Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vi män måste ta vårt ansvar

Bild: Bild: Vidar Ruud/TT

Dagens ETC

Vi behöver inte prata om pojkars och mäns våld, vi måste göra något åt det, skriver Mikael Thörn.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Arvika, Blomberg, Helsingborg, Malmö, Upplands Väsby och Vårgårda är sex platser där flickor och kvinnor har mördats av män i sommar.

I början av september har ytterligare fyra kvinnor dödats av pojkar och män – i Karlskrona, Sundsvall, Stockholm och Tingsryd.

Det är fruktansvärt sorgligt och tragiskt att inte alla flickor och kvinnor ska kunna röra sig fritt och vara trygga i Sverige år 2015. Flickor och kvinnor har mördats på väg hem från sommarjobb, när de varit ute och sprungit i ett motionsspår eller när de inte länge velat vara tillsammans med en man.

Även om det dödliga våldet har minskat genom åren så är det dödliga våldet mot kvinnor oförändrat sedan 1990-talet. Det är ett faktum att det är män som står för det mesta av våldet i samhället, både som förövare och offer. Sexualbrott och våldtäkt mot kvinnor har ökat under det senaste året. En särskilt utsatt grupp är flickor och unga kvinnor. 96 procent av våldtäkter begås mot flickor och kvinnor. 98 procent av förövarna är pojkar och män. Vi behöver inte prata om pojkar och mäns våld, vi måste göra något åt det. Med vi menar jag främst alla pojkar och män. Det är självfallet inte flickor och kvinnor som ska anpassa sig, ha viss klädsel, inte dricka alkohol, lära sig självförsvar, inte ha hörlurar när de springer etcetera. Det är pojkar och män som ska sluta förtrycka, hota, kontrollera, kränka, misshandla, våldta och mörda flickor och kvinnor. Det är självklart! Ansvaret för såväl destruktiva manliga beteenden och möjligheten att förändra dessa ska riktas mot de pojkar och män som förtrycker, misshandlar begår sexuella övergrepp och inte mot de flickor och kvinnor som utsätts för det.

Vi ska inte behöva prata med våra döttrar om hur de ska klä sig, skydda sig och tänka på säkerhet med mera. Vi måste prata med och lära våra söner hur de ska bete sig mot flickor och kvinnor.

Jag vet att majoriteten pojkar och män har en sund maskulinitet och inte utsätter flickor och kvinnor för kränkningar och våld, men det är alltför många som gör det eller tyst ser på och accepterar när någon annan kränker, kontrollerar, är sexistisk eller våldsam mot en flicka eller kvinna. Ett nej är naturligtvis alltid ett nej och ska alltid accepteras. Många flickor och kvinnor lever dessutom under stark begränsning och kontroll. I ett demokratiskt och jämställt samhälle har självklart alla flickor och kvinnor rätt till sin egen kropp, sexualitet, rätten att utbilda sig, rätten att välja om, när och i så fall med vem de vill gifta sig med (eller skilja sig från). Alla former av mäns våld mot kvinnor samt hedersrelaterat våld och förtryck måste bekämpas kraftfullt och tydligt. Vi alla kan bidra – som föräldrar, vänner, grannar, arbetskamrater etcetera.

Det är självklart myndigheternas ansvar att synliggöra, förebygga och vidta åtgärder för att utreda och lagföra våldsutövande pojkar och män och skydda flickor och kvinnor. Det finns stora brister i myndigheternas arbete. För att förändra detta har vi lämnat förslag till regeringen om en nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55).

Tack vare olika kvinnoorganisationer och genom satsningar från regeringen har vi i Sverige kommit långt när det gäller arbetet för ett jämställt samhälle fritt från våld. Men det är långt kvar för att nå det fjärde jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Flickor och kvinnor har kämpat för sina rättigheter och mot våld under lång tid. Nu måste pojkar och män framöver i större omfattning engagera sig i det främjande och förebyggande arbetet mot våld. Att arbeta mot våld och för ett jämställt samhälle är inte enbart ett ansvar för flickor och kvinnor – utan i allra högsta grad ett ansvar för pojkar och män. Låt oss alla bidra till en förändring. Nu.