Debatt: Vart är den svenska socialdemokratin på väg?

I ett inlägg på sin Facebooksida den 29 december presenterar inrikes- och justitieminister Morgan Johansson (S) rena floskler i syfte att få fördrivning av skyddsbehövande människor att låta som något helt normalt. Och inte bara normalt, utan nödvändigt – eftersom han i samma inlägg passar på att koppla ihop de asylsökande med brottslingar. 

Asylrätt och kriminalitet är vanligtvis två skilda saker i Sverige.

Men nu handlar det inte om den vanliga svenska verkligheten, utan om att flörta med det rasistiska svenska parallellsamhället, där formeln ”Ut med packet!” löser varje svenskt samhällsproblem. 

Därför jublar nu landets rasister när Socialdemokraterna helt öppet berömmer sig av att vilja tvinga tillbaka människor, helst också Sveriges afghanska flyktingar, till de faror de flydde från för många år sedan. Morgan Johansson insinuerar att det ändå mest gäller kriminella, och hävdar att länder i totalt sönderfall minsann ska leva upp till folkrättsliga principer. Men hur? 

 I Afghanistan massavrättas människor på grund av sina åsikter eller etniska tillhörighet. Stora delar av befolkningen svälter och den tidigare presidenten Ashraf Ghani, med vilken Sverige träffade ett ohederligt tvångsutvisningsavtal 2016, nämns i internationell media som en av världens mest korrupta ledare. Talibanernas övertagande gör förvisso situationen annorlunda, men inte på långa vägar bättre för den vanliga befolkningen.

Låt oss gå tillbaka till 2016. Ett suddigt foto taget i Skåne visar fyra späda och allvarliga pojkar i de yngre tonåren inför en lokal manifestation för de ensamkommandes rättigheter. Tillsammans håller de upp en handtextad skylt: ”Låt min kompis stanna”.

Vi ser fyra oroliga ”vuxna män utan asylskäl”. Det vill säga ensamkommande barn från krigsdrabbade Afghanistan, ett av de farligaste, fattigaste och mest korrupta länder i världen.

Redan 2016 hade många av de ensamkommande barnen, de flesta med ursprung i Afghanistan, hunnit fara väldigt illa i Sverige. 

De utsattes, med Socialdemokraternas goda minne, för en systematisk statlig misshandel i form av bland annat oacceptabla väntetider, retroaktiv lagstiftning och godtyckliga åldersuppskrivningar. På så sätt kunde Sverige kringgå barnkonventionen och rätten till familjeåterförening för denna redan utsatta grupp.

En annan ”vinst” var att därefter tvångsutvisa dem enligt ett ohederligt avtal med Afghanistan. Ett avtal baserat på hot om indraget bistånd, dolt bakom formuleringar som ”ett värdigt, säkert och ordnat återvändande”. Ett avtal som Morgan Johansson kallade ”en framgång för Sverige” då det tecknades 2016 och som ingen regeringsmedlem eller ledande socialdemokrat dementerat sedan dess.

Samma avtal stoltserade Morgan Johansson helt obesvärat med i en interpellationsdebatt i riksdagens kammare i februari 2020. 

En debatt som mest liknade en tävling mot frågeställaren Arin Karapet (M), om vem som kunde behandla skyddsbehövande människor sämst.

”Det var vi som tecknade avtalet med Afghanistan” berömde sig Morgan Johansson i debatten, och kom undan med det som någon slags trofé, trots upprepade protester mot den svenska hållningen från bland annat Röda Korset, Rädda Barnen och Amnesty International.

Sedan några månader tillbaka kan inga tvångsutvisningar verkställas på grund av den förvärrade situationen i Afghanistan. Flera tusen afghanska medborgare lever kvar i svenskt limbo i ovisshet om sin framtid och utan möjlighet till värdiga, självständiga liv. 

Men det är deras eget problem, menar Morgan Johansson.

– De flesta av dem skulle ha lämnat Sverige för länge sedan och har själva försatt sig i den här situationen, sa ministern till tidningen Syre i november 2021.

Detta problem och liknande, vill Morgan Johansson och den socialdemokratiska regeringen nu alltså råda bot på, genom att använda svenska biståndspengar för att tvinga fattiga, krigsdrabbade och korrupta länder att ta tillbaka sina medborgare till det land de flydde från. Ett förfarande som strider mot OECD-DAC:s biståndsregler. 

Socialdemokraterna ordnar alltså återvandringen och Sveriges rasister jublar på bekostnad av människors liv och hälsa, samtidigt som stora delar av det svenska civilsamhället drabbas när familjer, skolklasser, fotbollsklubbar och församlingar runt om i Sverige splittras för alltid.  

Vart är den svenska socialdemokratin egentligen på väg, frågar vi oss. Och vad hände med Socialdemokraternas målsättning från 2014, ”Sveriges röst för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter ska åter höras i världen”?