Debatt: Vi måste agera mot Lukasjenkos kärnkraft

Landet brukar kallas för Europas sista diktatur. Sovjets sista kvarleva. Belarus skvalpar i botten av samtliga demokratimätningar och Alexander Lukasjenko styr landet med järnhand. Lukasjenko utropade sig till segrare med över 80% av rösterna efter ett korrupt val i slutet av förra sommaren vilket lett till enorma protester. 

Protesterna har pågått sedan dess men Lukasjenko har slagit ner de fredliga demonstrationerna med full kraft. Och omvärlden har, med rätta, reagerat kraftfullt. Sanktioner har införts, och efter påtryckningar, även mot president Lukasjenko. Det är välkommet, men mer behöver göras. 

I norra Belarus, bara kilometer från Litauens gräns, i EU:s absoluta närhet, ligger kärnkraftverket Astravjets. Regimen i Belarus har i årtionden arbetat med att konstruera kärnkraftverket och upprepade gånger har det rapporterats om säkerhetsproblem och brister i anläggningen. 

Internationella journalister och inspektörer från internationella energiorganet IAEA har periodvis inte bara nekats tillträde utan i vissa fall även gripits. Samtidigt har säkerhetsrekommendationer från European Nuclear Safety Regulators Group ignorerats. 

Det är uppseendeväckande och oacceptabelt. 

Trots att många frågetecken återstår anslöts Astravjets till elnätet i november 2020. EU avbröt då genast all elhandel med Belarus. Man ville helt enkelt inte bli beroende av diktatorn Lukasjenkos smutsiga och osäkra el. Astravets saknar fortfarande de licenser som krävs för att säkert kunna drivas vidare. Trots detta planerar regimen för att kärnkraftverket ska startas i mars 2021. 

Idag tar EU-parlamentet ställning till en resolution som kraftfullt fördömer Belarus vårdslösa inställning till kärnsäkerhet. Efter upprepade överträdelser kräver nu EU-parlamentet att EU-kommissionen agerar. Vi gröna har varit drivande för att resolutionen ska bli verklighet och det är positivt att EU-parlamentet väntas ställa sig bakom ett så kraftfullt uttalande. Vi kommer aldrig acceptera att man kompromissar med kärnkraftens säkerhetsrutiner. 

Sedan kärnkraftsolyckan i Fukushima har inte ett enda nytt kärnkraftverk öppnat i Europa. Astravjets är det första. Kärnkraftverket ägs av det ryska bolaget Rosatom med tydliga kopplingar till den ryska regimen. Bolaget planerar, eller bygger, nya reaktorer i Ungern, Tjeckien, Bulgarien och Slovakien. Att ett bolag med en tveksam inställning till säkerhetsrutiner tillåts bygga kärnkraft i EU måste få fler än oss gröna att reagera. 

Karin Karlsbro är vice ordförande för EU-parlamentets delegation till Belarus. Samtidigt tar hon varje tillfälle i akt att tala varmt om kärnkraftens potential och nödvändighet i elnätet - trots dess uppenbara ekonomiska, miljömässiga och säkerhetsmässiga problem. Jag förväntar mig att hon kommer att vidta åtgärder för att stoppa rysk utbyggnad av kärnkraft. Såväl i Belarus, som i EU.  

Alla som kan sin historia och vet vad som hände i Tjernobyl vet också vad som kan hända när ett  genomkorrupt, antidemokratiskt, kommunistiskt politiskt system ska driva ett kärnkraftverk med dålig säkerhetsstandard. Det kan leda till en fullskalig, oåterkallelig katastrof.  

Och historien riskerar upprepa sig om vi inte agerar skyndsamt och resolut. Alla borde oroas av vad som händer i Belarus, inte bara vi gröna. Det är hög tid att vi förpassar kärnkraften till historiens skräphög. Kärnkraften är inte bara livsfarlig och ekonomiskt olönsam utan även en säkerhetspolitisk högriskfaktor.