Debatt: Varför tjänar vita mer?

2020 fick länsstyrelsen ett uppdrag av regeringen att utveckla arbetet mot antisvart diskriminering på arbetsmarknaden inom ramen för den nationella planen mot rasism. Rapporten som kom 2021 visar en dyster bild av afrosvenskars förutsättningar på arbetsmarknaden i Sverige. Till exempel visar studier att vita svenskar med en treårig eftergymnasial utbildning har 150 procent av bruttolönen av afrosvenskar med motsvarande utbildning, oavsett om de är födda i Sverige eller utomlands, och att det framför allt är personer med mörkare hudfärg från subsahariska Afrika som möter större hinder när det gäller att få jobb, bli befordrade eller erhålla samma arbetsvillkor som deras vita kollegor. 

Beklagligt att hudfärg fortfarande spelar en avgörande roll på arbetsmarknaden. 

I ett samhälle där vi strävar efter jämlikhet och inkludering, är det beklagligt att hudfärg fortfarande spelar en avgörande roll på arbetsmarknaden. Trots att Sverige stoltserar med att vara ett land med lika möjligheter för alla, är verkligheten en annan. Antisvart diskriminering på arbetsmarknaden är onekligen ett problem som underminerar afrosvenskars grundläggande mänskliga och demokratiska rättigheter, men hämmar också den ekonomiska tillväxten genom att begränsa potentialen på arbetsmarknaden för vissa svenskar, samtidigt som samhället går miste om talanger och kompetenser som skulle kunna bidra till innovation och större konkurrenskraft.

Rapporten visar även att afrosvenskar är underrepresenterade i såväl högstatusyrken som på chefspositioner men att de är överrepresenterade i lågstatusyrken, som till exempel inom äldreomsorgen, hemtjänsten, serviceyrken, lokalvården, gruppboenden, förskolor, och andra yrken som ser till människors grundläggande behov. 

Under pandemin fick afrosvenskar dra ett tungt lass även när det innebar risker för deras hälsa, något vi kunde se i Järva i Stockholm där dödligheten i corona bland afrosvenskar var mycket högre än i övriga landet. Men det är också afrosvenska kvinnor som löper störst risk att bli fattigpensionärer då de i större utsträckning finns representerade i låglöneyrken där de även är deltidsarbetande, som inom äldreomsorgen.

På samma sätt löper afrosvenskar som diskrimineras på arbetsmarknaden risk att drabbas av ökad psykisk ohälsa och sjukskrivningar på grund av förhöjd stressnivå kopplat till hudfärgsbaserad diskriminering, även kallat minoritetsstress.

Det är dags att vi erkänner och synliggör antisvart diskriminering på svensk arbetsmarknad för att kunna skapa ett mer konkurrenskraftigt, rättvist och inkluderande Sverige. Regeringen och arbetsmarknadens parter måste ta ett större ansvar genom att folkbilda och införa tydliga antidiskrimineringslagar och en implementering av inkluderande och mer transparenta rekryteringsprocesser, för en arbetsmarknad som bygger på principen om lika möjligheter för alla, oavsett hudfärg.