Debatt: Vården tas på sängen varje sommar

Under några veckor på högsommaren upplevde Stockholmsvården viss lättnad, när många av länets potentiella patienter tillbringade semestern på annat håll. Men utöver det har läget på Stockholms vårdinrättningar under sommaren präglats av press, kris och kaos. Värst drabbad är kanske akutsjukvården. Operationer har ställts in med kort varsel. Patienter har fått vänta i dygn på akutmottagningarna och sjuklingar har skickats hem, trots att de kanske skulle behövt stanna en natt till. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Denna sommar har det slagits rekord i antal stängda vårdplatser, gång på gång. De är över 600 stycken nu – minns när Vårdförbundet strejkade 2008, i protest mot att de då 300 stängda vårdplatserna hotade patientsäkerheten. Nu är de dubbelt så många. Samtidigt har ribban varit sorgligt låg. Ambitionen tycks ha varit att sommaren inte ska vara värre än föregående sommar.

Vården tas på sängen varje sommar, hur kan det komma sig? Sommaren är inget sporadiskt förekommande fenomen, utan en period som infaller varje år då hårt arbetande vårdpersonal, inte minst, vill ta ut sin semester. Det måste finnas beredskap att hantera denna period. Sommarmånaderna är inte  krissituationer i sin natur.

Sjukvårdspersonalen måste få bästa möjliga förutsättningar att göra ett bra jobb. Men stressen kring vårdplatserna gör att personalen hela tiden tvingas släcka bränder, arbeta dubbla pass och jobba trots sjukdom för att inte sätta sitt arbetslag under ytterligare press. En sådan arbetsmiljö lockar knappast fler händer till vårdyrket.

Ironiskt nog är det ur ett bemanningsperspektiv sommar året om på sjukhusen. För vårdpersonalen är det som om hälften av styrkan är på semester hela året, eftersom personalbristen är så pass grav. 

Stockholms läns landsting måste kunna bättre. Varje sommar tycks larmen om en Stockholmsvård i djup kris ljuda desto högre. Planerade operationer under sommaren ställs in i sista stund på grund av personalbrist. Inställda och uppskjutna operationer är en styggelse. Föreställ dig att du bespetsat dig på att opereras. Ordnat med det logistiska, förberett dig mentalt. Dagen innan nås du av beskedet att din operation ställts in. Ovisshet råder kring när det blir din tur. Med orden hos en som drabbades av just detta: ”De dagarna när man inte vet, är de absolut värsta.” (Ekot 16/6). 

När en trängd borgare vill legitimisera kostnadsdrivande vårdval hänvisar hen ofta till vårdvalens påstådda förmåga att korta vårdköer, och argumenterar gärna att ”ingen blir frisk i vårdkön”. Helt riktigt, men ingen har någonsin heller blivit frisk av en inställd operation. 

Jag kommer under hösten att försöka kartlägga vems operationer det är som ställs in. Är det kvinnors eller mäns? Kan man se tendenser på att vissa geografiska områden nedprioriteras?  Självklart ska det medicinska behovet styra i en akut situation. Men samtidigt vet vi att när tillgången till vård begränsas av, säg, personalbrist eller stängda sjukbäddar, så är det de socioekonomiskt svaga och de svårt sjuka som trängs undan. Klasskillnader åskådliggörs när vårdens salar blir trängre. 

I sommar har det gått att läsa om ett barn vars planerade operationer ställdes in vid tre tillfällen. En av gångerna hade man till och med hunnit söva den unga patienten innan man märkte att det saknades operationssjuksköterskor, och fick lov att väcka barnet utan genomförd operation. Det är oacceptabelt, inte minst i ett landsting med Stockholms resurser. 

Förlossningsvården, som varit kaosartad sedan BB Sophias privata ägare slängde in handuken i början av året, har haft det fortsatt ansträngt. Blivande mammor har fått föda utomläns på grund av platsbrist här i länet. Det fenomenet var tidigare borta, men har nu kommit tillbaka. 

Från den borgerliga minoritet som nu styrt vårt landsting i ett decennium hörs inte mycket. Den skyller gärna på att regeringen inte utbildar personal. Bortom det tycks den fullkomligt lamslagen och driftsformsfixerad. Nu vill man privatisera och sälja ytterligare ett akutsjukhus, i stället för att vidta de åtgärder som krävs för att undvika ännu en sommar som den som nu övergår i höst.