Debatt: Vem gör egentligen något åt #Metoo?

#Metoo tog hösten 2017 med storm och frågan är nu vad Sveriges feministiska regering ska göra åt saken. Hittills har regeringen haft möten med myndigheter och arbetsmarknadens parter för att påvisa att de förstår allvaret i #Metoo-uppropen. Regeringen har även visat sig i framkant vad de gäller en samtyckeslag och andra lagförslag som är till för att förbättra den bedrövliga situationen med att nästan ingen blir dömd för sexualbrott i Sverige.

Detta är naturligtvis bra och det är initiativ som vi på Haninge tjejjour tycker det behövs mer av, oavsett vilket politiskt block som styr Sverige.

Men om man verkligen vill göra något åt #Metoo ska man stödja kvinno-och tjejjourerna som jobbar med dessa frågor varje dag. Vi blev inte förvånade när detta uppdagades eftersom vi redan vet att det är så här världen ser ut. Detta bekräftas också av det faktum att vi tjejjourer är de organisationer som pratar med flest barn och unga i hela Sverige. Det är inte Bris som gör detta, som många kanske tror, utan vi. Till saken hör också att kvinno–och tjejjourerna vann hederspris vid utdelningen av årets stora feministpris. Motiveringen till hederspriset lyder:

”Årets hedersomnämnande går till alla kvinnor, aktivister, feminister och rörelser som arbetat med dessa frågor innan #Metoo exploderade i våra nya offentligheter. Till alla dem som arbetat oavlönat där samhället och förtroendet för dess instanser inte räckt till. Till kvinno- och tjejjourerna och dess riksorganisationer. Till Roks och Unizon.”

Ett viktigt erkännande för vårt arbete, men när kommer erkännandet från samhället? Om Sveriges politiker på allvar vill arbeta för att #Metoo ska sluta existera, hur tänker man då kontinuerligt stödja de som jobbar mest med att stäva just dessa saker i samhället? Idag kan kvinno– och tjejjourer söka ekonomiskt stöd från exempelvis socialstyrelsen och MUCF. Problemet med dessa bidrag är att de oftast bara är baserade på ett år i taget. Detta ger inte långsiktighet. Hur ska man som tjejjour, som omöjligt kan ta betalt från sina stödsökande, kunna bygga upp en långsiktig verksamhet utan ett längre ekonomiskt stöd?

Att blir tvungen att planera sin verksamhet ett år i taget skapar osäkerhet bland de anställda, vilket leder till att hela verksamheten blir osäker. Volontärerna och de anställda ställer sig frågor, kan vi fortsätta nästa år och vem ska annars hjälpa de unga tjejer som vi hjälper? Det ger inte en stabil grund för att kunna utveckla en verksamhet som är till bra stöd för de som vi vill hjälpa, de unga tjejerna.

Vi kräver därför att regeringen utlyser ett statsbidrag som löper minst fem år i taget, eftersom att vi tror att det är nödvändigt för att kunna utveckla vår verksamhet på ett effektivt och bra sätt. Exempelvis skulle detta kunna ske genom den nya jämställdhetsmyndigheten, vars uppdrag är just att främja ett systematiskt sammanhållet och effektivt genomförande av jämställdhetspolitiken.

Om Sveriges regering på allvar menar att de vill arbeta mot sexuella övergrepp och trakasserier är ett sådant initiativ absolut nödvändigt. Först då kan de ärligt kalla sig en feministisk regering.

Haninge tjejjour