Hoppa till innehållet

Opinion

Debatt: Vårdförbundet lär inte av sina erfarenheter

Bilden är från en kampanj Vårförbundet drev 2010. 
Bilden är från en kampanj Vårförbundet drev 2010.  Bild: Bild: Henrik Montgomery/TT

Dagens ETC

Vårdförbundet borde agera för ökat samarbete mellan sina medlemmar.
Det här är en debattartikel.
Det är skribenten och inte Dagens ETC som står för åsikten.

Jag satt i TCO:s distriktsstyrelse Malmöhus i början av 1990-talet, innan den lades ner av Inger Olsson, när hon blev TCO-ordförande och krävde en lön med respektavstånd till medlemmarna.

I denna distriktsstyrelse propagerade Vårdförbundet hårt för individuella löner, vilket de andra förbunden var avvaktande eller kritiska till. Argumentet var att det skulle höja sjuksköterskornas löner väldigt mycket. Nu med facit i hand ser vi att det aldrig blev så.

Av det tycks Vårdförbundet inte ha dragit några slutsatser. I stället för att lära av erfarenheten vill förbundet nu kopiera förstelärarsystemet. Det handlar om en speciell form av individuella löner. Likt det nyare Lärarlyftet har det sått split bland lärarna med sina godtyckliga bedömningar av vem som är särskilt yrkesskicklig. Flyttkarusellen har lett till stora skador för verksamheten.

LR:s förra ordförande Metta Fjelkner skrev redan 2012 att många lärare ville ”ha en återgång till tarifflöner där godtycket i alla fall är reglerat”.  Tarifflönerna belönade erfarenhet eftersom de höjdes i takt med att tjänsteåren ökade. Till detta kan läggas speciella lönetillägg beroende av om en person genomgått en vidareutbildning.

En annan fördel med tarifflöner var att det ansluter till traditionell facklig aktivitet att gemensamt förhandla om löner. Redan nationalekonomins fader, 1700-talsekonomen Adam Smith skrev i sin berömda bok ”Nationernas välstånd” om obalansen i maktförhållandet mellan anställda och arbetsgivare. Genom att vara många som förhandlar gemensamt stärker de anställda sin position. 

Något som ofta glöms bort i debatten om de offentliganställdas löner är att de finansieras av skatter. De senaste årtiondenas stora skattesänkningar har gjort löneutrymmet mindre och lett till neddragningar och ökad arbetsbelastning.  Den usla arbetsmiljön har i sin tur lett till skyhöga kostnader för stafett­läkare och sköterskor.  Här kunde det förväntas att Vårdförbundet ställer krav på att kostnaderna för hyrpersonal i stället användes för att öka bemanningen och skapa en arbetsmiljö med betoning på samarbete i stället för lönekonkurrens. 

I stället för att satsa på att motverka den söndra-och-härska-taktik som arbetsgivarsidan tillämpar genom individuella löner, borde Vårdförbundet arbeta för ökat samarbete mellan sina medlemmar. De är inte konkurrenter!