Debatt: Vart ska hazarerna ta vägen?

Afghanska flyktingar har de senaste veckorna hamnat i fokus när det rapporterats om problem på boenden och ensamkommande flyktingbarn. Här finns det anledning att titta närmare på vad som döljer sig bakom begreppet afghaner.

Faktum är att den övervägande majoriteten av de afghanska flyktingarna i Sverige idag kommer från ett minoritetsfolk, hazara, som under lång tid trakasserats, förföljts och utsatts för vad som beskrivs som ett tyst folkmord i Afghanistan och i grannländerna.

Hazarerna är en shiamuslimsk minoritet i det i övrigt sunnimuslimska Afghanistan. Förföljelserna har pågått länge. Minst 60 procent av hazarerna antingen mördades eller tvingades lämna Afghanistan i slutet av 1800-talet, när Emir Abdul Rahman, landets dåvarande kung, konfiskerade över 60 procent av hazarernas mark.

Senare, under inbördeskriget i Afghanistan, utsattes hazarerna för massmord i stadsdelen Afshar i Kabul i februari 1993. Folkgruppen har även utsatts för dödliga attacker utförda av talibaner i Mazar-e-Sharif 1998 samt i provinsen Bamyian.

Mindre känt är att hazarerna också återkommande attackeras av väpnade enheter ur folkgruppen Kochi, som flyttar till Pakistan under vintertid och under somrarna kommer till Hazarajat, hazarernas område i Afghanistan.

Att förflytta sig längs vägarna i Afghanistan har länge varit förenat med livsfara för hazarerna. Väpnade grupper av talibaner eller IS stoppar godtyckligt fordon och tvingar ut hazarerna som avrättas direkt. För några månader sedan blev den nioåriga flickan Tabasom och sju andra civila hazarer, tre kvinnor och fyra män, halshuggna av IS. De togs tillfånga i Arghandab- distriktet i Zabul-provinsen. Alla åtta var från staden Ghazni i provinsen Jaghori. Deras enda brott var att de tillhörde hazarafolket.

Nu har dessutom IS ökat sin aktivitet inne i Afghanistan. Deras första offer kommer att bli hazarerna, som står högt på IS lista över otrogna som ska utrotas.

Förföljelserna har gjort att hundratusentals hazarer lämnat landet och flytt till grannländerna Iran och Pakistan. Det har varit som att komma ur askan i elden. I Iran diskrimineras hazarerna systematiskt på arbetsmarknaden, där de oftast har de tyngsta och lägst betalda jobben. Även i övrigt behandlas de som andra klassens medborgare och utsätts för misshandel och trakasserier utan att någonsin få rätt i en domstol. Enligt grova beräkningar finns omkring tre miljoner hazarer i Iran, varav ungefär en miljon illegalt.

Det senaste är att unga hazarapojkar tvingas bli kanonmat i den iranska inblandningen i kriget i Syrien. Grips de utan ID-handlingar kan de skickas de direkt till fronten. Det är en av anledningarna till att så många unga hazarer flyr till Europa.

I Pakistan finns en stor hazara-bosättning i staden Quetta i Baluchistan nära gränsen till Afghanistan. Där lever cirka en miljon hazarer isolerade i speciella områden, eftersom det är livsfarligt att ge sig ut i andra stadsdelar. Under 2000-talet har omkring 1 500 hazarer dödats i bombexplosioner på marknader, beskjutningar på gatorna och överfall. Ingen har någonsin gripits för dåden, som tros ha utförts både av religiösa extremister samt nationalister från Baluchistan, som vill jaga bort hazarerna från området.

Det märkliga är att inget av detta långsamma folkmord hittar vägarna till svenska medier.

Är det att förundras över att hazarer under omständigheterna som listas ovan försöker ta sig till Europa? Är det inte uppenbart att allt tal om att skicka tillbaka tiotusentals ”afghaner” till Afghanistan som inrikesministern Anders Ygeman signaler är ett brott mot allt vad mänskliga rättigheter och asylrätt innebär?

Det är hög tid att hazarernas situation uppmärksammas på högsta nivå. Det måste bli slut på tvångsdeporteringar av hazarer till Afghanistan. För frågan kvarstår: Vart ska de ta vägen?