Debatt: Varför är bibliotekarierna så jävla fega om blåbrunt?

Bokmässan i Göteborg har ­precis avslutats. På seminarier och mässgolvet trängdes bibliotekarier och journalister. Många ville kommentera valet och Sverigedemokraternas väg till att bli Sveriges näst största parti. Journalisterna kritiserades och man undrade hur medierna lät SD sätta agendan för den politiska debatten och låta sig duperas av ett rasistiskt parti med rötterna i nazismen.

En stor fråga är var och hur SD:s stora inflytande kommer att påverka den fria journalistiken, pressfriheten och kulturen? Sverigedemokraternas stabschef Linus Bylund har redan svarat. Till en reporter sa han att han såg fram emot journalistrugby, det vill säga ”att man knuffar journalister”. Till en annan sa han att SD inte längre ska dansa efter mediernas pipa. De vill inte ha oberoende media och vill att public service ska ha ett smalare uppdrag.

Partiet har även meddelat att de vill stänga Unga Klara och Världskulturmuseet och istället storsatsa på Skansen som i deras världsfrånvända värld står för den svenska kulturen.

Biblioteksbladets chefredaktör Thord Eriksson skriver i ett inlägg att han kan se hur SD:s inflytande i en kommun som Sölvesborg ger en fingervisning om vad som kommer att hända på andra håll. Det är allt från ingrepp i biblioteksplaner, begränsning av litteratur på vissa språk och motstånd mot viss programverksamhet och konstnärlig verksamhet. Vidare menar han att tanken om vad ett folkbibliotek är och står för kommer att utmanas på den kommunala nivån.

Folkbiblioteken följer ­Bibliotekslagen som säger:

”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.”

Jag arbetar som bibliotekarie och frilansjournalist och är djupt oroad för demokratin, rätten till fri åsiktsbildning och att inte kunna ta del av författarskap från hela världen. Jag har sett detta ­hända i mina föräldrars hemländer Chile och Uruguay. Medierna har ett stort ansvar att granska och ifrågasätta de som är emot detta. En av dessa är SD. Och det har de börjat göra.

Men var finns bibliotekarierna? Varför tar de inte ställning mot detta parti? Vare sig på bibliotek eller i debatter ser jag bibliotekarier som ifrågasätter SD och deras planer för det fria ordet. Jag hör inga bibliotekarier oroa sig över den blåbruna politiken som kommer att bestämma bibliotekens verksamhet och utbud. Inget motstånd.

Varför är bibliotekarier så jävla fega?