Debatt: Västtrafiks regler är sjuka

En bussförare protesterar mot att bli avslängd från bussen. Han brottas ner, handfängslas och förnedras offentligt, man skriker åt honom: "Vill du ha kvar ditt jobb?" 

Hans ursprungliga brott: att inte ha betalat sin resa hem efter arbetsdagen. Han har inte gjort något fel, det är reglerna som är sjuka.

Jag frågade en kontrollant för en liten tid sen vad som egentligen gäller oss förare. "Till och från jobbet får ni ju åka med uniform och förarkortet", svarade han. Jaså, sa jag, inte enligt reglerna. Då såg han lite obekväm ut. Den här bussförarens bolag, det finns ganska många bolag nu, hade inte heller förstått vad som egentligen gäller. De trodde att det var så som kontrollanten sa, att man åker till och från jobbet på uniformen och det så kallade "förarkortet". Sanningen är att jag inte får kliva ur förarhytten efter 10 timmars körning och åka med "min" vagn. Inte ens en enda hållplats. Om jag däremot promenerar hem måste jag svara på frågor och vara trevlig: jag är ju i uniform och representerar Västtrafik. Men jag måste alltså betala för att få finnas på mitt arbetsfordon som jag körde sekunderna tidigare. Annars får jag böta 1200kr. Tycker ni att det verkar konstigt? Jag med. Så konstigt att jag pratade med HR-chefen om det. För bara ett drygt år sen hade vi förare ett kort med datum och förarnummer på. På det kortet stod det "Tjänstekort". På det kunde vi åka. Chefen förklarade pedagogiskt för mig att det kortet aldrig funnits, och även om det funnits så var det aldrig giltigt. Då kom jag att tänka på en av mina favoritböcker: Moment 22. 

Jag och många andra vägrar köpa ett vanligt årskort som dras på nettolönen. Det räcker med att friskvårdsbidraget och taxisubventionen för sena nätter har tagits bort och att det sen länge börjat kosta att parkera sin bil vid depån: vi vill inte betala mer för att få jobba. Och inga trafikföretag har råd att erbjuda förarna Tjänstekort om de vill vinna upphandlingar.

Med drömmar om dubblerad trafik, med ett undermåligt biljettsystem, med ett schemaläggningssystem som inte räknar med mänskliga behov så är vi allt oftare utslitna, utarbetade och arga. Nu riskerar vi alltså också att bli förnedrade, handfängslade och utskällda av före detta kolleger som är lika utsatta och utarbetade som vi. 

HR-chefen själv då, och hennes andra chef-kolleger som jobbar måndag till fredag och aldrig till klockan 04.00 en lördag? Hur tar de sig till jobbet? Jag gissar på att de tar sig till jobbet med bil allt som oftast, och kollektivt om det går. När cheferna på Västtrafik åker kollektivt har de ett Tjänstekort. Det ser exakt ut som det jag och alla andra förare hade för bara ett litet tag sen. Det får de åka på.

Man får inte bråka med kontrollanterna, de gör bara sitt jobb (med ständigt skiftande direktiv) men när samhället börjar bli helt obegripligt är det inte konstigt att människor blir förvirrade och upprörda. Även förare, som fått höra av sin arbetsgivare att man får åka till och från jobbet på uniformen och förarkortet – ett meningslöst litet stycke plast utan funktion.

Niklas Säwström, spårvagnsförare