Den 9 november är årsdagen av Kristallnatten. Vi brukar samlas för att minnas och hedra de judiska offren för novemberpogromerna i Tyskland 1938.

Vi gör det i år igen, och kan inte undgå att samtidigt ta in vad som händer i världen. Att inte glömma det som hände betyder också att se vad som pågår i samhället.

I ett samhälle där rasister får stå oemotsagda, högerextrema partier normaliseras, där växer både antisemitism och rasism.

Nazisterna utrotade och fördrev miljontals judar, hundratusentals romer, fackföreningsaktiva, antifascister, hbtq- personer, funktionshindrade och oliktänkande.

I detta nu pågår fördrivning och förföljelse av människor runt omkring oss – asylsökande, romer, EU-migranter.

De som inte accepterar de högerextremas frammarsch kriminaliseras. Volontärer som försöker ge dem som kommer hit ett mänskligt mottagande blir motarbetade och bortjagade av polis.

Inte sedan andra världskriget har så många människor i världen varit på flykt. En liten spillra kommer hit till Europa och till Sverige. Och många verkar ha glömt – eller förnekar – det vi inte fick glömma.

Under året har judiska skolor och muslimska samlingslokaler attackerats. 24 asylboenden har utsatts för mordbrand, två människor mist livet i ett rasistiskt terrordåd i Trollhättan, romer utsatts för attentat och fördrivning. Nu senast i Malmö.

Den senaste tidens utveckling är en direkt konsekvens av det utrymme högerextremisterna fått i parlamenten runt om i Europa, en konsekvens av den normalisering av rasism och fascism som pågår.

I takt med framgångarna för Sverigedemokraterna, och andra partiers anpassning till en rasistisk politik, ökar våldet och en toleransens tystnad breder ut sig.

Att tigande se på, är att i tysthet acceptera det som pågår.

Tillsammans behöver vi bygga en motkraft. Nog nu!

De senaste månaderna har en stor motrörelse vuxit fram. Byggd på solidaritet, samarbete och generositet. Som välkomnat människor på flykt: organiserat sovplatser, välkomnande, kläder och mat.

Som tydligt visar vad vi kan uppnå tillsammans.

Sverige är ett delat land.

På ena sidan engagerade människor i alla åldrar, klädstilar och nationaliteter du kan tänka dig. Som står upp mot fascism och rasism, vare sig den dyker upp på gatan, i fikarummet, kommentarsfält eller i riksdagen. Som kämpar för asyl till alla och säkra flyktvägar. Som tror på solidaritet och rättvisa, en värld med plats för alla.

Å andra sidan ett etablissemang som agerar ut rasism, skickar polis på människor på flykt och dem som protesterar mot nazism. Som legitimerar hatet som växer i kommentarsfält och fikarum, bagatelliserar attacker på flyktingförläggningar.

Samtidigt sprids unkna lögner om judar och hbtq-personer attackeras. Slipade ideologer och arga, rädda människor om vartannat som alla sprider hat. 

Vi kommer vara hundratals på Mariatorget i Stockholm nu på måndag.

Vi tvekar inte. Vi vet vad vi väljer.