rasbaserad hierarki grundat i biologiska definitioner är fakta. Då tidigare uppdelning kring etnicitet var till stor del baserad på kristen doktrin och personliga upplevelser, skapade Linné en uppdelning baserad på klassifikation. Inte åsikter. Även om han var en produkt av sin tid var han även en producent av en framtida utveckling till rasbiologi.

Jag förstår argumentet att inte ta bort von Linné. Som sameaktivisten Eva Forsgren menar kommer inte situationen för samer att förbättras av att statyer försvinner. Inte ens nedtagandet av statyer av USA och Storbritannien var ett huvudsakligt mål, utan snarare en biprodukt av ilskan emot systematisk diskriminering.

Här är min fråga dock: vilka statyer i Sverige reflekterar rasifierade svenskar?

Statyn av Zlatan Ibrahimovic i Malmö har tagits bort på grund av fotbollsrelaterade omständigheter. 2016 väckte Vänsterpartiet i Örebro fråga om en staty av Katarina Taikon skulle uppföras, men kulturförvaltningen var tveksamma då ˝minnesstatyer ingår i en tradition där den offentliga makten försöker förmedla moraliska och politiska budskap till allmänheten.” Nu har ett beslut fattats att ett minnesmärke ska sättas upp, vilket kan vara allt från en bronsstaty till en plansch.

Det finns även Nilagubben i Malå, vilket har kritiserats av samiska föreningar då det är en avbildning av en nordsame i ett sydsamiskt område. Det finns även statyn ”Sittande lapp” utanför Kiruna kyrka och en staty av Henrik Larsson vid Helsingborgs strandpromenad. I termer av statyer av rasifierade svenskar så stannar det där.

Så, om vi nu menar att den offentliga stadsbilden ska reflektera Sverige och svensk historia, vad säger detta om rasifierades plats i vår historia? Vänsterpartiet har drivit frågan om en officiell minnesdag för avskaffandet av slaveriet i S:t Barthélemy den 9 oktober 1847, vilket ännu inte har skett. Inte heller finns någon offentlig avbildning av de förslavade afrosvenskarnas historia eller deras frigörelse. En av de saker vi sett i USA är ett ökat firande av Juneteenth, till minne av slaveriets avskaffande.

Om vi verkligen menar att vi bör hedra vår historia – varför inte ta detta som ett tillfälle att berika vår historia och stadsbild med annat än vita svenskar?

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.