ETC Västerås
Debatt: ”Vi lever i bilstaden Västerås”
ETC Västerås
Vi lever i bilstaden Västerås. Inte bara under Power Big Meet/Summer Meet, utan dagligdags. 1991, när jag flyttade hit, var Västerås en fantastisk cykelstad. När våren kom tog alla ut cykeln och det blev trångt på cykelbanorna. I dag märks det knappt någon skillnad.Det är skribenten och inte ETC Västerås som står för åsikten.
Utveckling och underhåll har varit nästan obefintligt i Västerås tills för några år sedan. Men det går alldeles för sakta nu med. Hur länge ska gångbanenätet ”där även cykel må framföras” räknas som cykelbanor? Hur länge ska det saknas linjer som markerar cykel- respektive gångtrafik? Hur länge ska mopeder få framföras på gångbanorna, blandat med förskoleklasser och rollatorer?
2003, på kurs i Örebro, noterade jag att massor hade hänt och nu, 2017, har det formligen exploderat på cykelbanorna där.
Det kanske är dags för ansvariga att ta tåget till Örebro och låta sig påverkas, inspireras och kanske till och med samarbeta?
Vid Centralstationen och sjukhuset stjäls flest cyklar i Västerås. Inget har gjorts för att tågpendlare och besökare till sjukhuset ska kunna lita på att cykeln finns kvar efter resan eller sjukhusbesöket! Men bilparkeringarna på båda ställena verkar aldrig sluta att byggas ut!
Under helgerna gapar dessa fotbollsplansstora områden ödsligt tomma. Dessa ytor skulle kunna fyllas av mening även under helger om fler skulle kunna ta cykeln i stället för bilen till tåget. Eftersom cykling inte bara är platssnålt utan även hälsosamt, ekonomiskt och miljövänligt så kan man undra hur de styrande inom landstinget och SJ tänker. Ser de inte skogen för alla trä’n?
I alla andra sammanhang påpekar de sitt intresse i ekonomi-, miljö- och personalfrågor! Cykeln är och kommer att förbli ett fordon för framtiden. Vid en jämförelse med privatbilen så är cykel bäst i 19 av 20 avseenden. Den 20:e är bekvämlighet. Inte konstigt att övervikten ökar bland befolkningen.Tid är lika med pengar sägs det. Då är pengar lika med tid.
En bil är inte billig och om allt räknas in på en hyfsat ny bil så är det svårt att komma under 50 000 kronor om året. Det blir ungefär 75 000 kronor före skatt. Tjänar du 300 000 kronor per år så går två timmar åt av varje arbetsdag till att betala bilen och allt därikring.
Sedan tar åkningen en timme per dag och sedan behöver du motion en halvtimme – sammanlagt mer än tre timmar. På den tiden hinner en cyklist inte bara längre än de fyra mil som bilen kör, inga avgaser eller buller stör heller miljön och kroppen har fått en lagom skonsam genomkörare. Frihet är det bästa ting heter det. Tillgång till bil vid behov ger större frihet än att äga.
En lösning där vi delar på bilar sparar mycket plats och platskravet är privatbilismens akilleshäl.
Jag har sysslat med bildelning i olika former sedan 1982 då jag bodde i Vivalla i Örebro där landets första bilpool, alltså gemensamt ägda bilar startade. Nu är jag ordförande i SAMBIL(.se) i Västerås och i övriga Sverige. En ideell förening där medlemmar som äger bilar lånar ut dem till medlemmar som saknar bil (till självkostnadspris). En oslagbart billig ekonomisk koppleriverksamhet som har fungerat sedan 1980.