Hoppa till innehållet

Sexköp

Debatt: Varför vill så många svenska män köpa sex och begå övergrepp?

När polisen i början av november genomförde Operation torsk 2.0 i Stockholm, så identifierades 136 män misstänkta för sexköp.

När polisen i början av november genomförde Operation torsk 2.0 i Stockholm, så identifierades 136 män misstänkta för sexköp.

Bild: Shutterstock

Dagens ETC

Den senaste tidens debatt om DN-journalisten Henrik Brandão Jönssons sexköpshajp, visar hur svenskar fortfarande famlar i mörkret i frågan. Många verkar tycka att prostitution i Brasilien, Spanien eller Köpenhamn, är acceptabelt – så länge det sker där. Det skriver Felicia Womack från Föreningen Wake up brother.

Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.
Kommentera

I början av november genomförde polisen i Stockholm Operation torsk 2.0 – en riktad insats mot sexköpare och människohandel. Under fyra kvällar identifierades 136 män misstänkta för sexköp.

– Jag har aldrig varit med om att vi har tagit så många på så kort tid. Det är sorgligt, för min uppfattning är att vi bara skrapar på ytan, säger insatsledaren Simon Häggström till P4 Stockholm

Den yngsta mannen som greps var bara 16 år.

Den skärpta lagstiftningen från 2022, där dagsböter ströks från straffskalan, innebär att dessa män nu står inför rättsliga förhandlingar.

Hur kan det komma sig att så många svenska män efterfrågar ”sex” utan samtycke med kvinnor som uppenbart inte vill vara där? I ett uttalande på polisens hemsida efter tillslaget står det: ”Polisen ska bidra till den kulturförflyttning som behöver göras i samhället kring sexköp. För att komma tillrätta med denna typ av brottslighet behövs en beteendeförändring hos väldigt många medborgare, vilket vår insats tydligt visar.”

Den senaste månadens debatt om sexköp visar hur många av oss som fortfarande famlar i mörkret. DN-journalisten Henrik Brandão Jönsson väckte den till liv när han i radio föreslog att en pojkvän som var ”dålig i sängen” borde ”åka till Köpenhamn och betala för sex”. Programledaren Farah Abadi protesterade, varpå Brandão försvarade sig genom att säga: “Så gör man i Brasilien. Då får man lära sig. Så gör man i Spanien.” Abadi satte stopp, och det blev inga fler råd från honom i programmet.

Brandão backade delvis efter kritiken, men försvarade sig med att han ”inte är relationsexpert, bara reporter”. Med tanke på att det var ”årtiondets märkligaste sexråd”, som Olle Svalander så träffande kallade det, kunde man förväntat sig fördömanden. Sådana kom också, till exempel från America Vera-Zavala i Dagens ETC – men inte från alla håll.

Innehållet i Brandãos råd verkade oviktigt för Malm – bara rätten att få säga vad som helst

Expressens kulturchef Victor Malm såg detta inte som en fråga om människohandel eller sexuellt utnyttjande, utan som ett gyllene tillfälle att gå i strid för yttrandefriheten. Själva innehållet i Brandãos råd verkade oviktigt för Malm – bara rätten att få säga vad som helst, en bekväm ståndpunkt för dem som aldrig riskerar att drabbas av sexindustrins konsekvenser. Malm har upprepat försvarat Brandão och beskrivit uttalandet som att han ”sa en dum grej i radio” men understryker att Brandão “ju inte ens gjorde det dumma”. 

Men Malms förbluffande resonemang stannar inte där. Han har även kritiserat jämställdhetsminister Paulina Brandberg, som enligt honom “uppriktigt verkar anse att Brandão Jönssons råd är ett sätt att främja sexhandel”. Om att uppmana någon att köpa sex inte är att stödja industrin, vad är det då? Utan män som efterfrågar kvinnors kroppar skulle sexindustrin inte existera. 

Många verkar tycka att prostitution i Brasilien, Spanien eller just Köpenhamn, är acceptabelt – så länge det sker ”där borta” och drabbar någon annan. 

Forskningen visar att sexköpare sällan bryr sig om kvinnan de betalar för är ett offer för människohandel, än mindre om hon faktiskt vill vara där. Detta gäller för alla män som köper sex, och därför är sexköp betalda sexuella övergrepp.

Man kunde tro att Brandão, med sina 25 år i Brasilien, skulle ha genomskådat myterna kring sexindustrin. Istället är han blind för maktförhållandena, den ekonomiska ojämlikheten och de tydliga köns- och åldersskillnaderna som genomsyrar industrin.

Första gången jag själv konfronterades med prostitution var som 19-åring på resa i just Brasilien. Flickan var i min egen ålder, men mannen – bror till en vän – var dubbelt så gammal, överviktig och berusad. Jag förstod först inte vad som pågick, men sorgen i hennes ögon var omisskännlig. När jag frågade om hon var hans flickvän skrattade de runtomkring mig och svarade utan medkänsla: ”Nej, det är en prostituerad som han ska knulla bak i sin lastbil”.

Prostitution är en klassfråga. Sexindustrin domineras av kvinnor och flickor från fattiga länder; ofta offer för människohandel. Det är knappast en slump att vi inte ser svenska, danska eller norska kvinnor och flickor i europeiska bordeller – de med fler valmöjligheter brukar inte ”välja” att dagligen bli utsatta för övergrepp.

För vad lär sig en man som köper sex? Han lär sig att kvinnans samtycke är överflödigt, så länge han kan betala för det. Därför har prostitution alltid varit och alltid kommer att vara en form av mäns våld mot kvinnor.

Ämnen i artikeln

Kommentarer

Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.