ETC Umeå
Debatt: Varför ska inlandet gå miste om statliga jobb?
ETC Umeå
Jag är vad man kan kalla en engagerad samhällsmedborgare med god inblick i arbetsmarknadsfrågor och dess påverkan på lokal tillväxt. Det är säkert några som minns vårt stretande för att behålla 30 statliga arbetstillfällen i Lycksele, länets tredje stad och en viktig nod för Västerbottens inland.Det är skribenten och inte ETC Umeå som står för åsikten.
En första delseger i vår kamp var att civilminister Ardalan Shekarabi (S) begrep budskapet från vårt massiva opinionsarbete och initierade en utredning kring statlig lokalisering.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Självklart tog vi tillfället och bjöd upp utredarna till Lycksele. Min kollega Pontus Grahn ordnade ett passande program för vårt budskap. Skatteverkets plan var nämligen att erbjuda Lyckseleborna att fortsätta sina statliga tjänster i Umeå. Därför beslutade vi att lära utredarna om norrländska avstånd och erbjöd dem att åka sträckan i bil under sin vistelse i länet. Utredarna flög alltså upp från Stockholm till Lycksele och hem från Umeå. Under dagen fick de information från ett 30-tal engagerade. De fick träffa företrädare i allt ifrån politiker, företagare, landsting till Västerbottens idrottsförbund. Att statliga jobb är kittet i en mindre ort var vårt gemensamma budskap.
Vi var nöjda med besöket och kände att nu har vi gjort vad vi kan för att visa på hur väsentliga statliga jobb är för glesare regioner.
Utredningen gjorde oss däremot allt annat än nöjda. Utredarna hade nämligen utgått från län i kartläggningen av statliga jobb. Västerbotten blev därmed ett av tre utpekade län med högst andel statliga jobb och kommer därför inte att prioriteras högt vid nya lokaliseringar eller etableringar. Vårt län blir alltså förlorare på grund av att Umeå redan har många statliga arbetstillfällen. Kalmar län utpekades däremot som ett län med låg andel statliga jobb varpå Löfven och Shekarabi stolt meddelade att E-hälsomyndigheten flyttas till Kalmar:
”Människor, orter och bygder ska inte överges av staten”, sade statsministern när han inledde presskonferensen.
Låter vackert, och jag vill gärna tro honom, men så länge det saknas ett helikopterperspektiv får vi som bor i glesare regioner ständigt vara på vår vakt för att inte överges. Utan någon djupare undersökning är min bedömning att residensstaden Kalmar, med relativt låg arbetslöshet och en stadig befolkningsökning, inte har lika stora behov av de statliga jobben som länets mindre orter.
Detta gör mig brydd. Är det avsaknaden av ett helhetsperspektiv som är grunden till vårt delade Sverige? Oberoende av regering har en politik som främjar både tillväxtregioner och krympande kommuner saknats, vilket också bekräftas i den parlamentariska landsbygdskommitténs delbetänkande.
Nu är Sverige på väg att delas in i större regioner. Mitt budskap är att sluta anpassa politiken efter länsgränser eller kommunindelningar. Med vetskapen om att det är arbetstillfällen som bygger orter och får människor att stanna kvar, bör politiken i stället rätta sig efter arbetsmarknadsregioner och möjligheter till pendling. Och med vetskapen att det är statliga jobb som är kittet i glesare regioner, bör fler statliga arbetstillfällen flyttas från Stockholm och andra tillväxtregioner till orter där de verkligen gör skillnad. Om man ser över strukturen för beslut i en ny regionbildning kan det faktiskt bli bra. Om inte, är jag mer tveksam.
