Debatt: Vi kan inte plåstra om psykisk ohälsa

Vi mår inte bra. Den psykiska ohälsan ökar, mer antidepressiva än någonsin skrivs ut, den arbetsrelaterade stressen har ökat explosionsartat de senaste 15 åren och i september 2016 stod psykiatriska diagnoser för 44 procent av de totala nationella sjukskrivningarna – där den största ökningen har skett bland diagnoser som reaktion på svår stress och utmattningssyndrom. Vi mår helt enkelt inte bra och nu börjar vissa (för än är de ganska få) bolag förstå vikten att att arbeta förebyggande för att hålla nere sina kostnader när det kommer till personal och sjukskrivning.

Det är ju bra! Att bolag börjar förstå vilken viktig roll de har i detta samhällsproblem och att de gör något åt det så deras anställda inte springer (för går gör vi inte, vi springer) in i väggen. Jag vill däremot redan nu höja en stor flagga kring att vi kommer se många bolag använda detta som ett knep för att positionera och stärka sin employer branding. Jag kallar det för "well-washing".

Employer branding innebär hur en organisation uppfattas som arbetsgivare av potentiella, nuvarande och tidigare anställda, och arbetet går ut på att arbeta aktivt med varumärket från ett arbetsgivarperspektiv med bland annat målet att stärka företagets rykte utåt. Jag gissar på att inget svenskt bolag har missat hur viktigt employer branding är för att attrahera och behålla personal i dagens arbetsmarknad.

Tidigare kända washing-begrepp som green washing (miljö), pink washing (hbtq) och diversity washing (mångfald) kan ses som ett symptom på ihålig employer branding. Genom att bolag använder sig av marknadsföring och PR skapar de sig ett varumärke av att vara insatta i det givna ämnet för att – såklart – vinna pluspoäng av allmänheten, konsumenter och potentiella anställda. I själva verket är detta en form av hyckleri då verksamheten skapar ett fint skal kring ett tomt innehåll.

Nu kommer vi även se mer av detta i form av well-washing. Det kommer uttrycka sig i form av hur bolag använder sig av vår pågående samhällstragedi av psykisk ohälsa och gör det till ett PR- och marknadsföringsjippo med käcka hashtags och intervjuer där vd:n kärleksfullt berättar hur hen bryr sig om sina anställda. Det kommer slängas in 15 minuters mindfulness på fredagar och en stresscoach on demand. Senare ska bolaget självklart skriva om det på alla sina sociala medier, skicka ut ett pressmeddelande och klappa sig själv på axeln. Jag brukar kalla dessa punktinsatser för plåster på en u-båt som läcker in vatten. Den arbetsrelaterade psykiska ohälsan är ett resultat av strukturella fel och inte att våra anställda har fått för lite tid för yoga. Så frågan kvarstår, stärker dessa insatser personalen eller bara varumärket?

Allt detta sker redan, och inom mitt arbete som konsult och utbildare inom hållbart arbetsliv vet jag många svenska bolag som har polerat ett fint skal av att “ta hand om sin personal”, men där det i praktiken, bakom stängda dörrar, faller en efter en anställd av stress eller annan arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Jag vet svenska app-bolag som säljer tjänster inom yoga och mindfulness där det interna ledarskapet är så destruktivt att de anställda antingen blir sjuka eller självmant säger upp sig. Jag vet hur ett av Sveriges största bolag som vi kollektivt är stolta över gråter inom deras tjocka väggar, samtidigt som HR-chefen stoltserar under en konferens om hur bra de är på att förebygga ohälsa.

Jag vill säga en sak till dig som sitter i en ledningsgrupp: lek inte med andras liv och hälsa. Arbetsrelaterad stress dödar idag 770 personer per år i Sverige, och att gå in i väggen, att bli utmattad, är ett livstrauma som jag inte önskar någon. Vet ni inte hur ni ska göra, ta hjälp av experter.

Jag vill säga en annan sak till dig som är anställd: läs på, ifrågasätt och var säker på att well-washing kommer bli vanligare och vanligare. Brace yourself.