Debatt: Varje vårdår kan inte börja med nedskärningar

J ust nu är trycket hårt på sjukvården. Vi är mitt i den årliga infektions- och influensatiden och fler patienter strömmar till akutintaget. Vecka 7 var den genomsnittliga beläggningen i den somatiska vården 102 procent på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, SU. Då ska påpekas att 90 procent beläggning är regionens egen önskade nivå för att kunna ge den bästa vården och en rimlig arbetsmiljö med utrymme för tillkommande patienter. Det är väl känt att överbeläggningar eller utlokaliseringar av patienter till andra avdelningar än där de enligt sin sjukdom borde finnas leder till minskad patientsäkerhet och ökande vårdskador.

De som drabbas hårdast av överbeläggningar på avdelningar och långa väntetider på akuten innan de kommer till en avdelning är självklart patienterna och de som kommer drabbas mest är äldre, sköra patienter med nedsatt allmäntillstånd. På Sahlgrenska sjukhuset har akutmottagningen fått öppna en ”fältavdelning” med en helt annan bemanning en vad en vanlig avdelning har. Självklart påverkar det vårdens kvalitet. Som mest har 24 patienter samtidigt placerats där.

Den influensa och infektionsperiod som kommit relativt sent den här vintern är en del av förklaringen till det ansträngda läget på SU. Men det räcker inte som förklaringen. Vinterns infektioner slår till varje år liksom sommaren infaller varje år. Sjukvårdens marginaler att klara perioder med extra belastning har minskat i takt med att vårdplatser som behövs fått stänga. När det är brist på vårdplatser så är det inte brist på rum och sängar utan det är brist på personal eller bättre uttryckt brist på arbetsvillkor som gör att personalen vill jobba kvar. Framförallt är det sjuksköterskor som fattas, men även andra yrkeskategorier.

När det antal vårdplatser som behövs inte kan hållas öppna drabbas också den planerade vården där vårdplatser behövs efter till exempel en operation. Den planerade vården får stå åt sidan när vården inte riktigt har bemanning att klara den mesta akuta vården och köerna blir då alltför långa. Patienterna riskerar att försämras i sitt sjukdomstillstånd eller de tvingas leva med smärtor eller någon annan form av begränsning av sitt liv.

Det görs stora ansträngningar att öppna de vårdplatser som behövs och personalen gör sitt yttersta för att ge patienterna en så bra vård som möjligt. Men det krävs mer, det krävs ökade resurser som ger möjlighet till förbättrad arbetsmiljö, bättre löneutveckling och förkortad arbetstid för främst kvinnodominerade vårdyrken. Vänsterpartiet tycker inte att det är vettigt att börja varje nytt år med krav på nedskärningar genom minskad personal för att klara budgeten.

Vi behöver inte färre anställda när verkligheten ser ut sådan att en allt större, allt äldre befolkning behöver olika former av vård. Istället behöver Västra Götalandsregionen vara en arbetsgivare som uppfattas som en bra arbetsgivare. De anställda ska vilja söka sig till och fortsätta arbeta i sjukvården, de ska tycka att de har en rimlig lön och en vettig arbetsmiljö. De ska vara så nöjda med både arbetsgivare och yrkesval att de inspirerar andra att utbilda sig i vårdyrkena.

Vänsterpartiet har för 2019 ett budgetförslag i Västra Götalandsregionen som skulle gett en miljard mer till vården än vad den moderatledda blågröna ledningen vill ge. Det skulle göra skillnad.

Så det går att förklara dagens tuffa situation på sjukhusen med influensa och infektioner, men det går också att lyfta blicken och se att de mer långsiktigt och strukturella problemen i vården måste lösas. Det är den vägen Vänsterpartiet väljer.