Debatt: Vi behöver politiker med visioner

Jag bor i östra Göteborg och pendlar till Alingsås. Jag vill inte använda bilen trots att jag tidsmässigt – och förmodligen också ekonomiskt, sorgligt nog – skulle spara på det. Närmaste pendeltågshållplats är extremt bullriga och tråkiga Sävenäs station och i början sparade jag en kvart på att cykla dit istället för att åka in till centralen. Men den kvarten har inget egenvärde om man utsätts för obehag och otrygghet på kuppen. Istället för att bland annat två gånger behöva möta stressade motorvägsbilister tar jag nu cykel eller spårvagn till centralen, som då belastas helt i onödan.

”Trafiksäkerhetsarbetet i Nollvisionens anda innebär att vägar, gator och fordon i högre grad ska anpassas till människans förutsättningar”, skriver Trafikverket. Sävenäs station är helt enkelt ett exempel på ett misslyckande. Oavsett min känsla skriver dessutom Trafikverket, bland annat, att buller ”medför stora effekter på hälsa och välbefinnande.”

Och de som väljer det dåliga – delvis på grund av ett uselt system – skulle ju som jag kunna göra det bättre men aningen mer obekväma valet. När man konfronterar dessa människor med att deras beslut påverkar andra negativt reagerar de inte sällan med att försöka förminska, förlöjliga. De hamnar helt enkelt i försvar, och bidrar på så vis till att undvika en viktig diskussion om nödvändig förändring.

Det är människor som hamnar i sådana försvar som politikerna måste bekräfta, och därefter utan undantag ignorera. Viktiga beslut kan inte baseras på enskilda lekmäns känslor. Det är viktigt att minnas att de förmodligen väljer som de gör och argumenterar som de gör, utifrån hur det är, inte utifrån hur det skulle kunna och borde vara. Desto viktigare att inte låta dem få sin vilja igenom.

Jag är också en lekman och kan bara konstatera att det knappast är konstigt att vi inte når våra lågt satta miljömål. Vi subventionerar bilköp och fossila bränslen, har höga parkeringsnormer vid nybyggen, och vi har byggt bilvägar och parkeringsplatser där det skulle kunna vara gångvägar, cykelvägar, bostäder, mötesplatser etcetera. Vi har nog dessvärre precis den dysfunktionella stad som vi förtjänar. 

Också järnvägen behöver byggas ut på förmodligen alla sträckor i hela Sverige, men praktiskt tagit inget har gjorts under många år. Följden är självklar: en massbilism som cementerar människor i normen att det är okej att bränna fossila bränslen utan dåligt samvete.

Vi kommer inte lyckas bygga en hållbar stad utan ytterligare styrmedel. Vi behöver långsiktiga mål som inte tillåter usla mikrobeslut. På sikt behöver kollektivtrafiken byggas ut, och göras avgiftsfri. Vägarna behöver planeras primärt utifrån fotgängares och cyklisters framkomlighet, därefter kollektivtrafikens, och sist för vägtrafikens. Som sagt, lyssna inte på en lekman, lyssna på Trafikverket: ” behövs en ny syn på samhälle och transportsystem där bilen inte längre är normbildande i planeringen. Istället måste fokus flyttas från mobilitet till hållbar tillgänglighet med gång, cykel och kollektivtrafik.” (Miljörapport 2010)

Min stilla önskan är att Sävenäs station flyttas längre ut, och att en mer trivsam pendeltågstation knyts samman med en ny spårvagnslänk mellan Kviberg och Östra sjukhuset. På så vis skulle man knyta samman nordöstra och östra Göteborg på ett bättre sätt och de boende där skulle kunna ta sig till Alingsåspendeln betydligt snabbare.

Politiker, om ni nu vill göra något vettigt av ert mandat, börja arbeta för något visionärt som ni kan vara stola över i många år framöver, istället för att bara förvalta och reproducera ett trasigt, ohållbart samhällssystem!