Debatt: Vi måste skydda vår rätt att demonstrera

Regeringen fortsätter att driva fram förslag som riskerar att begränsa våra demokratiska rättigheter I vissa fall har förslagen överraskat både journalister och allmänhet. I andra fall har lagar stressats fram med begränsade möjligheten till debatt. Det förslag jag ifrågasätter här kan diskuteras över tid. Remisstiden löper till den 8 november och fler moment krävs ju därefter innan ett lagförslag kan presenteras för riksdagen.  

I höstas beställde justitieminister Gunnar Strömmer (M) en utredning som skulle föreslå ändringar i ordningslagen så att tillstånd ska kunna nekas till manifestationer om de kan hota Sveriges säkerhet. Bakgrunden var Sveriges försämrade säkerhetspolitiska läge. Koranbränningar, en docka föreställande Erdogan upphängd i en lyktstolpe, hybridkrigföring genom bland annat informations- och påverkanskampanjer med mera ligger bakom detta. 

Sverige har en stark och grundlagsskyddad yttrandefrihet liksom mötes- och demonstrationsfrihet. De är hörnstenar i vår demokrati. Att uttrycka sina åsikter riskerar att provocera andra, inte minst våldsbenägna grupper och auktoritära regimer. Skulle deras hot minska om vi förbjuder sådant som upprör dem? Ja, vid en första anblick kan det verka logiskt. Här har utredningen viktig argumentation om att det faktiskt kan bli tvärtom, men väljer sedan att låta principerna vika för det man benämner en realpolitisk verklighet. I den verkligheten ingår beställningen till utredningen, det vill säga kraven i direktiven.   

Om det skulle bli ett krav att hänsyn måste tas till Sveriges säkerhet när man bedömer om tillstånd ska ges till en manifestation eller inte, så är det högst troligt att påtryckningarna ökar för att den oönskad manifestationen ska stoppas. Än så länge hjälper inte detta eftersom svensk grundlag och yttrandefrihet måste respekteras. Polisen får hittills vägra tillstånd endast om det är nödvändigt med hänsyn till ordningen eller säkerheten vid sammankomsten, eller med hänsyn till trafiken, eller för att motverka epidemi. 

Rätten att överklaga blir i princip en illusion.

Om Polismyndigheten i så fall bedömer det som sannolikt att en allmän sammankomst är ägnad att påverka Sveriges säkerhet ska Säkerhetspolisen och Utrikesdepartementet få tillfälle att lämna upplysningar. Här gäller i princip sekretess. Den som sökt tillståndet kommer inte att få veta den närmare motiveringen till ett avslag. Rätten att överklaga blir i princip en illusion eftersom inte heller domstolen får beskriva varför sammankomsten kan utmana Sveriges säkerhet.

Här finns uppenbara risker för att tillämpningen snävas in och att yttrandefriheten begränsas genom oklara avslag. Samtidigt riskerar hoten att öka. Utmanar den tänkta demonstrationen ekonomiska och/eller politiska intressen? Får vi fortsätta att stödja oppositionella grupper i andra länder? Kan vi fortsätta att agera för klimatet? Om hoten ökar så riskerar de sin tur att påverka tillämpningen än mer. 

Vi måste skydda demonstrationsrätten!