I torsdags krävde Peter Wennblad, ledarskribent på Svenska Dagbladet, att Sanningskommissionen för det samiska folket ska läggas ned, eftersom den ägnar sig åt historierevisionism.

Historierevisionism är ett starkt ord, som för tankarna till förnekelse av Förintelsen eller av folkmordet på armenierna, eller varför inte till ”1984”. Nu frågar jag mig vilken historieskrivning det är Wennblad menar att Sanningskommissionen försöker revidera. Den historieskrivning alla som gått i svensk skola vuxit upp med? Den där historieskrivningen som befinner sig någonstans i gråzonen mellan förstrött ointresse och totalt osynliggörande?  

Med imponerande regelbundenhet producerar Peter Wennblad och hans kollegor i högerpressen opinionstexter som går ut på att bekämpa samiska rättigheter. Udden är framförallt riktad mot samebyarna och renskötseln, men det stannar inte där. I samband med det omdiskuterade bokmässeseminariet ”Samerna – privilegierad minoritet eller utsatt urfolk?” hände något. Debattörerna kastade masken och slutade tala om samebyarna och började tala om samer. Det tunna lager av anständighet som målats över den råa argumentationen var borta, och inflytelserika opinionsbildare talar nu om en nationell minoritet på ett sätt som inte varit möjligt i Sverige på åtminstone 60 år.  

Men Wennblad och hans kollegor talar aldrig om historien, enbart om nuet. i deras värld existerar inget historiskt förtryck av samerna, och det finns inga historiska orsaker till dagens konflikter. De bara finns där, och är samernas fel. Med en sådan världsbild är det självklart att man anklagar offren för ett rasbiologiskt färgat kulturellt folkmord för att vara historierevisionister som bedriver en Blut und Boden-politik.  

Wennblad och hans kollegor vill inte ha någon historieskrivning alls, de vill att svenska folket ska hållas i okunnighet om vad som gjorts i deras namn.  

Men varför är den här frågan så viktig för dem? Om det nu är så orättvist att samebymedlemmar har vissa rättigheter på de marker staten stal av deras förfäder, varför är just den orättvisan nödvändig att hetsa mot i artikel efter artikel efter artikel? Det är ju inte som att opinionsbildare på högerkanten generellt brukar ha problem med ekonomiska orättvisor eller ärvda privilegier – för att uttrycka det milt. När såg man senast SvD:s ledarsida rasa mot att skånsk adel äger 48 procent av jordbruksmarken i Skåne? Eller mot avskaffandet av arvsskatten?  

Peter Wennblad anklagar gärna samiska kulturarbetare för att vara lobbyister för rennäringen, så för transparensens skull vill jag här skjuta in att min familj förlorade det sista av sin renskötselrätt 1942 och att jag inte röstade på något av de så kallade renägarpartierna i senaste sametingsvalet. Jag köper mitt renkött på affärn som vem som helst och gnäller över hur dyrt det är.

Men, Peter Wennblad & Co, varför är just de samiska ”privilegierna” så intressanta? Varför började en grupp opinionsbildare på högerkanten helt plötsligt intressera sig för en bortglömd folkspillra i en landsända som ingen brytt sig om på decennier? Varför började ni skriva om det här samtidigt, på ett sätt som nästan framstår som koordinerat? Varför använder ni samma argument, samma gamla lögner och halvsanningar som vi lärt känna från gruvlobbyn, från jägarlobbyn och från skogsindustrin?

För att tala klarspråk: vem är det som har köpt er?

Förresten, verkar det överspänt av mig att anklaga Wennblad för att sprida lögner och halvsanningar?

I torsdagens ledare kom han med scoopet att Sanningskommissionens ordförande Anders Lidén är på väg att avgå, enligt Wennblad för att kommissionen kapats av aktivistiska ledamöter som vill att dess kartläggning ska utmynna i en kravlista till regeringen.  

Några timmar senare avgick Lidén, med följande kommentar:

”Det som omedelbart utlöste mitt beslut var ledaren i Svenska Dagbladet den 31/10. Ett försök görs där att använda mig som verktyg för att så splittring mellan samerna och majoritetssamhället. Felaktigt påstås indirekt att jag i kommunikation med kulturdepartementet skulle ha menat att främst de samiska ledamöterna skulle ha ”kidnappat” utredningen. Detta har jag absolut inte antytt och det är heller inte sant. Det finns en hel del andra felaktigheter i ledaren, men det värsta är att den bidrar till polarisering och kanske, fördomar och hat mot samer”.

Några timmar före ovanstående uttalande skrev Wennblad på Twitter att Lidén är en man med stor integritet. Och där måste jag faktiskt hålla med honom.