Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vattenkraften är ett hot mot ålen

Ålkontrollanter hos Vattenfall släpper ut vuxen ål i Göta Älv. Ålarna får lift med lastbil på sin väg från Vänern till Sargassohavet för att inte bli mos i vattenkraftverkets turbiner. Men alla ålar får inte samma service – många fastnar i turbinerna.
Ålkontrollanter hos Vattenfall släpper ut vuxen ål i Göta Älv. Ålarna får lift med lastbil på sin väg från Vänern till Sargassohavet för att inte bli mos i vattenkraftverkets turbiner. Men alla ålar får inte samma service – många fastnar i turbinerna. Bild: Bild: TT

Dagens ETC

Av de planetära gränserna ärbiologiskmångfaldden som är mest överskriden, medan klimat hamnar efter. Är det då ett hållbart argument att fortsätta med den småskaliga vattenkraften för att rädda miljön? undrar Rebecka Le Moine och Christer Borg.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Vattenkraft har en negativ effekt på den biologiska mångfalden och ekosystemen, då de hindrar det naturliga flödet och variationerna i vattenflöden. Vattenflödena följer istället de ekonomiska vågorna, speciellt i de storskaliga kraftverken. Ett exempel på skador som uppkommer är hur vandrande fiskar, som ål, en internationellt utrotningshotad art, mals sönder när de försöker ta sig igenom en vattenkraftstation. Det är 75 procents risk att de dör för varje kraftstation de ska passera. Finns det flera i rad så är chansen för en ål ta sig ut till havet mycket liten. Det Internationella Havsforskningsrådet, ICES, skrev i november 2013:

”Statusen för ål är fortfarande kritisk och det behövs snabba åtgärder. ICES rekommenderar att all antropogen dödlighet som påverkar produktion och utvandring av blankål bör minskas till så nära noll som möjligt.”

Samtidigt som turbinerna fortsätter mala sönder ål så har Sverige en av världens tuffaste djurrättslagar. Ålen är ett ryggradsdjur, med ett väl utvecklat medvetande. Om turbinerna var på land, och en fick se hur utrotningshotade djur tvingades in i dessa skulle vi nog förstå det orimliga. Det rimmar illa med nationella miljömål och det strider mot Riokonferensen, som syftar till att bevara biologisk mångfald.

Sammanlagt står produktionen från vattenkraften för knappt hälften av Sveriges elproduktion. Denna vattenkraft kommer främst från de större dammarna. I cirka 90 procent av vattenkraftverken produceras mindre än 10 procent av denna energi, samtidigt som dessa gör en enorm åverkan på vattenekosystemen. Har vi råd att ofta vår biologiska mångfald för en så liten elproduktion?

Av de planetära gränserna är biologisk mångfald den gräns som är mest överskriden, medan klimat hamnar efter. Är det då ett hållbart argument att fortsätta med den småskaliga vattenkraften för att rädda miljön? Nej, vi tycker tvärtom att det är dags att se det ur ett holistiskt perspektiv, där vi inte kan offra en av våra planetära gränser för en annan.

/ Rebecka Le Moine

Medlem i Naturskyddsföreningen

/ Christer Borg

Ordförande i Älvräddarnas Samorganisation