Frågan om hur vi ska producera mat till världens växande befolkning blir allt mer akut. Att helt förlita sig på att utvecklingsländer ska förse oss med billig mat – när deras egen befolkning lider brist på livsmedel – är hyckleri, skriver Sepehr Mousavizadeh.

För närvarande pågår en debatt om fördelar och nackdelar med ekologisk odling – där förespråkare för de olika uppfattningarna verkar befinna sig i helt skilda läger. Som agroekolog med fokus på matsäkerhet och framtidens livsmedelsförsörjning skulle jag vilja lyfta frågan till en högre nivå och se problemen i ett globalt perspektiv.

I världen idag finns det mer än 800 miljoner människor som lever i svält. FN:s första millenniemål siktar in sig på att halvera extrem fattigdom och svält. Detta medan jordens resurser minskar och befolkning ökar. Frågan om hur vi ska producera mat till världens växande befolkning blir allt mer akut. Idag använder vi princip all tillgänglig jordbruksmark och klimatförändringar skapar vattenbrist och gör att produktiviteten minskar.

Mat håller på att bli en viktig politisk fråga och för Sverige, som är beroende av importerade livsmedel, är det viktigt att beakta frågor om tillgången på mat och vår egen självförsörjningsgrad. Hållbar utveckling på global nivå måste innefatta en rättvis fördelning av resurser där jordbrukets fulla potential utnyttjas. Att helt förlita sig på att utvecklingsländer ska förse oss med billig mat – när deras egen befolkning lider brist på livsmedel – är hyckleri. Sverige, som har stora potentiella egna resurser, borde sträva efter att bli mer självförsörjande på lång sikt.

Frågan är egentligen inte vad som är rätt eller fel i debatten utan det handlar mer om hur behoven ser ut. Ofta är det känslor, stelbenta regelverk, hänsyn till bidrag och politiska beslut som ligger till grund för hur vi agerar. Det är dags att börja tänka smartare och utanför boxen!

Det finns ingen patentlösning för vad som är rätt sätt att odla utan vi måste optimera alla våra odlingssystem och värdekedja, som är ineffektiv idag. Detta uppnår vi genom att fokusera på innovativa lösningar för bättre tillvarata våra resurser.

I princip behöver vi dra en tydlig linje mellan ekologisk (miljövänlig) praxis och det ekologiska jordbruket.

Ekologisk odling, som i Sverige idag felaktigt innefattar all miljövänlig odling, står endast för en procent av världens totala odlingsyta. Ekologisk odling subventioneras kraftigt samtidigt som höga priser tas ut av slutkunderna, utan att man har kunnat uppvisa några konkreta kvalitets- eller hälsomässiga fördelar. Ekologisk odling har inte visat sig ha potentialen – vare sig när det gäller avkastning eller resurseffektivitet – att kunna vara den lösning på matsäkerhetsfrågan som världen så väl behöver.

Att i ett sådant läge, för ett land av Sveriges storlek, gå över till helt ekologisk odling är ett drastisk och mycket kortsiktigt beslut, som bland annat kommer att medföra ett ännu större beroende av importerade livsmedel.

Vad är nyckeln till att skapa hållbara produktionssystem för att kunna lösa framtidens matförsörjning? Svaret ligger i resurseffektiviteten i de odlingssystem som används samt optimering av värdekedjan där idag 40 procent går till spillo vid produktion, transport, lager och inte minst hushållens slöseri.

Innovativa lösningar så som slutna odlingsmiljöer, en ökad nivå av lokal livsmedelsproduktion med hjälp av stadsodling men kanske viktigast av allt – att använda och återanvända resurser som idag inte utnyttjas. Vi måste se till att sluta cirklarna i stadens resursflöden.

Lokal matproduktion ger oss möjlighet att utnyttja stadens resurser, minska transporterna och antalet mellanled i distributionskedjan. Vi måste öka graden av självförsörjning men även att anpassa vår kost för att minska konsumtionens miljöpåverkan.

Framtiden ligger i ett nytänkande resurseffektivt jordbruk kompletterat med motståndskraftiga urbana livsmedelssystem!

Bortom hållbart. Bortom ekologiskt!