Debatt: Vi behöver riktiga ledare!

Den senaste rapporten från Naturvårdsverket visar att utsläppen ökar igen efter pandemin. I år passerade Sverige ”Overshoot day” redan den 3 april och det är bara nio länder som är värre än oss.

Svenska politiker pratar gärna om långsiktiga hållbarhetsmål, men har, enligt ny forskning i tidskriften Nature, svårt att översätta ord till handling. Det manifesterade sig under Almedalsveckan där de få som ens nämnde klimatet pratade om fluffiga hållbarhetsmål, men ingen konkretiserade ner målen till mätbara åtgärder som får oss att klara utmaningen. Bristen på mätbara åtgärder gör det svårt att hålla beslutsfattarna till svars, och ökar risken för att klimatmålen ned­prioriteras till förmån för mer ”akuta” kriser, såsom pandemin, krig, eller inflation. Att ställa klimatet mot inflationen eller välfärden försämrar inte bara vårt militära säkerhetsläge, utan i förlängningen, så låser det in oss i en förödande spiral.

Klimatkrisen fungerar som en pådrivare till både pandemier, krig och migration, såväl som inflation. Vi ser redan idag, efter endast 1,1 grad­ers uppvärmning, hur vattenförsörjning och matproduktion hotas av extremhettan i södra Europa.

Det tål att upprepas att hotet faktiskt är existentiellt.

Var finns det politiska ledarskap­et? Frågan måste ställas till alla våra politiker. Vad gör ni gemensamt för att uppnå målen och klara av klimat­krisen? Vi är förbi diskussionen om varför, vad, hur och när. Vi vet att det är bråttom och vi vet vad som måste göras. Nu måste politiken ta ett gemensamt ansvar. Oavsett vilket mandat politiker är invalda på är det deras skyldighet att lösa den klimatkris vi är mitt inne i, på samma sätt som det var deras uppenbara skyldighet att hantera pandemin och det förändrade säkerhetsläget i spåren av Rysslands invasion av Ukraina. I kriser behöver vi fokusera på lösningarna, ta faktabaserade beslut och agera gemensamt.

Centerpartiets Annie Lööf uttryckte sig precis så avseende klimat­et inför deras valkonvent nyligen, ”varje förbannade politikers ansvar att hitta gemensamma politiska lösningar”. Sedan fortsatte hon att ställa krav om att hennes parti inte kommer medverka till skattehöjningar, utan att ställa liknande krav vad gäller klimatet.

Vänsterpartiet har likaså haft en hög svansföring avseende klimatet, men när det väl kommer till kritan vid förhandlingarna så finns inte klimatet med i deras prioriteringar. På det viset är Nooshi Dadgostars parti, sedan i våras, mycket ärligare än Jonas Sjöstedts. Nu säger de rakt ut att de vill ge miljardsubventioner till oljebolagen och suv-förarna.

Moderaterna skriver att de ”vill ha en effektiv miljö- och klimatpolitik som sätter fokus på resultat”.

Vi i Klimatnätverket håller med till fullo om att den effektivaste klimat­politiken ska genomföras, men har Moderaterna ens räknat på hur effektiv deras egen klimat­politik egentligen är?

Socialdemokraterna pratar gärna om deras klimatambitioner, men sedan MP lämnat regeringen har de slaktat klimatbudgeten, pausat reduktionsplikten, bett EU om undantag för att minska bensinskatten under EUs miniminivå. De har dessutom stoppat flera viktiga klimatsatsningar som påbörjats under Miljöpartiets tid i regeringen. Det är tydligt att Socialdemokraterna behöver en samarbetspartner för att klara av miljö- och klimatpolitiken.

Så varför händer ingenting? Alla politiska förslag som definierar tid, resurser och kvalitet kan vi mäta och följa upp. Vi kan också beräkna och förutse om förslagen når mål­en. Detta arbete har vi i Miljöpartiet gjort genom att effektberäkna vår egen Klimatfärdplan med hjälp av en rad olika experter. Vi har räknat på klimatnyttan men även vilka investeringar som krävs, hur det påverkar köpkraften och inte minst energibalansen. Detta kan man tycka är hygienfaktor om man gör anspråk på att leda Sverige men avsaknaden av mätbara åtgärder är total bland partierna. Kan det vara därför ingenting händer?

Det räcker tyvärr inte om bara Miljöpartiet har gjort sin hemläxa. Alla måste bidra för att hitta olika lösningar som är i linje med vetenskapen. Det är vår skyldighet och dessutom vad väljarna förväntar sig av oss.

Vi har räknat på hur mycket el, vätgas och elektrobränslen, kompletterat med hållbara biobränslen, som krävs för att ersätta alla fossila bränslen det närmaste årtiondet. Det visar att det är både tekniskt, ekonomiskt och socialt möjligt att klara 1,5-gradersmålet.

Vi påstår oss inte ha alla lösningar och vi är redo att ifrågasätta våra egna käpphästar om vetenskapen visar att andra partier har bättre eller mer effektiva lösningar för att nå klimatmålen. Hjälp oss att fylla på med era mätbara lösningar så att vi kan hitta en gemensam väg framåt, som också kan få majoritet i riksdagen.

När vi lyckas med denna omställning, så kommer vi att undvika de mest katastrofala konsekvenserna av klimatförändringarna. Vi kommer även att ge våra företag en värdefull konkurrensfördel i den framtida fossilfria ekonomin samt säkra välfärden för våra barn och barnbarn.

Omställningen behöver ges den prioritet som motsvarar det existentiella hotet vi står inför. Vi vill därför stödja den regering, den statsminister och den budget som genomför de åtgärder som krävs för att Sverige ska klara sina åtaganden i förhållande till 1,5-gradersmålet och Parisavtalet. Följ vår plan eller bidra till en gemensam klimat­färdplan för Sverige!