Debatt: Vem tar ansvar för Sveriges matproduktion
?

Sverige självförsörjningsgrad av livsmedel är och har under lång tid varit låg. Länge har den allmänna opinionen visat litet intresse för frågan och politiken har blundat för problemet. Det är först under senare år med pandemi och krig i närområdet som frågan fått ökad fokus.

En stark och tillräckligt stor egen livsmedelsproduktion är ett måste för att kunna garantera medborgarna mat i såväl fred- som kristid. En grundläggande förutsättning för det är konkurrenskraftiga livsmedelsföretag som investerar, utvecklar och ställer om. För att det ska ske måste det finnas människor som vill och erbjuds utbildning för att jobba i branschen.

Både samhället och livsmedelsföretagen måste ta ett större ansvar.

Idag är utbildningar, anpassade för livsmedelsbranschen, starkt begränsade och till stor del obefintliga. Politiken har ett ansvar för att nå målen med livsmedelsstrategin och långsiktigt säkra tillgången på mat. Här görs det helt klart för lite. Samtidigt har livsmedelsföretagen både ett ansvar och möjligheter att kompetensutveckla redan anställda.

Livsmedelsarbetareförbundet har undersökt hur det ser ut med kompetensutvecklingen för livsmedelsarbetarna. Om samhället abdikerar från sitt ansvar så visar undersökningen dessvärre att även företagen gör detsamma. Var sjätte livsmedelsarbetare får varken utbildning eller kompetensutveckling i arbetet. Detta trots att livsmedelsföretagen själva uppger att kompetensbrist är det största hindret för att investera i automatisering och nya produktionslinjer. Det är förödande för svensk livsmedelsproduktion.

Den nationella livsmedelsstrategin syftar till att öka en hållbar svensk livsmedelsproduktion och har målet att Sverige år 2030 ska ha en fungerande kompetensförsörjning för hela livsmedelskedjan. Tillväxtverkets kartläggning visar att behovet av utbildning är stort och allra störst i producent- och förädlingsledet. Det krävs ett omfattande kompetenslyft för att livsmedelsbranschen ska nå strategins mål.

Företagen i branschen uppger själva att det finns ett behov av 20 000 fler anställda till 2028.

Global konkurrens, digitalisering, effektivisering och omställning till en mer hållbar produktion är några av de stora utmaningar livsmedelsbranschen står inför. Företagen i branschen uppger själva att det finns ett behov av 20 000 fler anställda till 2028. Behovet är stort med tanke på hur många branschen sysselsätter idag. En majoritet av livsmedelsföretagen anger att kompetensbristen hotar konkurrenskraften.

Utbildningsmöjligheter anpassade för branschens behov saknas. Det finns till exempel ingen utbildning till slaktare och styckare. 


De centrala parterna inom livsmedelsindustrin är överens om vikten av utbildning och kompetensutveckling för de anställda, men det saknas ett gemensamt strukturerat arbete lokalt. Det sker för lite till för få anställda och ofta prioriteras nödvändiga insatser bort.

Livsmedelsarbetare är positiva till kompetensutveckling. Här finns en stor outnyttjad potential att stärka livsmedelsföretagens framtid.

En utveckling i arbetet måste följas av en utveckling i lön. Avsaknaden av lönesystem baserade på utbildning och kompetens minskar de anställdas intresse för utveckling vilket leder till en stagnerande företagskultur.

Bristerna äventyrar inte bara jobben för livsmedelsarbetarna utan påverkar framtiden för svensk matproduktion och självförsörjningsgrad. Politiken måste tillhandahålla relevant utbildning. Företagen måste inse att smakar det så kostar det. Det är hög tid att investera i kompetensutveckling.