Debatt: Varför vill regeringen tysta civilsamhället?

Angrepp på civilsamhället har varit vanliga i många delar av världen. Liknande tongångar har nu börjat höras också i Sverige. Sverige­demokraternas riksdagsledamot Björn Söder har till exempel krävt att staten ska ”vidta åtgärder” mot människorättsorganisationen Civil right defenders för att de kritiserat Ungerns auktoritäre premiär­minister Viktor Orban och, nu senast, Tidöavtalet. Samme Björn Söder utsågs efter högerns valseger i höstas till ny ordförande för den svenska delegationen i OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

I valrörelsen avslöjades ­dessutom hur SD organiserat en trollarmé för att hota och ­trakassera klimatrörelsen. Sedan länge kräver SD också lagstiftning för att hindra fackföreningar från att fatta självständiga demo­kratiska beslut.

Inget av detta är konstigt eller nytt. SD är ett parti med rötterna i fascismen och den har alltid sett fria folkrörelser som ett hot. Det nya är att SD nu fått direkt makt över Sveriges regering. Och att det har börjat märkas.

Ett exempel är biståndet, där civilsamhällets organisationer länge gjort livsviktiga insatser för demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet. Genom LO:s, TCO:s och Sacos gemensamma fackliga biståndsorganisation Union to Union stödjer LO till exempel framväxten av fria fackliga organisationer, något som många makthavare världen över alltid sett som ett hot. Vi gör det både med egna pengar och med stöd från den svenska biståndsbudgeten.

Men strax före jul kom ett besked som riskerar förutsättningarna för det arbetet. Höger­regeringen minskar kraftigt stödet till fackföreningsrörelsens och det övriga civilsamhällets biståndsinsatser.

Mest drastisk är nedskärningen av stödet till information och kommunikation, en verksamhet som har spridit och ökat kunskapen om svenskt bistånd, hur det genomförs, dess resultat och därmed bidragit till nödvändiga förbättringar av biståndsinsatser.

Det har inte minst handlat ­oberoende journalistisk granskning genom exempelvis ­Reportrar utan gränser, tidningen ­Om­världen och fackliga satsningar som Arbetet Global. Allt detta slår SD och regeringen nu undan benen för.

Den moderate bistånds­ministern Johan Forsell motiverar nedskärningarna med att han vill se ”fler matpaket och färre konferenser”. Ett direkt hån mot det svenska civilsamhällets insatser. De handlar inte om ”konferenser”. De handlar om grundläggande demokrati- och folkbildningsarbete, ett arbete som den alltmer SD-styrda högerregeringen alltså nu vill tysta. Att Moderaterna gått med på det är kanske inte så överraskande. Men tystnaden från det parti som fortfarande kallar sig ”Liberalerna” är både uppseendeväckande och illavarslande.