Debatt: Vi flytt int (från förorten)!

När föraktet bemöts av kollektiv vägran och solidaritet går folket framåt. Det fick vi kvitto på igår i Tensta. Svenska Bostäder (SB) hade vräkt 35 familjer i området. Dessa familjer skulle idag ha stått utan hem. Så blev det inte.

Någon gång under dagen, mellan det massiva torgmötet klockan två och det att två representanter från SB satt och svettades i ett hörn på biblioteket senare på kvällen, förändrades villkoren.

Det är förjävligt sorgligt och illavarslande att vädjan från mammorna och papporna inte räckt till, att stadshuset inte brytt sig, utan bara kört på med sin plan. Men ändå glädjande att se bevis på att de som sitter på makten – det kan vara arbetsköparna såväl som hyresindrivarna såväl som politikerna – krymper och tvingas lägga sig när människor formar kollektiv och kräver rättvisa.

Och helt ärligt, händelsen visar med all önskvärd tydlighet att vi blir nertrampade, att ingen lyssnar, att våra liv blir allt svårare att leva, om vi inte skapar lite buller och bång.

Vem vet hur denna dag hade blivit om stämningen varit annorlunda på torget i Tensta igår? Vem vet, hade representanterna från SB ens dykt upp på mötet i biblioteket senare på kvällen – ett möte som var bestämt redan en vecka tidigare – om ingen sagt ur högtalarsystemet där på torget, att vi alla kommer ställa oss i vägen, att vi går in och stödockuperar lägenheterna ifråga om det visar sig behövas?

Flera organisationer från området var där: Somaliska kvinnor, Voice of Tensta, nätverket 163, Bostadsbrister, Föreningen för de gulligas folkrörelse. Men även folkrörelser som kämpat på andra sidan stan, inklusive ett redigt gäng från Högdalens vänner, som en månad sedan ockuperade ett gigantiskt hus i en annan förort.

Ort till Ort är ett nätverk som började ta form under ockupationen i Högdalen. Det är ett politiskt projekt som växer och omfattar organisationer från stans alla förorter. Agendan är det kapitalistklassen fruktar mest: konsolidering.

På 1970-talet hade bruksortsinvånarna i hela Norrland ett gemensamt mantra: Vi flytt int! Situationen i dagens Sverige är inte helt olik den som drog igång solidariska ort-till-ort-projekt 45 år sedan. Låginkomsttagare förväntas slita tio gånger hårdare än kapitalisterna de jobbar för och som salt i såren väntar isolering och bortträngning.

Invånarna i Tensta, likt arbetarklassen i alla liknande orter, förväntas acceptera undermåliga resurser och föraktfull hantering. I Stockholm idag är det många förorter som liknar glesbygdsorter på så sätt att vårdcentraler och annan social service helt enkelt försvinner. Människor som bor på platsen betraktas inte som lönsamma. Men frysta resurser fyller samtidigt en annan politisk funktion. När det till sist blir omöjligt att bo kvar, när området töms, kan platsen som sådan säljas.

Ambitionen att tränga bort låginkomsttagare allt längre ut och förvandla till sist hela tunnelbanenätet till attraktiv mäklaryta har pågått i åratal. När det inte fungerar att höja priser och attrahera rikare köpare drar man till med regelrätt avhysning.  

Ändå har de ansvariga mage att tala om det hela som åtgärder mot segregering. Det bekräftar i sin tur bara hur stadshuspolitikerna ser på problemet.

Människor med bakgrund i andra länder måste i princip tvångsförlyttas, längre bort, medan en mer köpkraftig (läs: vit) befolkning ska beredas plats. Marknadsföring för området går på högvarv.

Frustration bland unga slås hårdhänt ner med upptrappad polisnärvaro. Icke-kommersiella ytor för umgänge pressas bort från centrumen, skolor som ligger för nära tunnelbanan stängs ner.

Aldrig föreställer man sig att faktiskt tillfredsställa de faktiska behoven i området för att motverka segregation. Aldrig åtgärder som kan få löner att jämnas ut. Det skulle heller inte komma på tal att återta de många lägenheter i innerstan som svävar omkring i ett mäklarmoln, ombilda till billiga och öronmärkta hyresrätter, dit familjer som nu bor i stigmatiserade ytterstadsområden kan flytta.

Vi kan helt enkelt inte förvänta oss något sådant, från någon regering. Nu har staden ett så kallat rödgrönrosa styre. Och den staden och det styret äger AB Svenska Bostäder till 100 procent. Hantlangare från detta bolag har varit runt bland de vräkningshotade familjerna och försökt tysta ner motståndet eller viskat hotfulla varningar.

En familj blir erbjuden ett förstahandskontrakt mot betalning under bordet. Flertalet får höra att de kommer få en prick i något register hos bostadsförmedlingen. Några får rådet att söka bostad i andra delar av landet istället. För familjer vars barn gått i skolan i Tensta i flera år, där nätverk bildats familjer emellan, där föräldrar funnit jobb inom rimligt pendlingsavstånd, föreslår handläggare att de kanske kunde tänka sig flytta till Kiruna?

Från officiellt håll tycks problem med segregation inte handla om hur vissa grupper stängs ute från samhället. Snarare tycks problemet vara att människor har starka nätverk, kan finna styrka i gemenskap och trygghet hos andra som talar samma språk.

Sådan rasistisk samhällsplanering ska ingen vettig människa tolerera. Vi godtar inte bostadsbolagets upprepade svar, att alla dessa ärenden kommer skötas individuellt. De vill motverka gemensam kunskap och kollektiv förhandling. Därför bildar vi en kommitté. Tillsammans bevakar vi hela läget och saboterar stadens lömska hantering med individuella förhandlingar. Vi förmedlar hela den nya kravlistan som igår sammanställdes av de vräkningshotade familjerna. Och samtidigt uppmanar vi fler att ingå i nätverket, bidra med expertis, knyta andra liknande fall till detta kollektiv.

Rent materiellt var segern i Tensta förhållandevis liten. Svenska Bostäder lovade plötsligt att alla familjer kunde bli kvar i sina lägenheter tills det finns tillfredsställande lösningar för alla. Någon långsiktig trygghet, eller direkta löften om att familjerna helt enkelt får förstahandskontrakt till hemmen de redan bor i, det kom aldrig på tal.

Men rent organisatoriskt var gårdagens seger i Tensta gigantisk. Nu är det vi, folket, arbetarklassen, som sätter agendan. Vår solidaritet och organisering sträcker sig från ort till ort. Med tiden även bortom Stockholm, till andra storstadsförorter, till utsugna bruksorter runtom i landet. Vi flytt int!