Debatt: Varför är skolpolitikerna så passiva i hbt-frågorna?

Det är dags för bättre bemötande av hbt-personer i skolan. Gunnar Oest (MP) kräver att utbildningen av politiker och tjänstemän i hbt-frågor även ger avtryck i verksamheten. 

Det har sedan lång tid tillbaka varit uppenbart att skolan inte har lyckats erbjuda en god arbetsmiljö för anställda och ett respektfullt bemötande av elever utifrån ett hbt-perspektiv. Detta låg bakom att Miljöpartiet de gröna i Örebro 2011 framgångsrikt motionerade i kommunfullmäktige om att ta fram en särskild handlingsplan. 

Den 25 oktober 2012 fastställdes en hbt-plan i en stor politisk enighet. Örebro kommun skulle bli Sveriges mest hbt-vänliga kommun. I planen ingick bland annat igångsättningsstöd till lärare, tjänstemän och politiker inom skolområdet. En serie åtgärder från kommunledningskontoret avslutades för skolområdet vid april månads ingång i år med utbildningar där lärare och rektorer arbetade med temafrågor kring normer i skolan.

Nu finns absolut inget utrymme längre för att skolan skall vänta med sina egna aktiviteter. Skolan är en plats där unga hbt-personer riskerar att utsättas för brott och en plats som de inte kan välja bort. Men skolan är också en arena där offentliga insatser är möjliga. 

Jag kan inte förstå varför majoriteten (S, KD och C) bara skjuter dessa hbt-frågor framför sig. De ansvariga politikerna i skolnämnd nordost har nyligen motsatt sig en översiktlig beskrivning över hur hbt-planen behandlas i skolarbetet. 

Som representant för Miljöpartiet de gröna yrkade jag på att skolförvaltningen till nämndens möte den 15 maj 2014 presenterar en sammanställning över gjorda åtgärder och på planerade konkreta åtgärder för att leva upp till kommunens hbt-plan. Majoritetspartierna förnekade mig detta.