Debatt: Vården av patienter med psykisk ohälsa brister

Föreningen Balans i Örebro arbetar för att lyfta fram frågor för alla med erfarenhet av depression, utmattningsdepression eller bipolär sjukdom, egen och som närstående.

Många av medlemmarna upplever dagligen de brister i vården som är den bistra verkligheten. Det är framför allt två aspekter som påverkar situationen.

1. Den höga omsättningen av anställda och personalbrist inom vården leder ofta till att patienter sällan eller aldrig får träffa samma läkare två gånger i rad. Det saknas en fast punkt som har ett samlat grepp om historik och bakgrund. 

2. Bemötandet av patienter med psykisk ohälsa brister på många plan. Ofta ser vården bara till den diagnostiserade problematiken, och inte till övriga kroppen.

Dessa två punkter leder till att en större del av besöken handlar om att få läkaren att förstå situationen och patientens besvär. Det ger en uppgivenhet inför varje kontakt då patienten vet vad som väntar, eller rättare sagt, vet inte vem som väntar och vad personen har för kvalifikationer och hur mycket förståelse man kan förvänta sig. 

Det här är inget specifikt problem bara för medlemmarna i Balans, utan på olika håll i vårt land är situationen liknande inom vården med stafettläkare och vakanta tjänster.

Men när det dessutom kopplas till problematiken med psykisk ohälsa, blir situationen mer speciell. Den stora orsaken av förtidiga dödsfall bland patienter med psykisk ohälsa är behandlingsbara sjukdomar. Den förväntade medellivslängden för personer med olika typer av allvarlig psykisk ohälsa i Norden är 15–20 år kortare än hos övriga befolkningen. 

Även om vi träffar läkare inom psykiatriska vården så behandlar inte psykiatrin den somatiska problematiken, alltså den kroppsliga, utan vi blir då hänvisade till primärvården eller vårdcentralen. Väl där möts patienten ofta av svaren: ”Det beror på din sjukdom, vänd dig till psykiatrin”, ”Det beror på din medicinering, vänd dig till psykiatrin”.

Ett moment 22 som i värsta fall leder till att personer med psykisk ohälsa aldrig får den vård de behöver och tillslut kan det leda till för tidiga dödsfall. 

Detta är en vanlig företeelse som diskuteras bland medlemmarna i Balans på träffar och kafékvällar hos Studieförbundet Vuxenskolan. Många medlemmar upplever att de fysiska sjukdomsbesvär de drabbas av inte blir tagna på allvar, utan får i stället svaret: ”Du har en psykisk diagnos… du får vända dig till psykiatrin.”

Ett exempel: En medlem har under lång tid haft problem med kraftlöshet och utmattning i kroppen, framför allt i ben och armar. Hen kan inte gå i trappor utan att drabbas av darrningar i benen. Inte heller längre promenader, är extremt trött och blir andfådd vid minsta ansträngning. Hen har skickats fram och tillbaka mellan olika vårdinstanser där ingen vill ta ansvar för hens situation.

Som tidigare nämnts saknas i dag en person, läkare eller övrigt utbildad, som kan ta det övergripande ansvaret. Följa upp besök, insatser, resultat, provsvar och remisser. En person som kan ge patienten den känsla av trygghet och omtanke som varje människa bör få i vården, oavsett om du är drabbad av psykisk ohälsa eller ej.

Bra vård finns naturligtvis också, men inte för alla, och inte överallt. Vården får inte bli en fråga om ekonomiska resurser. Vem ska se till hela människan?